Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellinus pini
Tallticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En hovformad och trähård, flerårig ticka som växer på stammen av gammal tall. Oftast förekommer bara en eller några få fruktkroppar på varje träd. Tickan är ca 5–20 cm bred och 5–10 cm tjock, mer eller mindre triangulär i tvärsnitt. Hatten är närmast ytterkanten rödbrun och filthårig. Varje år bildas ett nytt porlager utanför (under) det gamla. Porerna är rostbruna, kantiga, ofta utdragna och förhållandevis stora (ca 1–2 st/mm). Gamla fruktkroppar (de kan bli upp till 50 år gamla) är kala, gråsvarta, sprickiga och har ofta påväxt av lavar.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallticka Observationer i  Sverige för tallticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Talltickan har sin utbredningstyngdpunkt i östra Syd- och Mellansverige. Därutöver förekommer den sällsynt spridd i hela landet. Den kan lokalt vara relativt vanlig på gammal tall, men i vissa trakter oförklarligt sällsynt trots förekomst av lämpliga träd. Arten bedöms ha minskat generellt på grund av skogsavverkningar av gammal tallskog samt kapning av gamla trädsolitärer i trädgårdar och stadsmiljöer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Parasit på gamla levande tallar. Fruktkroppar visar sig först på tallar som är 100-150 år eller äldre. Den är spridd i stora delar i Sverige och finns framförallt i skogar med naturskogsrester, i hällmarkstallskog eller där gamla, senvuxna tallar förekommer i kulturmark. En väl känd och lätt identifierbar art. Är signalart och därigenom noga eftersökt genom nyckelbiotopinventeringen. Överlever på hänsynsträd. Talltickan kan lokalt vara tämligen allmän men totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. kortare omloppstider i skogsbruket och att gamla tallar och tallskogar avverkas. Förutsättningar för tallticka i produktionsskog är små, bara på lämnade gamla tallar. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Talltickan är en parasitsvamp som orsakar vitröta (ringröta) i veden. Den växer nästan uteslutande på stammen av levande, gammal tall, ofta högt upp vid sår eller grenärr. Enstaka fynd har gjorts på lärk. Fruktkroppar visar sig först på tallar som är ca 100–150 år eller äldre och vanligast uppträder svampen på träd som är över 150 år. Arten förekommer i många olika skogstyper där det finns inslag av gammal tall, ibland även i parker och trädgårdar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
· tallar
· tallar
Levande träd
Levande träd
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Phellinus, Art Phellinus pini (Brot.:Fr.) A.Ames - tallticka Synonymer Boletus pini Brot.:Fr., Porodaedalea pini (Brot.:Fr.) Murrill

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Parasit på gamla levande tallar. Fruktkroppar visar sig först på tallar som är 100-150 år eller äldre. Den är spridd i stora delar i Sverige och finns framförallt i skogar med naturskogsrester, i hällmarkstallskog eller där gamla, senvuxna tallar förekommer i kulturmark. En väl känd och lätt identifierbar art. Är signalart och därigenom noga eftersökt genom nyckelbiotopinventeringen. Överlever på hänsynsträd. Talltickan kan lokalt vara tämligen allmän men totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a. kortare omloppstider i skogsbruket och att gamla tallar och tallskogar avverkas. Förutsättningar för tallticka i produktionsskog är små, bara på lämnade gamla tallar. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9060 Åsbarrskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
En hovformad och trähård, flerårig ticka som växer på stammen av gammal tall. Oftast förekommer bara en eller några få fruktkroppar på varje träd. Tickan är ca 5–20 cm bred och 5–10 cm tjock, mer eller mindre triangulär i tvärsnitt. Hatten är närmast ytterkanten rödbrun och filthårig. Varje år bildas ett nytt porlager utanför (under) det gamla. Porerna är rostbruna, kantiga, ofta utdragna och förhållandevis stora (ca 1–2 st/mm). Gamla fruktkroppar (de kan bli upp till 50 år gamla) är kala, gråsvarta, sprickiga och har ofta påväxt av lavar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallticka

Länsvis förekomst och status för tallticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Talltickan har sin utbredningstyngdpunkt i östra Syd- och Mellansverige. Därutöver förekommer den sällsynt spridd i hela landet. Den kan lokalt vara relativt vanlig på gammal tall, men i vissa trakter oförklarligt sällsynt trots förekomst av lämpliga träd. Arten bedöms ha minskat generellt på grund av skogsavverkningar av gammal tallskog samt kapning av gamla trädsolitärer i trädgårdar och stadsmiljöer.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus pini(Brot.:Fr.) A.Ames - tallticka
    Synonymer
    Boletus pini Brot.:Fr.
    Porodaedalea pini (Brot.:Fr.) Murrill

Talltickan är en parasitsvamp som orsakar vitröta (ringröta) i veden. Den växer nästan uteslutande på stammen av levande, gammal tall, ofta högt upp vid sår eller grenärr. Enstaka fynd har gjorts på lärk. Fruktkroppar visar sig först på tallar som är ca 100–150 år eller äldre och vanligast uppträder svampen på träd som är över 150 år. Arten förekommer i många olika skogstyper där det finns inslag av gammal tall, ibland även i parker och trädgårdar.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
· tallar - Pinus (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Avverkning av gamla tallar, såväl i skogsbruket som i stads- och parkmiljöer. Avsaknad av nyrekrytering av gamla tallar i skogslandskapet innebär ett hot på lång sikt, liksom förtätning och igenväxning med gran i tallskogsmiljöer. Att omloppstiderna i skogsbruket blivit allt kortare samt att andelen nyrekrytering av lämpliga träd minskat, innebär ett långsiktigt hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Spara gammal tall som ”evighetsträd”, t.ex. lämna gamla fröträd efter självföryngring. Utglesning av förtätade bestånd, liksom gransanering av konkurrerande granuppväxt i gammal tallskog samt eventuellt bränning kan gynna arten. Kommuner bör göra trädplaner över sina bestånd av gamla, värdefulla träd i stadsmiljöer.
Utländska namn: FI - männynkääpä; NO - furustokkjuke; DK - fyrre-ildporesvamp

Niemelä, T. 2005. Polypores, lignicolous fungi. Norrlinia 13: 1-320 (på finska med engelsk summary). (BILD).

Nitare, J. 2000 (red). Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping. (BILD).

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1986. Svampar. En fälthandbok. Andra, reviderade upplagan. Interpublishing, Stockholm. (BILD).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus pini, (Brot.:Fr.) A.Ames - tallticka
    Synonymer
    Boletus pini Brot.:Fr.
    Porodaedalea pini (Brot.:Fr.) Murrill
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.