Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Ramaria flava

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Ramaria flava
  Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En rikligt förgrenad, medelstor, kompakt korallfingersvamp som vanligen är ca 8–10 (-20 cm) hög och 5–10 cm bred, ibland ännu större, med kort och massiv fot. Svampens färg är mycket variabel men är från början intensivt mättat svavelgul-gröngul, med åldern mer ljusgul-beigegul. Foten är slät utan embryon till outvecklade grenar, vid basen vit men över marknivån med samma gula färgton som grenarna. Grenarna är täta och har rundade trubbiga spetsar. Köttet är vitt utan färgförändringar. Hyferna har söljor och sporerna är smalt elliptiskt bönformade, 9–14 x 3,8–5,5 µm, i ljusmikroskop karaktäristiskt släta (!). Svampen kan på avstånd påminna i färg och form om fläckfingersvamp R. sanguinea, en art som förekommer i samma växtmiljö men som får rödaktiga fläckar (särskilt på foten).
Utbredning
Länsvis förekomst för Ramaria flava Observationer i  Sverige för Ramaria flava
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt eller mycket sällsynt fingersvamp med enstaka kända fynd gjorda i Uppland och Jämtland. Dessutom är den känd från Norge, Finland och Tyskland. Svårigheterna med att artbestämma gula fingersvampar inom denna grupp gör att arten kan misstänkas vara förbisedd i vårt land. Den totala populationen i landet bedöms ändå ha minskat och fortsatt kommer att minska då arten är knuten till en bördig granskogsmiljö med långvarig grankontinuitet som successivt avverkas och där få områden alltjämt är formellt skyddade.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med gran i örtrik äldre barrskog, ofta på kalkrik mark. Fynd under tall avser en annan art (R. eosanguinea). Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a slutavverkning av äldre barrskog på marker med hög bonitet. Taxonomi och namnsättning inom inom Ramaria flava s. lat är inte fullt utredd ännu. Den art som i rödlistan 2005 behandlades under namnet Ramaria obtusissima ska nu heta R. flava var. scandinavica och är den som här är bedömd. R. flava var. flava är knuten till bok och inte påträffad i Sverige. Många tidigare svenska fynd som kallats R. flava har visat sig avse R. flavescens eller andra gula Ramaria-arter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (100-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (272-800) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).
Ekologi
Arten bildar mykorrhiza med gran och växer i mossig, frisk äldre kalkgranskog av lågörtstyp. Här finns i barrskogen ett lundartat inslag av gräs och örter i fältskiktet, t.ex. blåsippa, vispstarr, smultron och underviol. Jordmånen utgörs av brunjord. Skogen är normalt olikåldrig och luckig med inslag av gamla träd och strukturen är vanligen präglad av ett tidigare skogsbete. På lokalerna växer den ofta tillsammans med många andra rödlistade mykorrhizasvampar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gomphales, Familj Ramariaceae, Släkte Ramaria (korallfingersvampar), Art Ramaria flava (Schaeff.) Quél. Synonymer Ramaria obtusissima (Peck) Corner, Ramaria flava var. scandinavica

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran i örtrik äldre barrskog, ofta på kalkrik mark. Fynd under tall avser en annan art (R. eosanguinea). Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska p.g.a slutavverkning av äldre barrskog på marker med hög bonitet. Taxonomi och namnsättning inom inom Ramaria flava s. lat är inte fullt utredd ännu. Den art som i rödlistan 2005 behandlades under namnet Ramaria obtusissima ska nu heta R. flava var. scandinavica och är den som här är bedömd. R. flava var. flava är knuten till bok och inte påträffad i Sverige. Många tidigare svenska fynd som kallats R. flava har visat sig avse R. flavescens eller andra gula Ramaria-arter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (50). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (100-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (272-800) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
En rikligt förgrenad, medelstor, kompakt korallfingersvamp som vanligen är ca 8–10 (-20 cm) hög och 5–10 cm bred, ibland ännu större, med kort och massiv fot. Svampens färg är mycket variabel men är från början intensivt mättat svavelgul-gröngul, med åldern mer ljusgul-beigegul. Foten är slät utan embryon till outvecklade grenar, vid basen vit men över marknivån med samma gula färgton som grenarna. Grenarna är täta och har rundade trubbiga spetsar. Köttet är vitt utan färgförändringar. Hyferna har söljor och sporerna är smalt elliptiskt bönformade, 9–14 x 3,8–5,5 µm, i ljusmikroskop karaktäristiskt släta (!). Svampen kan på avstånd påminna i färg och form om fläckfingersvamp R. sanguinea, en art som förekommer i samma växtmiljö men som får rödaktiga fläckar (särskilt på foten).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Ramaria flava

