Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bäcklansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon spadiceus
Bäcklansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar tämligen kraftiga, grönaktigt bruna till rent bruna och luckra tuvor som blir upp till 5 cm höga. Stammen är ofta grenig. Bladen är 3-4 gånger så långa som breda, från en bred oval bas smalt triangulära och ofta något trubbiga. Bladkanterna är smalt tillbakaböjda till strax ovanför mitten. Nerven är kraftig och 60-130 µm bred, rödbrun, bredast vid basen och därifrån jämnt avsmalnande till bladspetsen där nerven upphör. Cellerna på nervens översida är till största delen avlånga. Bladskivans celler i bladets övre del är tjockväggiga, oregelbundet triangulära eller kvadratiska till nästan runda, 6-10 µm breda och ofta papillösa. Mot bladets bas är cellerna kort rektangulära med regelbundet förtjockade väggar. Arten är skildkönad och kapslar förekommer ganska ofta. Kapseln är upprätt, cylindrisk och fästad på ett 1,5 cm långt, rödbrunt kapselskaft. Peristomets tänder är relativt korta, upp till 0,5 mm långa, och raka. Sporerna är 11-18 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Bäcklansmossa kan likna kalklansmossa Didymodon fallax, men den senare är något mindre, har en längre och skruvad tandkrans samt kortare honorgan (oftast <500 µm, hos bäcklansmossa 700-800 µm långa). Utan kapslar eller honorgan är det mycket svårt att med säkerhet skilja dessa två arter åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för bäcklansmossa Observationer i  Sverige för bäcklansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt i både Sverige och Norge. I Danmark finns flera äldre fynd, men få moderna. Arten är vitt spridd genom hela Europa österut till Kaukasus, men tyckts vara sällsynt i Medel-havsområdet och nordligaste Europa. Utanför Europa är den funnen i delar av Asien och Nordamerika samt på Grönland.
Arten är känd upp till Dalarna. Det stora flertalet lokaler finns på Gotland, Östergötland och silurbergen i Västergötland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Känd från ett fåtal aktuella lokaler i Sverige och växer alltid i exklusiv kalkrik och fuktig mijlö. En av lokalerna har växt igen. Vattenreglering, föroreningar och dränering kan ha gjort att arten försvunnit på några av de äldre lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (80-6000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (44-1200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Bäcklansmossa växer på våta, kalkrika och skuggiga till halvskuggiga ställen som ofta översvämmas. Den är funnen på stränder av vattendrag i kalktrakter, översilade kalkklippor och bergväggar, block, jord och trädrötter. Det finns även fynd i Sverige från en kalkrik källa och från ett översilningskärr med kalktuffbildning. Arten växer ofta tillsammans med källgräsmossa Brachythecium rivulare, rutlungmossor Conocephalum spp., källtuffmossa Cratoneuron filicinum, skvalpmossa Dichodontium pellucidum och hjärtslevmossa Jungermannia exsertifolia. Sporerna mognar på sommaren.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon spadiceus (Mitt.) Limpr. - bäcklansmossa Synonymer Barbula spadicea

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Känd från ett fåtal aktuella lokaler i Sverige och växer alltid i exklusiv kalkrik och fuktig mijlö. En av lokalerna har växt igen. Vattenreglering, föroreningar och dränering kan ha gjort att arten försvunnit på några av de äldre lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (80-6000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (44-1200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar tämligen kraftiga, grönaktigt bruna till rent bruna och luckra tuvor som blir upp till 5 cm höga. Stammen är ofta grenig. Bladen är 3-4 gånger så långa som breda, från en bred oval bas smalt triangulära och ofta något trubbiga. Bladkanterna är smalt tillbakaböjda till strax ovanför mitten. Nerven är kraftig och 60-130 µm bred, rödbrun, bredast vid basen och därifrån jämnt avsmalnande till bladspetsen där nerven upphör. Cellerna på nervens översida är till största delen avlånga. Bladskivans celler i bladets övre del är tjockväggiga, oregelbundet triangulära eller kvadratiska till nästan runda, 6-10 µm breda och ofta papillösa. Mot bladets bas är cellerna kort rektangulära med regelbundet förtjockade väggar. Arten är skildkönad och kapslar förekommer ganska ofta. Kapseln är upprätt, cylindrisk och fästad på ett 1,5 cm långt, rödbrunt kapselskaft. Peristomets tänder är relativt korta, upp till 0,5 mm långa, och raka. Sporerna är 11-18 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Bäcklansmossa kan likna kalklansmossa Didymodon fallax, men den senare är något mindre, har en längre och skruvad tandkrans samt kortare honorgan (oftast <500 µm, hos bäcklansmossa 700-800 µm långa). Utan kapslar eller honorgan är det mycket svårt att med säkerhet skilja dessa två arter åt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bäcklansmossa

