Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetslansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon acutus
Spetslansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar 0,5-2 (sällan upp till 3) cm höga, mörkgröna till bruna tuvor. Skotten är spensliga och ofta nästan trådsmala. Bladen är 3-4 gånger så långa som breda. De har en äggrund och något stjälkomfattande bas som hastigt övergår i en långsmal och vass spets. Bladkanterna är tillbakaböjda upp till bladets mitt och ovanför mitten är kanten ibland dubbelskiktad. Nerven är 45-65 µm bred, når ända ut i bladspetsen och är ibland kort utlöpande. Bladcellerna (7-11 µm breda) är upptill i bladet kvad-ratiska till sexkantiga, ibland nästan cirkelrunda, i bladbasen är de kvadratiska och närmast nerven kort rektangulära och tjockväggiga. Celler på nervens översida är rundat kvadratiska och saknar papiller. Arten är skildkönad, men hanplantor är extremt sällsynta i Norden varför kapslar är mycket ovanliga. Kapseln är avlångt äggformig och fästad på ett ca 1 cm långt, rödaktigt kapselskaft. Peristomets tänder är 0,5-0,7 mm långa och spiralvridna ett halvt varv. Sporerna är 10-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Spetslansmossa kan likna murlansmossa Didymodon vinealis, men den senare har papillösa bladceller och avlånga celler på nervens översida (ej rundat kvadratiska).
Utbredning
Länsvis förekomst för spetslansmossa Observationer i  Sverige för spetslansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt i Sverige liksom i övriga Norden. I södra Europa är den vitt spridd och något vanligare i de kontinentala delarna samt Medel-havsområdet. Utanför Europa är den uppgiven från Nordafrika, sydvästra Asien och Nordamerika, söderut till Mexiko. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten förekommer på jordtäckta hällar med tunt jordtäcke, kalkblock samt mer sällan i klippspringor i södra Sverige. Detta är en taxonomiskt omtvistad art. Mycket av det som tidigare gick under namnet D. acutus har på senare år ombestämts till D. icmadophilus. Med så bristfälliga kunskaper anser vi oss inte kunna bedöma artens exakta status just nu. Båda arterna är dock sällsynta. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Spetslansmossa växer på öppna, solvarma platser med torr, kalkrik, ofta sandig eller lerig mark. Den återfinns även på jordtäckta hällar med tunt jordtäcke, på kalkblock samt mer sällan i klippspringor. På västkusten är den funnen på skalgrusbankar och i övrigt utgör alvarmark den vanligaste biotopen. I Norge växer arten ofta i sydbranter i skogsområden. Arten växer ofta tillsammans med toffelmossor Aloina spp., neonmossor Barbula spp., tussar Tortula spp. och kortbladig kalkmossa Tortella inclinata.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon acutus (Brid.) K.Saito - spetslansmossa Synonymer Barbula acuta (Brid.) Brid., Barbula valida (Limpr.) Möll.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten förekommer på jordtäckta hällar med tunt jordtäcke, kalkblock samt mer sällan i klippspringor i södra Sverige. Detta är en taxonomiskt omtvistad art. Mycket av det som tidigare gick under namnet D. acutus har på senare år ombestämts till D. icmadophilus. Med så bristfälliga kunskaper anser vi oss inte kunna bedöma artens exakta status just nu. Båda arterna är dock sällsynta. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arten bildar 0,5-2 (sällan upp till 3) cm höga, mörkgröna till bruna tuvor. Skotten är spensliga och ofta nästan trådsmala. Bladen är 3-4 gånger så långa som breda. De har en äggrund och något stjälkomfattande bas som hastigt övergår i en långsmal och vass spets. Bladkanterna är tillbakaböjda upp till bladets mitt och ovanför mitten är kanten ibland dubbelskiktad. Nerven är 45-65 µm bred, når ända ut i bladspetsen och är ibland kort utlöpande. Bladcellerna (7-11 µm breda) är upptill i bladet kvad-ratiska till sexkantiga, ibland nästan cirkelrunda, i bladbasen är de kvadratiska och närmast nerven kort rektangulära och tjockväggiga. Celler på nervens översida är rundat kvadratiska och saknar papiller. Arten är skildkönad, men hanplantor är extremt sällsynta i Norden varför kapslar är mycket ovanliga. Kapseln är avlångt äggformig och fästad på ett ca 1 cm långt, rödaktigt kapselskaft. Peristomets tänder är 0,5-0,7 mm långa och spiralvridna ett halvt varv. Sporerna är 10-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Spetslansmossa kan likna murlansmossa Didymodon vinealis, men den senare har papillösa bladceller och avlånga celler på nervens översida (ej rundat kvadratiska).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetslansmossa

