Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hårklockmossa

Organismgrupp Mossor Encalypta spathulata
Hårklockmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 0,5 cm höga tuvor. Bladen är smalt tunglika med vågiga kanter och mörkbrun, glänsande nerv samt en lång, färglös och ofta böjd hårudd. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är smalt cylindrisk med djupa längsfåror som torr och är fästad på ett upp till
6 mm långt, mörkrött skaft. Kapselskaftets bas har en paraplyliknande rest av mössan med en konisk övre del. Peristom saknas. Mössan är stor, klocklik, tunn och halvgenomskinlig - inte guldgul och ogenomskinlig som hos flertalet andra klockmossor. Mössan avsmalnar hastigt i det relativt korta sprötet. Mössans nederkant är något ojämn men kan ibland vara upprispad och därför fint flikad. Sporerna är 30-40 µm i diameter och bruna. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Hårklockmossa liknar den större arten röd klockmossa E. rhaptocarpa som dock har grön nerv, gulare mössa och större sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för hårklockmossa Observationer i  Sverige för hårklockmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hårklockmossa är en av de mest sällsynta klockmossorna i landet. Den är känd från Falbygden, några gamla kalkbrott i Östergötland, enstaka kalkbrott i Bergslagen och från Siljanstrakten. De flesta fynden gjordes är gjorda före 1980. Den tycks saknas på Öland och Gotland (tidigare uppgifter om Öland och Gotland bygger på felbestämningar enligt Hakelier 1963). Arten är vitt utbredd men sällsynt i södra och mellersta Norge men saknas i Finland. I övriga Europa finns den uppgiven för Mellaneuropas bergsområden österut till Kaukasus. Arten är även känd från Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Hårklockmossa är en mycket sällsynt mellansvensk art som förekommer på kalkrik lera i kalkbrott. De flesta av växtplatserna håller idag på att växa igen och en fortgående minskning kan därför förväntas. Arten inte observerad de senaste 5 åren men finns troligtvis kvar om än i liten mängd. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (20-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 km² och förekomstarean (AOO) till 60 (8-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Liksom övriga arter i släktet är även denna art kalkkrävande. Den växer på torra kalkhällar, klipphyllor och avsatser, ibland tillsammans med trubbklockmossa E. mutica med vars utbredning och ståndort den har flera likheter. Substratet är vanligtvis mycket rikt på kalk. Arten tycks vara konkurrenssvag och påträffas främst på nakna jordfläckar i något skuggig miljö. Följearter är rödfotsmossa Bryoerythrophyllum recurvirostrum, liten neonmossa Barbula convoluta och arter av släktet Bryum. Flera av de svenska lokalerna är gamla nedlagda kalkstensbrott och andra av människan störda miljöer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Encalyptales, Familj Encalyptaceae, Släkte Encalypta (klockmossor), Art Encalypta spathulata Müll. Hal. - hårklockmossa Synonymer Encalypta spathulata C. Müll.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Hårklockmossa är en mycket sällsynt mellansvensk art som förekommer på kalkrik lera i kalkbrott. De flesta av växtplatserna håller idag på att växa igen och en fortgående minskning kan därför förväntas. Arten inte observerad de senaste 5 åren men finns troligtvis kvar om än i liten mängd. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (20-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 km² och förekomstarean (AOO) till 60 (8-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Arten bildar upp till 0,5 cm höga tuvor. Bladen är smalt tunglika med vågiga kanter och mörkbrun, glänsande nerv samt en lång, färglös och ofta böjd hårudd. Arten är samkönad och kapslar är vanliga. Kapseln är smalt cylindrisk med djupa längsfåror som torr och är fästad på ett upp till
6 mm långt, mörkrött skaft. Kapselskaftets bas har en paraplyliknande rest av mössan med en konisk övre del. Peristom saknas. Mössan är stor, klocklik, tunn och halvgenomskinlig - inte guldgul och ogenomskinlig som hos flertalet andra klockmossor. Mössan avsmalnar hastigt i det relativt korta sprötet. Mössans nederkant är något ojämn men kan ibland vara upprispad och därför fint flikad. Sporerna är 30-40 µm i diameter och bruna. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Hårklockmossa liknar den större arten röd klockmossa E. rhaptocarpa som dock har grön nerv, gulare mössa och större sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hårklockmossa

