Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sanddraba

Organismgrupp Kärlväxter Draba nemorosa
Sanddraba Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sanddraba är en höstgroende, ettårig ört som blommar i maj. Den blir till slut 1–3 dm hög, är ganska slank med lång, gles fruktställning och föga grenig. Bladen är hela, elliptiska och oskaftade. Blommorna är gula. Frukterna är platta, mandellika, och sitter på långa utåtriktade skaft. Det finns två typer, en med kala och en med håriga frukter. Frön bildas i stora mängder och utgör artens enda spridningsmedel.
Utbredning
Länsvis förekomst för sanddraba Observationer i  Sverige för sanddraba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sanddraba hör hemma i landets mellersta och norra delar, från Västergötland till Torne lappmark, men är ojämnt spridd. På sina håll kan den bilda mycket individrika, beständiga populationer, men den är ofta fåtalig och även tillfällig. Dess ursprung i vårt land tycks variera. Exempelvis kan en av de rikaste förekomsterna, i Älvkarleby-Skutskär i norra Uppland härstamma från införsel med skeppsfart. Till andra lokaltyper, såsom brantförekomsterna i Norrland, har den säkert spritts på naturlig väg. Det är oklart om denna sällsynta, rätt obeständiga art minskar överallt i landet; åtminstone i Västerbotten har den dock försvunnit från flertalet lokaler. I Norge är sanddraban inskränkt till delar av Östlandet. I Finland finns spridda lokaler i väster och söder och den anses införd sedan äldre tid. I Danmark saknas arten. Totalutbredningen är nästan cirkumpolär och omfattar stora delar av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i kustlandskapen från Uppland och norrut samt med enstaka förekomster i Östergötland, Värmland och Södermanland. Sanddraba växer i blottat, vanligen ganska fin sand på torra lokaler som stränder, brinkar, nipor, blottor i sandig betesmark, trädor och kyrkogårdsmurar. Arten är konkurrenssvag och alla typer av igenväxning missgynnar den. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 204 (150-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Sanddraba växer i blottad, vanligen ganska fin sand på torra lokaler som stränder, brinkar, nipor, blottor i sandig betesmark och trädor. I Härjedalen och i Ångermanland växer den på kyrkogårdsmurar. I norr finns den i sandiga rasmarker i bergbranter. Mer tillfälligt kan den dyka upp på sandiga gårdsplaner m m. Flertalet lokaler är kulturbetingade; undantag utgör de nämnda bergen samt älvbrinkar. Antalet individer på en lokal kan variera en hel del mellan åren. Arten har en varaktig fröbank, vilket är en buffert mot år då fröproduktionen slår fel eller helt uteblir.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Draba (drabor), Art Draba nemorosa L. - sanddraba Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i kustlandskapen från Uppland och norrut samt med enstaka förekomster i Östergötland, Värmland och Södermanland. Sanddraba växer i blottat, vanligen ganska fin sand på torra lokaler som stränder, brinkar, nipor, blottor i sandig betesmark, trädor och kyrkogårdsmurar. Arten är konkurrenssvag och alla typer av igenväxning missgynnar den. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 204 (150-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Sanddraba är en höstgroende, ettårig ört som blommar i maj. Den blir till slut 1–3 dm hög, är ganska slank med lång, gles fruktställning och föga grenig. Bladen är hela, elliptiska och oskaftade. Blommorna är gula. Frukterna är platta, mandellika, och sitter på långa utåtriktade skaft. Det finns två typer, en med kala och en med håriga frukter. Frön bildas i stora mängder och utgör artens enda spridningsmedel.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sanddraba

Länsvis förekomst och status för sanddraba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sanddraba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sanddraba hör hemma i landets mellersta och norra delar, från Västergötland till Torne lappmark, men är ojämnt spridd. På sina håll kan den bilda mycket individrika, beständiga populationer, men den är ofta fåtalig och även tillfällig. Dess ursprung i vårt land tycks variera. Exempelvis kan en av de rikaste förekomsterna, i Älvkarleby-Skutskär i norra Uppland härstamma från införsel med skeppsfart. Till andra lokaltyper, såsom brantförekomsterna i Norrland, har den säkert spritts på naturlig väg. Det är oklart om denna sällsynta, rätt obeständiga art minskar överallt i landet; åtminstone i Västerbotten har den dock försvunnit från flertalet lokaler. I Norge är sanddraban inskränkt till delar av Östlandet. I Finland finns spridda lokaler i väster och söder och den anses införd sedan äldre tid. I Danmark saknas arten. Totalutbredningen är nästan cirkumpolär och omfattar stora delar av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Draba - drabor 
  • Art
    Draba nemorosaL. - sanddraba

Sanddraba växer i blottad, vanligen ganska fin sand på torra lokaler som stränder, brinkar, nipor, blottor i sandig betesmark och trädor. I Härjedalen och i Ångermanland växer den på kyrkogårdsmurar. I norr finns den i sandiga rasmarker i bergbranter. Mer tillfälligt kan den dyka upp på sandiga gårdsplaner m m. Flertalet lokaler är kulturbetingade; undantag utgör de nämnda bergen samt älvbrinkar. Antalet individer på en lokal kan variera en hel del mellan åren. Arten har en varaktig fröbank, vilket är en buffert mot år då fröproduktionen slår fel eller helt uteblir.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
På vissa håll är sanddraban hotad av igenväxning och plantering intill älvbrinkar. I övrigt är arten hotad av bl a täktverksamhet och omläggning av vägar. Ovarsam restaurering av kyrkogårdsmurar kan också vara ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Igenväxning och plantering bör undvikas på lokaler med sanddraba. Omröring i marken bör säkras på viktiga lokaler. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Vegrublom, DK: Lund-Draba, FI: Keltakynsimö.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Bratt, L. 2005. Årets fynd 1999-2004. Trollius 34: 10–23 Danielsson, P. (red.) 2003. De rödlistade floraväktararterna med lokalförteckning. Värmlandsfloran 18 (1).

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hellqvist, S. 1990. Släktet Draba i Västerbottens län. Natur i Norr 9: 71–86.

Laine, U. 1997. Keltakynsimö. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Lampinen, R. 1991. Keltakynsimö (Draba nemorosa) ja muita ketokasveja Janakkalassa. Lutukka 7: 97–99.

Milberg, P. 1994. Sanddrabans (Draba nemorosa) förråd av levande frön i jorden. Daphne 5: 54–56.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Särkkä, J. 1986. Keltakynsimö (Draba nemorosa) Raahen seudulla. Lutukka 2: 119–120.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Draba - drabor 
  • Art
    Draba nemorosa, L. - sanddraba
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.