Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skorpticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Dichomitus squalens
Skorpticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skorpticka påminner något om en outvecklad klibbticka, men dess porlager växer ofta ner på underlaget och fruktkroppen kan ibland vara nästan helt vidväxt. Ovansidan på den hovformade hatten är till början vit men mörknar med tiden till ljusbrunt. Ibland bildas ett algskikt på ovansidan. Porlagret är först vitt till gulvitt, i vissa fall citrongult. Den ettåriga fruktkroppens konsistens är som färsk mjuk men hårdnar med tiden. Hattarna kan bildas i nivåer på ett stående substrat eller som en utdragen hattkant på liggande substrat. Arten får anses som lätt att känna igen i fält.
Utbredning
Länsvis förekomst för skorpticka Observationer i  Sverige för skorpticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en östlig utbredning. Den är känd från mindre än 20 lokaler i landet, huvudsakligen i Norrlands inland men det finns också fynd från Östergötland, Södermanland, Uppland och Gästrikland. 15 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 80, vilket motsvarar ungefär 400 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 800 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 300 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 20 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. minskande förekomst av stående döda tallar, men även liggande stammar av tall och gran i solvarma lägen. Arten är mycket sällsynt i Norge och bara känd från Finnmark medan den i Finland uppträder mer spritt. Arten är utbredd över stora delar av Europa men undviker atlantkusten. Trots det finns ett fynd från Kanarieöarna. Utbredningen sträcker sig vidare genom Sibirien till Japan och genom Nordamerika. Arten är rödlistad i Norge, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii); C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare i stående döda tallar, men även i liggande stammar av tall och gran. Påträffas i solvarma lägen i gles tall- och granskog, helst skogsbryn. Brandgynnad. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortlöpande att minska, huvudsakligen p.g.a. minskande förekomst av stående döda tallar, men även liggande stammar av tall och gran i solvarma lägen. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (120-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (112-200) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 30 (= 2 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C1+2a(i)).
Ekologi
Skorpticka är vednedbrytare och påträffas främst i stående döda tallar, men även i liggande stammar av tall och gran. Påträffas i solvarma lägen i gles tall- och granskog, helst skogsbryn.Träden behöver inte nödvändigtvis vara grova och de har ofta barken kvar, åtminstone på stambasen. Biotopen utgörs av öppna skogstyper, t.ex. hällmarker, tallmossar, gles tallskog, osv. Arten är med stor sannolikhet gynnad av återkommande skogsbränder. Vanligt är att fruktkropparna uppträder rikligt efter brand. Fruktkroppen kommer tidigt på säsongen, möjligen gynnad av varma, fuktiga försomrar. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje låga rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade (blir fort uppätna av insekter), men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Polyporaceae, Släkte Dichomitus, Art Dichomitus squalens (P. Karst.) D. A. Reid - skorpticka Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii); C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare i stående döda tallar, men även i liggande stammar av tall och gran. Påträffas i solvarma lägen i gles tall- och granskog, helst skogsbryn. Brandgynnad. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortlöpande att minska, huvudsakligen p.g.a. minskande förekomst av stående döda tallar, men även liggande stammar av tall och gran i solvarma lägen. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (120-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (112-200) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 30 (= 2 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C1+2a(i)).
Skorpticka påminner något om en outvecklad klibbticka, men dess porlager växer ofta ner på underlaget och fruktkroppen kan ibland vara nästan helt vidväxt. Ovansidan på den hovformade hatten är till början vit men mörknar med tiden till ljusbrunt. Ibland bildas ett algskikt på ovansidan. Porlagret är först vitt till gulvitt, i vissa fall citrongult. Den ettåriga fruktkroppens konsistens är som färsk mjuk men hårdnar med tiden. Hattarna kan bildas i nivåer på ett stående substrat eller som en utdragen hattkant på liggande substrat. Arten får anses som lätt att känna igen i fält.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skorpticka

Länsvis förekomst och status för skorpticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skorpticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en östlig utbredning. Den är känd från mindre än 20 lokaler i landet, huvudsakligen i Norrlands inland men det finns också fynd från Östergötland, Södermanland, Uppland och Gästrikland. 15 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 80, vilket motsvarar ungefär 400 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 800 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 300 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 20 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. minskande förekomst av stående döda tallar, men även liggande stammar av tall och gran i solvarma lägen. Arten är mycket sällsynt i Norge och bara känd från Finnmark medan den i Finland uppträder mer spritt. Arten är utbredd över stora delar av Europa men undviker atlantkusten. Trots det finns ett fynd från Kanarieöarna. Utbredningen sträcker sig vidare genom Sibirien till Japan och genom Nordamerika. Arten är rödlistad i Norge, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Dichomitus  
  • Art
    Dichomitus squalens(P. Karst.) D. A. Reid - skorpticka

Skorpticka är vednedbrytare och påträffas främst i stående döda tallar, men även i liggande stammar av tall och gran. Påträffas i solvarma lägen i gles tall- och granskog, helst skogsbryn.Träden behöver inte nödvändigtvis vara grova och de har ofta barken kvar, åtminstone på stambasen. Biotopen utgörs av öppna skogstyper, t.ex. hällmarker, tallmossar, gles tallskog, osv. Arten är med stor sannolikhet gynnad av återkommande skogsbränder. Vanligt är att fruktkropparna uppträder rikligt efter brand. Fruktkroppen kommer tidigt på säsongen, möjligen gynnad av varma, fuktiga försomrar. Den uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par lågor på varje lokal. Varje låga rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenterats till ett par frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade (blir fort uppätna av insekter), men mycelets livslängd kan vara lång, potentiellt lika lång som veden finns kvar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Avverkning i lågproducerande tallskog utgör ett hot. Bekämpning av skogsbränder torde missgynna arten, särskilt i södra och mellersta landet.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Naturvårdsbränning av tallbestånd på frisk och torr mark samt i myrkanter bör på sikt gynna arten. Arten bör eftersökas på kända lokaler och på lämpliga nya platser t.ex. efter bränder. Alla växtplatser måste lämnas intakta.
Utländska namn – NO: Myk grankjuke, FI: Salokääpä.

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening. Stockholm.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993. European Polypores 1. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Dichomitus  
  • Art
    Dichomitus squalens, (P. Karst.) D. A. Reid - skorpticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson 1997.