Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blå lansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon glaucus
Blå lansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar ljust blåaktiga, invändigt gulaktiga, ca 5-7 mm höga tuvor. Bladen är 6-8 gånger så långa som breda, sköra, smalt triangulära med plana eller delvis smalt tillbakaböjda kanter. Nerven når bladspetsen. Bladcellerna är kvadratiska och utan tydliga papiller, 7-10 µm breda. Cellerna på nervens översida är korta och rundade. Arten är skildkönad och kapslar är inte kända. Specialiserad vegetativ förökning förekommer i form av bruna, runda groddkorn fästade på korta rhizoider i bladvecken.
Blå lansmossa kan ytligt sett likna kalkkuddmossa Gymnostomum aeruginosum som den ofta växer tillsammans med, men den senare har plana bladkanter, saknar den blåaktiga färgtonen och har ej groddkorn i bladvecken.
Utbredning
Länsvis förekomst för blå lansmossa Observationer i  Sverige för blå lansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast känd från en lokal i Dalsland och den är mycket sällsynt även i Norge. I övriga Europa är arten sällsynt funnen söder-ut till norra Italien och Grekland, västerut till England och österut till Rumänien. Den har även hittats sällsynt i Asien. Arten är rödlistad i flera andra länder i Europa.
På lokalen i Dalsland återfanns en mindre population på lokalen 1984. Vid nästa återbesök 1995 hade halva lokalen kalavverkats och endast ett fåtal individer gick att återfinna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Känd från endast en lokal där den växer på marken under en överluta innanför granskog. Arten föredrar skuggiga och torra lokaler, gärna grottliknande hålor och bunden till kalkhaltiga bergarter. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (0-75). Förekomstarean (AOO) skattas till 12 (0-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
På den svenska lokalen växer den under en överluta innanför tät granskog. Arten föredrar skuggiga och torra lokaler, gärna grottliknande hålor. Den är kalkberoende och växer vanligen på vittrad kalk eller kalkhaltig skiffer.

Blå lansmossa växer på sin enda svenska lokal på humusrik, kalkhaltig och vittrad skiffer på torra platser i mynningen av grottor samt nedanför ett klippöverhäng i en kalkbrant. Arten växer torrt och skuggigt. Den förekommer på den svenska lokalen tillsammans med planmossa Distichium capillaceum, stor klockmossa Encalypta streptocarpa och kalkkuddmossa Gymnostomum aeruginosum. En enda och ganska liten lokal i Sverige gör arten mycket sårbar för drastiska förändringar som kan förstöra artens växtmiljö.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon glaucus Ryan - blå lansmossa Synonymer Barbula glauca

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Känd från endast en lokal där den växer på marken under en överluta innanför granskog. Arten föredrar skuggiga och torra lokaler, gärna grottliknande hålor och bunden till kalkhaltiga bergarter. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (0-75). Förekomstarean (AOO) skattas till 12 (0-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Arten bildar ljust blåaktiga, invändigt gulaktiga, ca 5-7 mm höga tuvor. Bladen är 6-8 gånger så långa som breda, sköra, smalt triangulära med plana eller delvis smalt tillbakaböjda kanter. Nerven når bladspetsen. Bladcellerna är kvadratiska och utan tydliga papiller, 7-10 µm breda. Cellerna på nervens översida är korta och rundade. Arten är skildkönad och kapslar är inte kända. Specialiserad vegetativ förökning förekommer i form av bruna, runda groddkorn fästade på korta rhizoider i bladvecken.
Blå lansmossa kan ytligt sett likna kalkkuddmossa Gymnostomum aeruginosum som den ofta växer tillsammans med, men den senare har plana bladkanter, saknar den blåaktiga färgtonen och har ej groddkorn i bladvecken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blå lansmossa

Länsvis förekomst och status för blå lansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blå lansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från en lokal i Dalsland och den är mycket sällsynt även i Norge. I övriga Europa är arten sällsynt funnen söder-ut till norra Italien och Grekland, västerut till England och österut till Rumänien. Den har även hittats sällsynt i Asien. Arten är rödlistad i flera andra länder i Europa.
På lokalen i Dalsland återfanns en mindre population på lokalen 1984. Vid nästa återbesök 1995 hade halva lokalen kalavverkats och endast ett fåtal individer gick att återfinna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon glaucusRyan - blå lansmossa
    Synonymer
    Barbula glauca

På den svenska lokalen växer den under en överluta innanför tät granskog. Arten föredrar skuggiga och torra lokaler, gärna grottliknande hålor. Den är kalkberoende och växer vanligen på vittrad kalk eller kalkhaltig skiffer.

Blå lansmossa växer på sin enda svenska lokal på humusrik, kalkhaltig och vittrad skiffer på torra platser i mynningen av grottor samt nedanför ett klippöverhäng i en kalkbrant. Arten växer torrt och skuggigt. Den förekommer på den svenska lokalen tillsammans med planmossa Distichium capillaceum, stor klockmossa Encalypta streptocarpa och kalkkuddmossa Gymnostomum aeruginosum. En enda och ganska liten lokal i Sverige gör arten mycket sårbar för drastiska förändringar som kan förstöra artens växtmiljö.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Avverkning av skogen i branten eller vid foten av berget innebär en drastisk förändring av miljön och utgör ett hot mot artens fortlevnad.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Dalslandslokalen måste ges ett ändamålsenligt skydd. Det aktuella området har, förutom andra rödlistade mossarter som rundfjädermossa, även andra höga botaniska värden. Områdets sammanlagt mycket höga naturvärde skulle motivera skydd som naturreservat.
Populationen på Britiska öarna skiljer sig från övriga och utgör troligtvis till ett eget taxon (ECCB 1995).

Utländska namn - NO: Blåkurlemose, GB: Glaucous Beard-moss.

Etymologi: glaucus (lat.) = blågrön, grågrön.
Uttal: [Didýmodon glávkus]

key facts Glaucous Beard-moss. Forms glaucous, 5-7 mm high tufts that are yellowish inside. Leaves fragile, narrowly triangular, 6-8 times longer than wide. Leaf margin plane to partly recurved. Vegetative propagation by stalked, spherical, brown axillary gemmae. - Grows in dry, shady habitats. At the only known Swedish site found on weathered, humus-rich, calcareous schist at the entrance of a cave, and below an overhang in a calcareous precipice.

ECCB, European Committee for the Conservation of Bryophytes 1995. Red Data Book of European Bryophytes. Trondheim.

Hagen, I. 1908-29. Forarbeider til en norsk løvmosflora. Kongel. Norske Vidensk. Selsk. Skr. (Trondheim).

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon glaucus blå lansmossa s. 102. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Nyholm, E. 1987. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Smith, A.J.E. 1978. The mossflora of Britain and Ireland. Cambridge university press.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon glaucus, Ryan - blå lansmossa
    Synonymer
    Barbula glauca
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad 2010.