Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartnande fingersvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Ramaria broomei
Svartnande fingersvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En förgrenad, relativt kompakt och köttig fingersvamp, ca 5–7 cm hög. På unga fruktkroppar avslutas huvudgrenarna med korta, knubbiga fingerlika utskott. Svampen är först ockragul, som äldre smutsgul eller gulbrun, ibland med ljusare senapsgula toppar. Efter beröring får svampen mörkbruna eller svarta fläckar. Köttet är bräckligt, i snitt först vitaktigt, efter en stund med gråmelerat färgomslag med inslag av en vinröd ton och slutligen blir köttet svart. Sporerna är bruna, ojämnt spolformade och taggiga. Typiskt för arten är att basidierna är 2-sporiga.
Utbredning
Länsvis förekomst för svartnande fingersvamp Observationer i  Sverige för svartnande fingersvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen är mycket sällsynt och bara funnen på 7 kustnära växtplatser i sydöstra Sverige, varav 5 efter 1990. Arten synes vara klimatiskt begränsad till en kustnära utbredning i östra Sverige: tre lokaler på Öland, en på Gotland, en i Östergötlands skärgård och en i Mälardalen. Bildar fruktkroppar som är lätta att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms därför inte att överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 100 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ändå ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. upphört bete med åtföljande igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. I övriga Norden är den en gång påträffad i Finland (på Åland, Lemland), vilket utbredningsmässigt ansluter till lokalerna i Stockholms skärgård. Totalt i hela världen är svampen känd från mindre än 30 platser. Enstaka fynd har rapporterats från Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Japan. Sverige hyser sannolikt en stor del av världspopulationen och mycket talar för att den på Öland och Gotland kan vara förbisedd och där särskilt bör eftersökas. I Tyskland är arten klassad i högsta hotkategori som akut hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i torr naturbetesmark på kalk och i extremt varma och luckiga lövlundar på kalkrik sandblandad jord. Arten synes vara klimatiskt begränsad till en kustnära utbredning i östra Sverige. Bildar fruktkroppar som är lätta att känna igen men uppenbarligen liten population, dessutom väldigt fåtalig på varje känd lokal. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska bl.a. genom upphörd hävd av mosaikmiljöer med åtföljande igenväxning och beskuggning liksom hårdhänt betesmarksrestaurering. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9148-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (16-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Svartnande fingersvamp uppges vara en marklevande nedbrytare, men dess lisform är inte närmare utredd och osäker. Den tycks hos oss vara en värmeälskande art som är knuten till kalkrika, torra och nederbördsfattiga områden. Svampen förekommer på hösten i främst betade, solöppna kalktorrängar och alvarmarker med enbuskar, gärna i anslutning till sandiga ytor vid fossila strandvallar (ryggar). Vegetationen består här av en örtrik torrängsflora med t.ex. solvända, axveronika och timjan. På våren kan man här se adam och eva, krutbrännare och andra orkidéer. I denna miljö sitter svampen ofta i närheten av enbuskar. Svartnande fingersvamp växer även i tät ädellövskog på lätt, sandig mulljord med hög kalkhalt och stor inblandning av förna. Under hösten saknas i denna miljö fältskikt nästan helt, men på våren täcks marken av en rik lundflora. På samtliga kända växtplatser förekommer en stor koncentration av andra sällsynta och hotade arter. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon eller några enstaka platser på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gomphales, Familj Ramariaceae, Släkte Ramaria (korallfingersvampar), Art Ramaria broomei (Cotton & Wakef.) R.H.Petersen - svartnande fingersvamp Synonymer Clavaria broomei Cotton & Wakef., Phaeoclavulina macrospora Brinkmann, Ramaria macrospora (Brinkmann) Corner, Ramaria nigrescens Brinkmann ex Donk

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i torr naturbetesmark på kalk och i extremt varma och luckiga lövlundar på kalkrik sandblandad jord. Arten synes vara klimatiskt begränsad till en kustnära utbredning i östra Sverige. Bildar fruktkroppar som är lätta att känna igen men uppenbarligen liten population, dessutom väldigt fåtalig på varje känd lokal. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska bl.a. genom upphörd hävd av mosaikmiljöer med åtföljande igenväxning och beskuggning liksom hårdhänt betesmarksrestaurering. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9148-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (16-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
En förgrenad, relativt kompakt och köttig fingersvamp, ca 5–7 cm hög. På unga fruktkroppar avslutas huvudgrenarna med korta, knubbiga fingerlika utskott. Svampen är först ockragul, som äldre smutsgul eller gulbrun, ibland med ljusare senapsgula toppar. Efter beröring får svampen mörkbruna eller svarta fläckar. Köttet är bräckligt, i snitt först vitaktigt, efter en stund med gråmelerat färgomslag med inslag av en vinröd ton och slutligen blir köttet svart. Sporerna är bruna, ojämnt spolformade och taggiga. Typiskt för arten är att basidierna är 2-sporiga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svartnande fingersvamp

