Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart hjorttryffel

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Elaphomyces anthracinus
Svart hjorttryffel Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svart hjorttryffel är en sporsäcksvamp som är släkt med äkta tryfflar. Fruktkropparna är underjordiska, runda, svarta och hårda och ca 2 cm stora. I genomsnitt har svampen innanför den tunna yttre krustan ett vitt, millimetertjockt, mjukt skikt. Svampens inre är i övrigt uppfyllt av en först vit, senare nästan svart, massa av sporer och stödjande myceltrådar. Sporerna är runda, från början släta och nästan ofärgade, senare svarta och tätt besatta med små taggar. Svart hjorttryffel kan förväxlas med andra arter i släktet. Slät hjorttryffel (Elaphomyces maculatus) är den som är mest lik men skiljer sig genom större sporer. Torvhjorttryffel (Elaphomyces leveillei) skiljer sig genom att varje fruktkropp omges av en tjock krusta av förna, bruna och gula myceltrådar och finrötter från växter.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart hjorttryffel Observationer i  Sverige för svart hjorttryffel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svart hjorttryffel är känd från Blekinge, norra Småland, södra Östergötland och södra Uppland. 15 kända aktuella lokaler i landet (2005). Bildar underjordiska fruktkroppar men är samtidigt knuten till exklusiva miljöer, där svampen också har eftersökts. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 600 km2. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, med över 30 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. förlust av lämpliga livsmiljöer, beroende på avverkningar och igenväxning med barrträd. Kers (1983) redovisar ett par fynd från Norge och ett från Finland. Utanför Norden är förekomsterna koncentrerade till Mellaneuropa och till England. Den är också känd från sydöstra USA. Utbredningen i Norden förefaller att vara sydlig. Arten är medtagen på rödlistorna i Norge, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek och ev. hassel i ädellövskog på mulljord, bl.a. ek- och hasselblandskog, ofta skuggigt. Bildar underjordiska fruktkroppar och är knuten till exklusiva miljöer där den är eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. förlust av lämpliga livsmiljöer beroende på avverkningar och igenväxning med barrträd. Bedöms missgynnas starkt av EU's nya regler för miljöstöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18492-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (24-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(iii); C2a(i)).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med hassel i ädellövskog på mulljord, bl.a. ek- och hasselblandskog. Den påträffas främst i ädellövskog som domineras av ek och hassel. Fruktkropparna finns i de mest skuggiga delarna av skogen där markens örtvegetation om sommaren är sparsam. På några platser har den även vuxit under gran men denna är då troligen ett sentida inslag i trädskiktet. Utanför Norden har arten även påträffats tillsammans med bl.a. bok och avenbok. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Eurotiomycetes, Ordning Eurotiales, Familj Elaphomycetaceae (hjorttryfflar), Släkte Elaphomyces, Art Elaphomyces anthracinus Vittad. - svart hjorttryffel Synonymer Elaphomyces uliginosus R.Hesse

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek och ev. hassel i ädellövskog på mulljord, bl.a. ek- och hasselblandskog, ofta skuggigt. Bildar underjordiska fruktkroppar och är knuten till exklusiva miljöer där den är eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. förlust av lämpliga livsmiljöer beroende på avverkningar och igenväxning med barrträd. Bedöms missgynnas starkt av EU's nya regler för miljöstöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18492-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (24-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(iii); C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Svart hjorttryffel är en sporsäcksvamp som är släkt med äkta tryfflar. Fruktkropparna är underjordiska, runda, svarta och hårda och ca 2 cm stora. I genomsnitt har svampen innanför den tunna yttre krustan ett vitt, millimetertjockt, mjukt skikt. Svampens inre är i övrigt uppfyllt av en först vit, senare nästan svart, massa av sporer och stödjande myceltrådar. Sporerna är runda, från början släta och nästan ofärgade, senare svarta och tätt besatta med små taggar. Svart hjorttryffel kan förväxlas med andra arter i släktet. Slät hjorttryffel (Elaphomyces maculatus) är den som är mest lik men skiljer sig genom större sporer. Torvhjorttryffel (Elaphomyces leveillei) skiljer sig genom att varje fruktkropp omges av en tjock krusta av förna, bruna och gula myceltrådar och finrötter från växter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart hjorttryffel

Länsvis förekomst och status för svart hjorttryffel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart hjorttryffel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svart hjorttryffel är känd från Blekinge, norra Småland, södra Östergötland och södra Uppland. 15 kända aktuella lokaler i landet (2005). Bildar underjordiska fruktkroppar men är samtidigt knuten till exklusiva miljöer, där svampen också har eftersökts. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 600 km2. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, med över 30 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. förlust av lämpliga livsmiljöer, beroende på avverkningar och igenväxning med barrträd. Kers (1983) redovisar ett par fynd från Norge och ett från Finland. Utanför Norden är förekomsterna koncentrerade till Mellaneuropa och till England. Den är också känd från sydöstra USA. Utbredningen i Norden förefaller att vara sydlig. Arten är medtagen på rödlistorna i Norge, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Eurotiomycetidae  
  • Ordning
    Eurotiales  
  • Familj
    Elaphomycetaceae - hjorttryfflar 
  • Släkte
    Elaphomyces  
  • Art
    Elaphomyces anthracinusVittad. - svart hjorttryffel
    Synonymer
    Elaphomyces uliginosus R.Hesse

Bildar mykorrhiza med hassel i ädellövskog på mulljord, bl.a. ek- och hasselblandskog. Den påträffas främst i ädellövskog som domineras av ek och hassel. Fruktkropparna finns i de mest skuggiga delarna av skogen där markens örtvegetation om sommaren är sparsam. På några platser har den även vuxit under gran men denna är då troligen ett sentida inslag i trädskiktet. Utanför Norden har arten även påträffats tillsammans med bl.a. bok och avenbok. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Arten hotas av att lokalerna omvandlas till barrskog. Det är inte heller troligt att arten tål den exponering som följer av en avverkning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens bästa förekomster bör skyddas. På övriga lokaler bör skogsbruk helst undvikas eller bedrivas med stor varsamhet så att kontinuiteten i trädskiktet ej bryts. De fläckar där svampen uppträder bör lämnas helt intakta. Skador på marken genom körning med terrängfordon måste minimeras.
Utländska namn – NO: Svart løpekule, FI: Mustamaahikas.

Kers, L.E. 1983. Elaphomyces anthracinus och E. leveillei i Norden. Svensk Bot. Tidskr. 77: 43–56.

Nitare J. 2000. Signalarter, indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Eurotiomycetidae  
  • Ordning
    Eurotiales  
  • Familj
    Elaphomycetaceae - hjorttryfflar 
  • Släkte
    Elaphomyces  
  • Art
    Elaphomyces anthracinus, Vittad. - svart hjorttryffel
    Synonymer
    Elaphomyces uliginosus R.Hesse
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.