Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  druvfingersvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Ramaria botrytis
Druvfingersvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Druvfingersvamp är en rikt förgrenad, relativt stor och kompakt korallfingersvamp med röda grentoppar. Svampen blir ca 15 cm hög och bred, ibland ännu större. Foten är vit, stor och fast. Grenarna är täta, upprepat förgrenade, och har trubbiga spetsar. Färgen är beigevit-gulvit-rosavit, i topparna vinröda. Unga fruktkroppar har tätt med korta purpurfärgade grenanlag som utgår från den kraftiga vita foten. På äldre fruktkroppar med utväxta grenar bleknar färgen successivt och svampen blir slutligen ganska ljust beigegulvit-gulbrun, men ofta syns en kvarvarande rosaröd ton längst ut på spetsarna. Köttet är vitt och marmorerat och smakar milt (i grenspetsarna eventuellt något beskt). Svampen har en frisk doft. Hyferna har söljor och sporerna är ca 11–18 x 4–6,5 µm, svagt strimmiga av låga åsliknande ornament (synligt i faskontrastmikroskop).
Utbredning
Länsvis förekomst för druvfingersvamp Observationer i  Sverige för druvfingersvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En välkänd och uppmärksammad svamp. På grund av att arten är lätt att känna igen och ofta blir samlad (som matsvamp) kan den uppfattas som betydligt vanligare än vad den är. Svampen är en karaktärsart för gamla ängsbokskogar i Sydsverige, men är relativt sällsynt. Längre norrut är den överallt sällsynt. Enstaka nordliga fynd har gjorts i norra Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Jämtland. 150 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre barrskog. I Tyskland har arten gått starkt tillbaka under senare år och klassas nu där som starkt hotad. I Norden är arten förutom i Sverige funnen i Danmark, södra Norge och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med ek, bok och barrträd, i äldre ängsbokskog, hässlen med ek samt äldre barr- och blandskog. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortsatt att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre barrskog. Bedömningen avser R. botrytis s.lat. Den form som växer under tall (ännu obeskriven) är den som bedöms ha den minskningstakt som motsvarar VU medan lövskogsformen bedöms något stabilare men likväl missgynnas av såväl skogsavverkning som igenväxning. Arten är inte påträffad i och förefaller ha svårt att nyetableras i skogar uppkomna efter kalavverkning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (200-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Druvfingersvamp bildar mykorrhiza med bok och tall, eventuellt även gran. Den växer i skogar med lång skoglig kontinuitet och uppträder gärna på ytor med tunna humuslager och blottad mineraljord, t.ex. i närheten av stigar. I södra Sverige är arten mest knuten till näringsrika äldre ängsbokskogar. I norr förekommer den i barr- och blandskog, främst i örtrika kalkbarrskogar (t.ex. blåsippsgranskog) på mulljord tillsammans med andra sällsynta mykorrhizasvampar som violgubbe Gomphus clavatus, raggtaggsvamp Hydnellum mirabile och fläckfingersvamp Ramaria sanguinea. Någon gång är arten även funnen på sandig och till synes ganska mager mark under gammal tall och gran. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några enstaka platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· gran
· gran
· skogsek
· skogsek
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gomphales, Familj Ramariaceae, Släkte Ramaria (korallfingersvampar), Art Ramaria botrytis (Pers.:Fr.) Ricken - druvfingersvamp Synonymer Clavaria botrytis Pers.:Fr., Ramaria rubripermanens Marr & D.E.Stuntz, Ramaria rubrievanescens Marr & D.E.Stuntz

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, bok och barrträd, i äldre ängsbokskog, hässlen med ek samt äldre barr- och blandskog. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortsatt att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre barrskog. Bedömningen avser R. botrytis s.lat. Den form som växer under tall (ännu obeskriven) är den som bedöms ha den minskningstakt som motsvarar VU medan lövskogsformen bedöms något stabilare men likväl missgynnas av såväl skogsavverkning som igenväxning. Arten är inte påträffad i och förefaller ha svårt att nyetableras i skogar uppkomna efter kalavverkning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (1500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 1500 (200-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Druvfingersvamp är en rikt förgrenad, relativt stor och kompakt korallfingersvamp med röda grentoppar. Svampen blir ca 15 cm hög och bred, ibland ännu större. Foten är vit, stor och fast. Grenarna är täta, upprepat förgrenade, och har trubbiga spetsar. Färgen är beigevit-gulvit-rosavit, i topparna vinröda. Unga fruktkroppar har tätt med korta purpurfärgade grenanlag som utgår från den kraftiga vita foten. På äldre fruktkroppar med utväxta grenar bleknar färgen successivt och svampen blir slutligen ganska ljust beigegulvit-gulbrun, men ofta syns en kvarvarande rosaröd ton längst ut på spetsarna. Köttet är vitt och marmorerat och smakar milt (i grenspetsarna eventuellt något beskt). Svampen har en frisk doft. Hyferna har söljor och sporerna är ca 11–18 x 4–6,5 µm, svagt strimmiga av låga åsliknande ornament (synligt i faskontrastmikroskop).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för druvfingersvamp