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Ramaria flava

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sällsynt eller mycket sällsynt fingersvamp med enstaka kända fynd gjorda i Uppland och Jämtland. Dessutom är den känd från Norge, Finland och Tyskland. Svårigheterna med att artbestämma gula fingersvampar inom denna grupp gör att arten kan misstänkas vara förbisedd i vårt land. Den totala populationen i landet bedöms ändå ha minskat och fortsatt kommer att minska då arten är knuten till en bördig granskogsmiljö med långvarig grankontinuitet som successivt avverkas och där få områden alltjämt är formellt skyddade.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria flava(Schaeff.) Quél.
    Synonymer
    Ramaria obtusissima (Peck) Corner
    Ramaria flava var. scandinavica

Arten bildar mykorrhiza med gran och växer i mossig, frisk äldre kalkgranskog av lågörtstyp. Här finns i barrskogen ett lundartat inslag av gräs och örter i fältskiktet, t.ex. blåsippa, vispstarr, smultron och underviol. Jordmånen utgörs av brunjord. Skogen är normalt olikåldrig och luckig med inslag av gamla träd och strukturen är vanligen präglad av ett tidigare skogsbete. På lokalerna växer den ofta tillsammans med många andra rödlistade mykorrhizasvampar.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Svampen tycks vara knuten till granskogar med långvarig grankontinuitet. Den hotas främst av skogsavverkning och tycks försvinna efter slutavverkning, markberedning och plantering och det saknas uppgifter om fynd i planterad skog eller sekundär granskog uppkommen på kalmark. Skogsmarksgödsling innebär ett direkt hot.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Områdesskydd. Ett skonsamt eller tillfälligt skogsbete med nötkreatur kan vara gynnsamt för att bibehålla vegetationens karaktär. Arten bör eftersökas på nya lokaler, t.ex. i kalkbarrskogarna i kustområden i norra Uppland och Roslagen. Samtliga lokaler bör undantas från rationellt skogsbruk.
Som svenskt namn föreslås här svavelfingersvamp då fruktkropparna ofta har en mättad svavelgul-svagt gröngul färgton som skiljer den från många andra gula arter. Namnet ”flava” är ett gammalt namn som använts kollektivt för många gula fingersvampar ända tillbaka till 1700- och 1800-talet. Enligt senare tids namnbruk utgör Ramaria flava (var. flava) en sällsynt lövskogsart i södra och mellersta Europa som inte finns i Norden. Den art som avses här på detta faktablad är beskriven på material från Sverige (Billudden, Norduppland) som en varietet, men utgör troligen en väl avgränsad egen art. Namnkombinationen ”R. scandinavica” är dock ännu inte formellt gjord, men arbete kring detta pågår. Aktuell forskning med moderna molekylära metoder sker nu i Norge och Finland runt de mykorrhiza-bildande gula fingersvamparna, vilket inom några år kan ge oss en klarare bild av såväl taxonomi och namnsättning.

Christan, J. 2008. Die Gattung Ramaria in Deutschland. IHW-Verlag, Eching. (BILD).

Petersen, R.H. 1989. Contributions toward a monograph of Ramaria - VIII. Some taxa sheltered under the name Ramaria flava. Persoonia 14 (1): 23-42.

Schild, E.1992. Erläuterungen zu Ramaria obtusissima und zu Ramaria schildii. Persoonia 15 (1): 109-115.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Ramariaceae  
  • Släkte
    Ramaria - korallfingersvampar 
  • Art
    Ramaria flava, (Schaeff.) Quél.
    Synonymer
    Ramaria obtusissima (Peck) Corner
    Ramaria flava var. scandinavica
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2012