Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart taggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellodon niger
Svart taggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande svamp som är relativt lätt att känna igen på sina sega, korkartade fruktkroppar med sammetsluden, brunsvart till svartviolett hatt och vitaktig kant. Foten är till skillnad från andra arter i samma släkte kraftig, ofta 1-2 cm tjock. En annan bra karaktär är att köttet har en hård, svart kärna och ett mjukare yttre skikt. Den svarta taggsvampen påminner något om arter från släktet Hydnellum, men dessa har brunt sporpulver medan Phellodon-arternas sporpulver är vitt.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart taggsvamp Observationer i  Sverige för svart taggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen i hela Sverige och är känd från många lokaler men är sannolikt på tillbakagång eftersom den främst växer i äldre, produktiv barrskog, gärna i skogar med trädkontinuitet. Den är utbredd och påträffad i flertalet europeiska länder, bl.a. i Danmark, Norge och Finland. Fynduppgifter av arten finns även i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar huvudsakligen mykorrhiza med gran och tall. Troligen rör det sig om ett artkomplex med flera närstående arter med olika ekologiska nischer. Här bedöms barrskogsformerna av svart taggsvamp, P. niger s.lat, som huvudsakligen växer i äldre skog på kalkrik mark, i norra Sverige dock även på mager tallhed med lång trädkontinuitet. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (400-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Svart taggsvamp bildar mykorrhiza med huvudsakligen med gran, men förefaller också kunna bilda mykorrhiza med tall, ek och bok. I Sverige finns den främst med gran i ört- och mossrik barrskog på kalkrik mark, gärna på lätt störd mark, t.ex. utmed stigar. Vegetationen i dessa örtrika granskogar består vanligtvis av frisk lågörttyp med bl.a. blåsippa, skogsviol och harsyra. Men den kan också uppträda i tallskog, både på rik och fattig mark. I södra Sverige, bl.a. i Blekinge och Skåne, är den även funnen i bokskog. I Danmark har arten påträffats under ädelgran (Abies) och i Mellaneuropa växer den bl.a. under ek. I Sverige föredrar den att växa i äldre skogar, gärna i s.k. ”bondeskogar”, som tidigare varit betade och som ofta har trädkontinuitet. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan de leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Phellodon (lädertaggsvampar), Art Phellodon niger (Fr.:Fr.) P.Karst. - svart taggsvamp Synonymer Hydnum nigrum Fr.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar huvudsakligen mykorrhiza med gran och tall. Troligen rör det sig om ett artkomplex med flera närstående arter med olika ekologiska nischer. Här bedöms barrskogsformerna av svart taggsvamp, P. niger s.lat, som huvudsakligen växer i äldre skog på kalkrik mark, i norra Sverige dock även på mager tallhed med lång trädkontinuitet. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (400-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9050 Näringsrik granskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
En marklevande svamp som är relativt lätt att känna igen på sina sega, korkartade fruktkroppar med sammetsluden, brunsvart till svartviolett hatt och vitaktig kant. Foten är till skillnad från andra arter i samma släkte kraftig, ofta 1-2 cm tjock. En annan bra karaktär är att köttet har en hård, svart kärna och ett mjukare yttre skikt. Den svarta taggsvampen påminner något om arter från släktet Hydnellum, men dessa har brunt sporpulver medan Phellodon-arternas sporpulver är vitt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart taggsvamp

Länsvis förekomst och status för svart taggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart taggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen i hela Sverige och är känd från många lokaler men är sannolikt på tillbakagång eftersom den främst växer i äldre, produktiv barrskog, gärna i skogar med trädkontinuitet. Den är utbredd och påträffad i flertalet europeiska länder, bl.a. i Danmark, Norge och Finland. Fynduppgifter av arten finns även i Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Phellodon - lädertaggsvampar 
  • Art
    Phellodon niger(Fr.:Fr.) P.Karst. - svart taggsvamp
    Synonymer
    Hydnum nigrum Fr.:Fr.

Svart taggsvamp bildar mykorrhiza med huvudsakligen med gran, men förefaller också kunna bilda mykorrhiza med tall, ek och bok. I Sverige finns den främst med gran i ört- och mossrik barrskog på kalkrik mark, gärna på lätt störd mark, t.ex. utmed stigar. Vegetationen i dessa örtrika granskogar består vanligtvis av frisk lågörttyp med bl.a. blåsippa, skogsviol och harsyra. Men den kan också uppträda i tallskog, både på rik och fattig mark. I södra Sverige, bl.a. i Blekinge och Skåne, är den även funnen i bokskog. I Danmark har arten påträffats under ädelgran (Abies) och i Mellaneuropa växer den bl.a. under ek. I Sverige föredrar den att växa i äldre skogar, gärna i s.k. ”bondeskogar”, som tidigare varit betade och som ofta har trädkontinuitet. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel kan bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan de leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Där arten bildar mykorrhiza med gran eller tall är slutavverkning det största hotet. Den överlever sannolikt inte en föryngringshuggning då barrträdens rötter dör efter avverkningen. Barrskogsformen är särskilt utsatt eftersom den föredrar att växa i äldre, virkesrika skogar med högre bonitet. Just sådana skogar som försvinner i rask takt. De i lövskog växande svarta taggsvamparna är inte hotade av slutavverkningar, men kan likväl vara hotade på annat sätt, t.ex. genom fel skötsel av ädellövskogar. Troligen missgynnas arten även av allt för hård gallring eller plockhuggning om huggningen inte efterföljs av skogsbete. Betesdjuren håller den täta vegetationen nere som annars växer upp vid ökat ljusinsläpp, och som gör det svårt för marksvampar att växa upp. Ett annat hot kan vara gödsling, s.k. vitaliseringsgödsling av skogsmark som uppenbarligen missgynnar mykorrhizasvampar.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Fler äldre, virkesrika barrskogar med högre bonitet måste formellt skyddas som biotopskyddsområden eller naturreservat. Även oskyddade växtplatser i lövskogsbiotoper bör få ett starkt skydd. Skogsområden med svart taggsvamp bör inte gallras eller plockhuggas om inte huggningen efterföljs av skogsbetet.
Utländska namn – DK: Mørk læderpigsvamp, NO: Svartsølvpigg, FIN: Mustaorakaaas.

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze der Schweiz. Band 2. Nichtblätterpilze. Verlag Mykologia, Luzern.

Krieglsteiner, G.J. 2000. Die Grosspilze Baden-Württembergs. Band 1. Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart.

Maas Gesteranus, R.A. 1975. Die terrestrischen Stachelpilze Europas. Verh. Kon. Ned. Akad. Wetensch., Afd Natuurk., Tweede Reeks 65.

Nitare, J. (red.) 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping.

Nylén, B. 2000. Svampar i Norden och Europa. Natur och Kultur/LTs förlag. Stockholm.

Ryman, S & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Phellodon - lädertaggsvampar 
  • Art
    Phellodon niger, (Fr.:Fr.) P.Karst. - svart taggsvamp
    Synonymer
    Hydnum nigrum Fr.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 2005.