Länsvis förekomst och status för spetslansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetslansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt i Sverige liksom i övriga Norden. I södra Europa är den vitt spridd och något vanligare i de kontinentala delarna samt Medel-havsområdet. Utanför Europa är den uppgiven från Nordafrika, sydvästra Asien och Nordamerika, söderut till Mexiko. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon acutus(Brid.) K.Saito - spetslansmossa
    Synonymer
    Barbula acuta (Brid.) Brid.
    Barbula valida (Limpr.) Möll.

Spetslansmossa växer på öppna, solvarma platser med torr, kalkrik, ofta sandig eller lerig mark. Den återfinns även på jordtäckta hällar med tunt jordtäcke, på kalkblock samt mer sällan i klippspringor. På västkusten är den funnen på skalgrusbankar och i övrigt utgör alvarmark den vanligaste biotopen. I Norge växer arten ofta i sydbranter i skogsområden. Arten växer ofta tillsammans med toffelmossor Aloina spp., neonmossor Barbula spp., tussar Tortula spp. och kortbladig kalkmossa Tortella inclinata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Arten hotas av igenväxning och skalgrustäkt. Den minskar i Europa p.g.a. förstörelse av kalkrika naturbetesmarker genom igenväxning eller konstgödsling. Sur nederbörd var tidigare ett hot i synnerhet på västkusten. Avsaknad av sporkapslar antyder att arten är svårspridd.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas, i första hand på fastlandslokalerna för att utreda om arten är på tillbakagång.
Artens taxonomiska status är omtvistad och en del av det som ligger i herbarierna kan vara felaktigt bestämda. Arten anses stå nära D. icmadophila (Werner m.fl. 2005).

Utländska namn - NO: Glanskurlemose.

Etymologi: acutus (lat.) = skarp, spetsig.
Uttal: [Didýmodon akútus]

key facts Pointed Beard-moss. Shoots 0.5-2 (3) cm high, very slender to almost thread-like, forming dark green to brown tufts. Leaves 3-4 times longer than wide with an abrupt transition between the ovate and slightly sheathing base and the elongate, acute apex. Leaf margin recurved in basal half, bistratose in apical half. Costa 45-65 µm wide, percurrent to shortly excurrent. Dioicous, male plants exceedingly rare in Scandinavia, capsules therefore very uncommon. Capsule narrowly ovoid. Peristome teeth 0.5-0.7 mm, spirally coiled (c. 180º). Seta c. 1 cm, reddish. Spores 10-13 µm. - Grows on dry, calcareous, typically sandy or clayey soil in exposed situations. Also found on flatrocks with a thin soil cover, on limestone rocks and, more rarely, in rock crevices. On the West Coast of Sweden occurring on shell-gravel deposits, otherwise calcareous flatrock (alvar) is the main habitat.

Crundwell, A. & Nyholm, E. 1965. The status of Barbula valida and its relationship to B. acuta. Svensk Bot. Tidskr. 59: 211-215.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon acutus spetslansmossa s. 101. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Werner, O., Jiménez, J.A., Ros, R.M., Cano, M.J. & Guerra, J. 2005. Preliminary Investigation of the Systematics of Didymodon (Pottiaceae, Musci) Based on nrITS Sequence Data. Systematic Botany, 30(3):461-470

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon acutus, (Brid.) K.Saito - spetslansmossa
    Synonymer
    Barbula acuta (Brid.) Brid.
    Barbula valida (Limpr.) Möll.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.