Länsvis förekomst och status för druvfingersvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för druvfingersvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En välkänd och uppmärksammad svamp. På grund av att arten är lätt att känna igen och ofta blir samlad (som matsvamp) kan den uppfattas som betydligt vanligare än vad den är. Svampen är en karaktärsart för gamla ängsbokskogar i Sydsverige, men är relativt sällsynt. Längre norrut är den överallt sällsynt. Enstaka nordliga fynd har gjorts i norra Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Jämtland. 150 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 3 000. Total population i landet bedöms ha minskat med över 15 % över de senaste 50 åren, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av äldre barrskog. I Tyskland har arten gått starkt tillbaka under senare år och klassas nu där som starkt hotad. I Norden är arten förutom i Sverige funnen i Danmark, södra Norge och Finland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria botrytis(Pers.:Fr.) Ricken - druvfingersvamp
    Synonymer
    Clavaria botrytis Pers.:Fr.
    Ramaria rubripermanens Marr & D.E.Stuntz
    Ramaria rubrievanescens Marr & D.E.Stuntz

Druvfingersvamp bildar mykorrhiza med bok och tall, eventuellt även gran. Den växer i skogar med lång skoglig kontinuitet och uppträder gärna på ytor med tunna humuslager och blottad mineraljord, t.ex. i närheten av stigar. I södra Sverige är arten mest knuten till näringsrika äldre ängsbokskogar. I norr förekommer den i barr- och blandskog, främst i örtrika kalkbarrskogar (t.ex. blåsippsgranskog) på mulljord tillsammans med andra sällsynta mykorrhizasvampar som violgubbe Gomphus clavatus, raggtaggsvamp Hydnellum mirabile och fläckfingersvamp Ramaria sanguinea. Någon gång är arten även funnen på sandig och till synes ganska mager mark under gammal tall och gran. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon eller några enstaka platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
All form av skogsavverkning innebär hot, liksom skogsmarksgödsling. Arten tål inte en slutavverkning. Successiva vegetationsförändringar på växtplatserna med allt tätare vegetation kan också innebära ett hot. Under senare årtionden har svampen försvunnit från många klassiska lokaler, främst efter avverkning, och något nyetablering i yngre skog är inte känt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Lokalerna bör undantas från rationella skogsbruksmetoder och inkluderas i formellt skyddad skog. Särskilt skyddsvärda är skogsområden med flera olika Ramaria-arter.
Uppgifterna om ekologi och utbredning inkluderar även den från Nordamerika beskrivna arten R. rubripermanens, vilken är påträffad i Sverige, Tyskland och Italien. Denna art är förhållandevis ljus, har i genomsnitt något kortare sporer (9-14 µm långa), nästan luktlösa, något mjuka fruktkroppar och en fot som ofta får röda fläckar. Det är oklart i vilken utsträckning som de svenska uppgifterna om druvfingersvamp egentligen avser denna art. Om R. rubripermanens är väl skild från R. botrytis borde närmare undersökas med moderna molekylärbiologiska metoder.

Corner, E.J.H. 1950. A monograph of Clavaria and allied genera. Ann. Bot. Mem. 1.

Franchi, P. & Marchetti, M. 2001. Introduzione allo studio del genere Ramaria in Europa. Fungi non Delineati 16. Libreria Mykoflora.

Krieglsteiner, G.J. 2000: Die Grosspilze Baden-Württembergs, Bd. 2. Ulmer, Stuttgart. (Bild) Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm. (Bild)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005. Rev. ArtDatabanken 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria botrytis, (Pers.:Fr.) Ricken - druvfingersvamp
    Synonymer
    Clavaria botrytis Pers.:Fr.
    Ramaria rubripermanens Marr & D.E.Stuntz
    Ramaria rubrievanescens Marr & D.E.Stuntz
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005. Rev. ArtDatabanken 2006.