Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gyllenskölding

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Pluteus chrysophaeus
Gyllenskölding Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gyllenskölding är en art av de s.k. ”småsköldingarna”, inom denna grupp finns ganska många arter beskrivna och många av dem bildar besvärliga ”artkomplex” som ännu är bristfälligt kända. Den har en hatt som är 1–4 cm bred, hygrofan och strimmig i kanten och med svagt rynkad mitt. Färgen är som ung oftast brunoliv men med ålder och uttorkning blir den alltmer gul och kan till slut närmast vara citrongul. Lamellerna är vita men får snart en rosa ton av sporerna. Foten är 20–60 x 2–5 mm, blekt färgad, som ung ofta vit med gulaktig nedre del. För att helt säkert skilja gyllenskölding från andra småsköldingar bör kollekter undersökas mikroskopiskt där främst strukturer på hatthuden (pileipellis) samt förekomst och utseende av cheilo- och pleurocystider spelar en avgörande roll. Den mest närstående arten nätskölding, Pluteus phlebophorus skiljer sig från gyllenskölding endast genom att hatten är mörkare färgad och något mera rynkad.
Utbredning
Länsvis förekomst för gyllenskölding Observationer i  Sverige för gyllenskölding
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten sällsynt och funnen på ett 25-tal lokaler spridda från Skåne i söder till Medelpad i norr, 15 av dessa är aktuella. Den är i Norden även funnen i Danmark och möjligen i Finland. Den europeiska utbredningen är vidsträckt gles och den anges överallt som sällsynt. Vanligast tycks den vara i Centraleuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i ved av lövträd i lövskog och kulturmark. Bildar iögonfallande fruktkroppar, lätta att känna igen men mycket få fynd och uppenbarligen mycket liten population. Status och ekologi något oklar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (44-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (48-400) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Gyllenskölding är en saprotrof som växer på lövved, såväl grövre som klenare, i olika typer av lövdominerade skogar. De flesta fynden är gjorda på kalkrik mark. Den är dock även enstaka gånger funnen i mera hedartade, talldominerade skogstyper. Det finns även obekräftade uppgifter om fynd i kulturmark på bl.a. sågspån.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Pluteaceae, Släkte Pluteus (sköldingar), Art Pluteus chrysophaeus (Schaeff.) Quél. - gyllenskölding Synonymer Pluteus luteovirens Rea

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i ved av lövträd i lövskog och kulturmark. Bildar iögonfallande fruktkroppar, lätta att känna igen men mycket få fynd och uppenbarligen mycket liten population. Status och ekologi något oklar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (44-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (48-400) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Gyllenskölding är en art av de s.k. ”småsköldingarna”, inom denna grupp finns ganska många arter beskrivna och många av dem bildar besvärliga ”artkomplex” som ännu är bristfälligt kända. Den har en hatt som är 1–4 cm bred, hygrofan och strimmig i kanten och med svagt rynkad mitt. Färgen är som ung oftast brunoliv men med ålder och uttorkning blir den alltmer gul och kan till slut närmast vara citrongul. Lamellerna är vita men får snart en rosa ton av sporerna. Foten är 20–60 x 2–5 mm, blekt färgad, som ung ofta vit med gulaktig nedre del. För att helt säkert skilja gyllenskölding från andra småsköldingar bör kollekter undersökas mikroskopiskt där främst strukturer på hatthuden (pileipellis) samt förekomst och utseende av cheilo- och pleurocystider spelar en avgörande roll. Den mest närstående arten nätskölding, Pluteus phlebophorus skiljer sig från gyllenskölding endast genom att hatten är mörkare färgad och något mera rynkad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gyllenskölding

Länsvis förekomst och status för gyllenskölding baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gyllenskölding

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten sällsynt och funnen på ett 25-tal lokaler spridda från Skåne i söder till Medelpad i norr, 15 av dessa är aktuella. Den är i Norden även funnen i Danmark och möjligen i Finland. Den europeiska utbredningen är vidsträckt gles och den anges överallt som sällsynt. Vanligast tycks den vara i Centraleuropa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Pluteaceae  
  • Släkte
    Pluteus - sköldingar 
  • Art
    Pluteus chrysophaeus(Schaeff.) Quél. - gyllenskölding
    Synonymer
    Pluteus luteovirens Rea

Gyllenskölding är en saprotrof som växer på lövved, såväl grövre som klenare, i olika typer av lövdominerade skogar. De flesta fynden är gjorda på kalkrik mark. Den är dock även enstaka gånger funnen i mera hedartade, talldominerade skogstyper. Det finns även obekräftade uppgifter om fynd i kulturmark på bl.a. sågspån.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Örtrika blandskogar med stort lövinslag på näringsrik mark är mycket attraktiva för avverkningar. Tillgången på substrat i form av grov död ved fortsätter minska i skogslandskapet.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Gyllenskölding bör eftersökas och dess ekologi beskrivas närmare för att få klarhet i artens aktuella status och eventuella sårbarhet. Tillgången på substrat i form av grov död lövved måste tillåtas öka i skogslandskapet.
Det bör undersökas huruvida uppgifterna från tallskogar utgör samma eller ett närstående taxon. Gyllensköldingen liksom många av dess släktingar bland ”småsköldingarna” fungerar som utmärkta signalarter för skogar med höga naturvärden. Utländska namn – NO: Gyllenbrun skjermsopp.

Hansen & Knudsen (ed.). 1992. Nordic macromycetes, Vol. 2. Copenhagen.

Krieglsteiner, G.J. (ed.). 2003. Die Grosspilze Baden-Württembergs. Band 4. Ulmer.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Skogsstyrelsen.

Vellinga, E.C. 1990. Pluteus. In Noordeloos, M. m.fl. Flora Agaricina Neerlandica. Volume 2. Balkema Publishers.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Pluteaceae  
  • Släkte
    Pluteus - sköldingar 
  • Art
    Pluteus chrysophaeus, (Schaeff.) Quél. - gyllenskölding
    Synonymer
    Pluteus luteovirens Rea
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.