Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Oxyporus obducens

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Oxyporus obducens
  Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En vit till vitgul, ettårig, finporig och utbredd (resupinat) ticka på murken lövved. Den växer vanligen på barklösa partier och bildar en vit–gulvit knölig skorpa utan antydan till hattbildning. I kanten finns ofta en steril bomullsliknande zon utan porer. Arten har tidigare ansetts som synonym till lönnticka (O. populinus) och kan förväxlas med unga exemplar av denna art. O. obducens har dock ellipsoida sporer, jämfört med lönntickans klotrunda. Barkticka (O. corticola) har grövre porer, en mer gulbrun färg och växer främst på asp. Karaktäristiskt för släktet Oxyporus är förekomsten av speciella flaskformiga cystider i hymeniet/porlagret. Dessa celler är bara synliga med hjälp av mikroskop och ser ut som långsträckta–uppstickande celler med en samling stjärnformiga kristaller i toppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för Oxyporus obducens Observationer i  Sverige för Oxyporus obducens
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens utbredning är dåligt känd men tickan är huvudsakligen knuten till ädellövskog med alm och får då en sydlig utbredning. Ett 20-tal fynd har gjorts inom nemoral och boreonemoral zon och enstaka nordliga fynd har gjorts upp till Värmland. Av totalpopulationen i landet bedöms hälften av fynden växa på murken almved.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare av ved, framförallt liggande döda grova stammar av alm och ask, men sällsynt även andra lövträd. Förekommer huvudsakligen i ädellövskog av alm/ask-typ. Sydlig utbredning. Få fynd i landet och mycket liten population. Av totalpopulationen i landet bedöms hälften växa på alm. Totalpopulationen bedöms fortgående att minska eftersom tillgången på död ved från alm och ask håller på att minska p.g.a. alm- och askskottsjuka. Fynd på asp och andra trädslag än alm och ask bör kontrolleras då det kan avse andra närstående arter, främst den nybeskrivna O. populinus. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (50-900). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-200). Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C1; D1).
Ekologi
Nedbrytare av lövträdsved. Växer framförallt på mot marken liggande döda grenar och stammar av alm, men någon gång även ask, lönn, poppel, al och salix. Veden ska vara delvis murken och något fukthållande. Huvudsakligen förekommer den i näringsrika och örtrika ädellövskogar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsalm
· skogsalm
· skogslönn
· skogslönn
Dött träd
Dött träd
· ask
· ask
· skogsalm
· skogsalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Oxyporaceae, Släkte Oxyporus, Art Oxyporus obducens (Pers.) Donk Synonymer Polyporus obducens Pers., Coriolus obducens (Pers.) Bourdot & Galzin, Poria obducens (Pers.) Cooke, Oxyporus obduscens, Rigidoporus obducens (Pers.) Pouzar

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare av ved, framförallt liggande döda grova stammar av alm och ask, men sällsynt även andra lövträd. Förekommer huvudsakligen i ädellövskog av alm/ask-typ. Sydlig utbredning. Få fynd i landet och mycket liten population. Av totalpopulationen i landet bedöms hälften växa på alm. Totalpopulationen bedöms fortgående att minska eftersom tillgången på död ved från alm och ask håller på att minska p.g.a. alm- och askskottsjuka. Fynd på asp och andra trädslag än alm och ask bör kontrolleras då det kan avse andra närstående arter, främst den nybeskrivna O. populinus. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (50-900). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-200). Populationen minskar med mer än 10% inom 20 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C1; D1).
En vit till vitgul, ettårig, finporig och utbredd (resupinat) ticka på murken lövved. Den växer vanligen på barklösa partier och bildar en vit–gulvit knölig skorpa utan antydan till hattbildning. I kanten finns ofta en steril bomullsliknande zon utan porer. Arten har tidigare ansetts som synonym till lönnticka (O. populinus) och kan förväxlas med unga exemplar av denna art. O. obducens har dock ellipsoida sporer, jämfört med lönntickans klotrunda. Barkticka (O. corticola) har grövre porer, en mer gulbrun färg och växer främst på asp. Karaktäristiskt för släktet Oxyporus är förekomsten av speciella flaskformiga cystider i hymeniet/porlagret. Dessa celler är bara synliga med hjälp av mikroskop och ser ut som långsträckta–uppstickande celler med en samling stjärnformiga kristaller i toppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Oxyporus obducens

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Oxyporus obducens

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens utbredning är dåligt känd men tickan är huvudsakligen knuten till ädellövskog med alm och får då en sydlig utbredning. Ett 20-tal fynd har gjorts inom nemoral och boreonemoral zon och enstaka nordliga fynd har gjorts upp till Värmland. Av totalpopulationen i landet bedöms hälften av fynden växa på murken almved.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Oxyporaceae  
  • Släkte
    Oxyporus  
  • Art
    Oxyporus obducens(Pers.) Donk
    Synonymer
    Polyporus obducens Pers.
    Coriolus obducens (Pers.) Bourdot & Galzin
    Poria obducens (Pers.) Cooke
    Oxyporus obduscens
    Rigidoporus obducens (Pers.) Pouzar

Nedbrytare av lövträdsved. Växer framförallt på mot marken liggande döda grenar och stammar av alm, men någon gång även ask, lönn, poppel, al och salix. Veden ska vara delvis murken och något fukthållande. Huvudsakligen förekommer den i näringsrika och örtrika ädellövskogar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Det största hotet mot arten är troligen almsjukan, som dödar almar och gör så att dess viktigaste substrat på lång sikt kommer att minska. Initialt kan arten möjligen komma att öka i takt med att substrat blir tillgängligt då almar dör. Andra hot är nedhuggning av almar med bortförsel av veden.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Lokaler med arten bör skyddas från avverkning. Bör eftersökas på lokaler med lämpliga miljöer.

Jaederfeldt, Klas. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening, Stockholm (BILD, s. 227)

Niemelä, T. 2005. Polypores, lignicolous fungi. Norrlinia 13: 1-320 (på finska med engelsk summary). (BILD).

Ryvarden, L. 1978. The Polyporaceae of North Europe. Vol. 2: Inonotus - Tyromyces. Fungiflora, Oslo

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Oxyporaceae  
  • Släkte
    Oxyporus  
  • Art
    Oxyporus obducens, (Pers.) Donk
    Synonymer
    Polyporus obducens Pers.
    Coriolus obducens (Pers.) Bourdot & Galzin
    Poria obducens (Pers.) Cooke
    Oxyporus obduscens
    Rigidoporus obducens (Pers.) Pouzar
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.