Länsvis förekomst och status för svartnande fingersvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartnande fingersvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen är mycket sällsynt och bara funnen på 7 kustnära växtplatser i sydöstra Sverige, varav 5 efter 1990. Arten synes vara klimatiskt begränsad till en kustnära utbredning i östra Sverige: tre lokaler på Öland, en på Gotland, en i Östergötlands skärgård och en i Mälardalen. Bildar fruktkroppar som är lätta att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms därför inte att överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 100 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 1 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Total population i landet bedöms ändå ha minskat med mellan 5 och 15 % över de senaste 20 åren, huvudsakligen p.g.a. upphört bete med åtföljande igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. I övriga Norden är den en gång påträffad i Finland (på Åland, Lemland), vilket utbredningsmässigt ansluter till lokalerna i Stockholms skärgård. Totalt i hela världen är svampen känd från mindre än 30 platser. Enstaka fynd har rapporterats från Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Japan. Sverige hyser sannolikt en stor del av världspopulationen och mycket talar för att den på Öland och Gotland kan vara förbisedd och där särskilt bör eftersökas. I Tyskland är arten klassad i högsta hotkategori som akut hotad.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria broomei(Cotton & Wakef.) R.H.Petersen - svartnande fingersvamp
    Synonymer
    Clavaria broomei Cotton & Wakef.
    Phaeoclavulina macrospora Brinkmann
    Ramaria macrospora (Brinkmann) Corner
    Ramaria nigrescens Brinkmann ex Donk

Svartnande fingersvamp uppges vara en marklevande nedbrytare, men dess lisform är inte närmare utredd och osäker. Den tycks hos oss vara en värmeälskande art som är knuten till kalkrika, torra och nederbördsfattiga områden. Svampen förekommer på hösten i främst betade, solöppna kalktorrängar och alvarmarker med enbuskar, gärna i anslutning till sandiga ytor vid fossila strandvallar (ryggar). Vegetationen består här av en örtrik torrängsflora med t.ex. solvända, axveronika och timjan. På våren kan man här se adam och eva, krutbrännare och andra orkidéer. I denna miljö sitter svampen ofta i närheten av enbuskar. Svartnande fingersvamp växer även i tät ädellövskog på lätt, sandig mulljord med hög kalkhalt och stor inblandning av förna. Under hösten saknas i denna miljö fältskikt nästan helt, men på våren täcks marken av en rik lundflora. På samtliga kända växtplatser förekommer en stor koncentration av andra sällsynta och hotade arter. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon eller några enstaka platser på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Svampens påträffas bara i mycket exklusiva miljöer och inom sina lokaler bara på starkt begränsade ytor i små och isolerade populationer. Svampen är i hela Europa starkt hotad. De örtrika kalktorrängarna och alvargräsmarkerna kräver fortsatt kontinuerlig beteshävd för att vegetationen ska vidmakthållas. Utöver upphörd hävd kan igenväxning med enbuskar, liksom vegetationsförändringar orsakade av gödsling eller kvävenedfall (luftföroreningar), utgöra hot. Lövskogslokalerna utgör ofta gamla strandskogar, lövängar eller hagmarker som sedan lång tid tillbaka är igenvuxna. Dessa lokaler kräver ingen hävd, utan här kan alla former av avverkningar som leder till ett mer slutet vegetationstäcke utgöra ett hot (även kulturhistoriskt berättigade restaureringshuggningar). Några lokaler ligger inom naturreservat och där bör reservatsskötseln anpassas så att växtplatserna inte förstörs av misstag.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Fortsatt beteshävd i naturbetesmarker och försiktig enbuskröjning. På lövskogslokaler krävs normalt ingen åtgärd annat än bortröjning av uppväxande gran. Samtliga växtplatser bör skyddas.
Svartnande fingersvamp är i den finska rödlistan klassad som EN (D1).

Nitare, J. 2002. Svartnande fingersvamp Ramaria broomei i Sverige. Jordstjärnan 23 (2): 12-19. (Bild) Krieglsteiner, G.J. 2000: Die Grosspilze Baden-Württembergs, Bd. 2. Ulmer, Stuttgart. (Bild)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria broomei, (Cotton & Wakef.) R.H.Petersen - svartnande fingersvamp
    Synonymer
    Clavaria broomei Cotton & Wakef.
    Phaeoclavulina macrospora Brinkmann
    Ramaria macrospora (Brinkmann) Corner
    Ramaria nigrescens Brinkmann ex Donk
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005