Länsvis förekomst och status för hårklockmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hårklockmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hårklockmossa är en av de mest sällsynta klockmossorna i landet. Den är känd från Falbygden, några gamla kalkbrott i Östergötland, enstaka kalkbrott i Bergslagen och från Siljanstrakten. De flesta fynden gjordes är gjorda före 1980. Den tycks saknas på Öland och Gotland (tidigare uppgifter om Öland och Gotland bygger på felbestämningar enligt Hakelier 1963). Arten är vitt utbredd men sällsynt i södra och mellersta Norge men saknas i Finland. I övriga Europa finns den uppgiven för Mellaneuropas bergsområden österut till Kaukasus. Arten är även känd från Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Encalyptales  
  • Familj
    Encalyptaceae  
  • Släkte
    Encalypta - klockmossor 
  • Art
    Encalypta spathulataMüll. Hal. - hårklockmossa
    Synonymer
    Encalypta spathulata C. Müll.

Liksom övriga arter i släktet är även denna art kalkkrävande. Den växer på torra kalkhällar, klipphyllor och avsatser, ibland tillsammans med trubbklockmossa E. mutica med vars utbredning och ståndort den har flera likheter. Substratet är vanligtvis mycket rikt på kalk. Arten tycks vara konkurrenssvag och påträffas främst på nakna jordfläckar i något skuggig miljö. Följearter är rödfotsmossa Bryoerythrophyllum recurvirostrum, liten neonmossa Barbula convoluta och arter av släktet Bryum. Flera av de svenska lokalerna är gamla nedlagda kalkstensbrott och andra av människan störda miljöer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Igenväxning och exploatering utgör potentiella hot mot arten.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör återbesökas för att undersöka aktuell status.
Utländska namn - NO: Hårklokkemose.
Etymologi: spathulatus = lik en liten sked; spathe (gr.) = spade, brett blad, årblad; diminutivsuffixet -ulus (lat.);
suffixet -atus (lat.).
Uttal: [Enkalýpta spatuláta]

key facts Forms up to 0.5 cm high tufts. Autoicous. Capsules common, narrowly cylindrical, deeply longitudinally sulcate when dry, gymnostomous. Seta up to 6 mm long, dark red, with an umbrella-like remnant of the calyptra at its base. Calyptra large, scarious and semi-transparent, unlike most other Encalypta species where the calyptra is sun-yellow and opaque. Top of calyptra rapidly tapering to a relatively short beak. Bottom edge uneven, but sometimes frayed and hence finely fringed. Spores 30-40 µm, brown. - A calcicolous species found on dry calcareous flatrocks and cliff ledges. One of the rarest Swedish Extinguisher Mosses.

Hakelier, N. 1963. Bidrag till Sverige mossflora. II. Mossor från ett urkalkområde i Vikers sn, Västmanland. Svensk Bot. Tidskr. 57: 402-406.

Hallingbäck, T. 2006. Encalypta spathulata hårklockmossa s. 71. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Horton, D. G. 1979. Encalypta spathulata: An addition to the moss flora of North America. Lindbergia 5: 63-70.

Nyholm, E. 1954-69. Illustrated moss flora of Fennoscandia Fasc. 2. Musci. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Encalyptales  
  • Familj
    Encalyptaceae  
  • Släkte
    Encalypta - klockmossor 
  • Art
    Encalypta spathulata, Müll. Hal. - hårklockmossa
    Synonymer
    Encalypta spathulata C. Müll.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.