Länsvis förekomst och status för bäcklansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bäcklansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt i både Sverige och Norge. I Danmark finns flera äldre fynd, men få moderna. Arten är vitt spridd genom hela Europa österut till Kaukasus, men tyckts vara sällsynt i Medel-havsområdet och nordligaste Europa. Utanför Europa är den funnen i delar av Asien och Nordamerika samt på Grönland.
Arten är känd upp till Dalarna. Det stora flertalet lokaler finns på Gotland, Östergötland och silurbergen i Västergötland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon spadiceus(Mitt.) Limpr. - bäcklansmossa
    Synonymer
    Barbula spadicea

Bäcklansmossa växer på våta, kalkrika och skuggiga till halvskuggiga ställen som ofta översvämmas. Den är funnen på stränder av vattendrag i kalktrakter, översilade kalkklippor och bergväggar, block, jord och trädrötter. Det finns även fynd i Sverige från en kalkrik källa och från ett översilningskärr med kalktuffbildning. Arten växer ofta tillsammans med källgräsmossa Brachythecium rivulare, rutlungmossor Conocephalum spp., källtuffmossa Cratoneuron filicinum, skvalpmossa Dichodontium pellucidum och hjärtslevmossa Jungermannia exsertifolia. Sporerna mognar på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Vattendrag, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Vattenreglering och exploatering för täktverksamhet samt försurning utgör hot mot arten.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Dess gamla lokaler bör återbesökas för att konstatera om arten är på tillbakagång samt för att bättre utreda dess ekologi.
Utländska namn - NO: Stivkurlemose, DK: Pomerans-Kalktuemos.

Etymologi: spadiceus = brun; spadic-is genitiv av spadix (lat.) = kastanjebrun; suffixet -eus (lat.).
Uttal: [Didýmodon spadíseus]

key facts Brown Beard-moss. Forms fairly large (to 5 cm high), lax, greenish-brown to brown tufts. Shoots frequently branched. Leaves 3-4 times longer than wide with a broadly ovate base and a narrowly triangular apex, the tip of which is often slightly blunt. Leaf margin narrowly recurved till somewhat above mid-leaf. Capsules relatively common, erect, cylindrical. Peristome teeth relatively short (to 0.5 mm), straight. Spores 11-18 µm. - Grows at wet, calcareous, regularly flushed sites in shade or half-shade. Found on the shores of streams in calcareous areas, on flushed limestone boulders and rock faces as well as on soil and tree-roots.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon spadiceus bäcklansmossa s. 110. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Nyholm, E. 1989. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Persson, H. 1936. Mossfloran inom Ombergs skyddsområde. K. Svenska Vetenskapsakademiens skrifter i naturskyddsärenden nr 31.

Werner, O., Jiménez, J.A., Ros, R.M., Cano, M.J. & Guerra, J. 2005. Preliminary Investigation of the Systematics of Didymodon (Pottiaceae, Musci) Based on nrITS Sequence Data. Systematic Botany, 30(3):461-470

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon spadiceus, (Mitt.) Limpr. - bäcklansmossa
    Synonymer
    Barbula spadicea
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1996. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterad av Tomas Hallingbäck 2010.