Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korallkremla

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Russula emeticicolor
Korallkremla Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hatten är 2,5–5,5 cm i diameter, plan till nedtryckt i mitten och ofta ojämnt vågig. Kanten är svagt till tydligt fårad. Ytan blir snart torr, matt och vitkornig. Ofta är denna flockighet vanligast förekommande i mitten. Svampen är röd, karminröd, purpurröd, blekrosa och ibland vitaktigt urbleknande, hattmitten är ofta svartröd till ockragul. Hatthuden är avdragbar ungefär till hälften. Lamellerna är vita och mot hattkanten breda och rundade, alltid glesa. Foten är 1–4 cm lång och 0,5–2,5 cm tjock, vit, sällan jämntjock, för det mesta med utvidgningar eller insnörningar, först fast i köttet sedan mjuk, I början är den flockigt dunig, sedan tydligt längsrynkad, sällsynt kan den ha rosa anstrykning. Köttet är vitt och i fotens nedre delar kan det bli gråbrunt. Fotköttet får med tiden små hålrum. Basalt är fotens utsida ofta rostfärgad. Sporfärgen är vit (1b), enligt Romagnesis sporfärgskala. Sporerna mäter 6–9 x 5–8 µm och har isolerade, upp till 1µm långa, koniska taggar. Vissa av utväxterna kan ha korta linjeformade förbindelser. Hatthudshåren är 2–5 µm breda och har en cylindrisk form med jämntjocka ändar. De inkrusterade primordialhyferna är 3–6 µm breda och har cylindriska till något avsmalnande i topparna. Förväxlingsarter är bland andra; Russula minutula Vel. Liten rosenkremla som dock inte har så starkt vitpudrad hattyta, sporerna är mindre och har flera anastomoserande linjer mellan de låga rundade vårtorna och på hymeniets cystidier finns manchettliknande inkrusteringar. Denna art har en syrlig doft, något påminnande om Scleroderma citrinum Pers. Rottryffel eller Lepiota cristata (Bolt.) Kumm. Syrlig fjällskivling. Russula puellula Ebbesen, Möll. & J. Schäff. Småkremla, har blank hattyta utan vit kornighet, sporfärgen är vitgul (IIa- c) enl. Romagnesis färgskala och hatthuden saknar primordialhyfer.
Utbredning
Länsvis förekomst för korallkremla Observationer i  Sverige för korallkremla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Antal kända lokaler i Sverige är 7 varav 5 ligger i Skåne (2005). Det totala antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 70. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art och knuten till äldre bokskogar med höga naturvärden. Missgynnas av slutavverkning av äldre skog. Förekomsten i övriga Europa är mycket sällsynt. Den är påträffad i södra Sverige, Danmark, Nordirland, England, Belgien, västra delarna av Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien. Korallkremlan har i Sverige på sin nordligaste utbredningsgräns. Den finns i Skåne, Halland och Västergötland. Arten är rödlistad i de flesta av de nämnda länderna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok i äldre ängsbokskog på näringsrik och kalkrik mark. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art med liten population som är knuten till äldre bokskogar med höga naturvärden. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-1400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (35). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (5-70). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (452-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 140 (20-280) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Korallkremla bildar mykorrhiza med bok, möjligen också med, ek, avenbok och lind. Den trivs på lerblandade och näringsfattiga brunjordar. Marken ska vara hård och ha ett kalkrikt innehåll. Den kan finnas på både lite torrare och fuktigare områden. Jorden ska helst vara naken. Den är funnen både i bokskogar, avenbok- ekskogar och i parkområden. På en av de svenska lokalerna finns den med bl.a kal knipprot, svartnande kantarell och vitriskor. Den ses ofta tillsammans med värmekrävande arter. I artfaktabladet för laxkremla, Russula incarnata, finns en lång beskrivning av ekologin i ett ravinområde. Denna kan även användas för korallkremla eftersom den växte bara några meter från laxkremlan. Korallkremlan finns också i bokskogar som är näringsrikare med bl.a myskmadra. Men befinner sig då alltid i partier på naken jord med näringsfattigt innehåll. En annan lokal där arten finns ska närmare belysas. Den ingår i ett varierande och artrikt lövskogsområde. En bäck har ställvis grävt djupa raviner i lerskiffern. Här finns många sällsynta lundväxter som gulsippa, tandrot, hålnunneört, fläcklungört, lundviva och skogsveronika. Det består av övervägande bokskog och många kullfallna träd får ligga kvar och förmultna. Lutningen på ravinsidorna kan variera från lodräta stup till mera långsluttande delvis gräsbevuxna slänter. Svamprikedomen är stor både i branterna och längs bäckstränderna. Här finns många spindelskivlingar, speciellt i subsekt. Phlegmacium, Ramaria- arter i subsekt Ramaria, igelkottsröksvamp och slöjröksvamp, grön jordtunga, gullskål, gulprickig vaxskivling och svartfjällig musseron. Korallkremlan fruktiviserade högt upp i en brant sluttning med helt bar jord. Alldeles intill fanns sotkremla, rosenkremla, rödfotad läderkremla, svart trumpetsvamp och stor pipklubba. Växtperioden sträcker sig från juli till början av oktober med den rikligaste förekomsten i augusti under förutsättning att det har regnat tillräckligt. Den sistnämnda lokalen är känslig för brist på regn. Solen värmer upp jorden snabbt och vindarna har fritt spelrum mellan de glest stående gamla bokarna. Skogen är sannolikt gammal med lång kontinuitet och mycel av reliktkaraktär. På en del ställen går granskog nästan ända fram till ravinen. På åtminstone ett ställe är skogen avverkad. Detta har på kort tid förändrat lokalklimatet i de närliggande delarna av ravinen. Troligtvis beror det på ökade vindar och förändrade ljusförhållanden. Svamptillgången har minskat efter denna kalhuggning. Antalet mycel på de i Sverige påträffade lokalerna är mycket lågt, ibland bara en enda förekomst. Varje mycel omfattar en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). En genet kan vara flera hundra kvadratmeter stort och om betingelserna goda bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen. Speciellt för riktigt sällsynta arter av mykorrhizasvampar är det därför viktigt att säkerställa att det kontinuerligt finns levande träd och att miljön inte förändrats på deras växtplatser, att det inte blir något brott i kontinuiteten av träd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Russula (kremlor), Art Russula emeticicolor (Jul. Schäff.) Singer - korallkremla Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok i äldre ängsbokskog på näringsrik och kalkrik mark. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art med liten population som är knuten till äldre bokskogar med höga naturvärden. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-1400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (35). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 35 (5-70). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (452-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 140 (20-280) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Hatten är 2,5–5,5 cm i diameter, plan till nedtryckt i mitten och ofta ojämnt vågig. Kanten är svagt till tydligt fårad. Ytan blir snart torr, matt och vitkornig. Ofta är denna flockighet vanligast förekommande i mitten. Svampen är röd, karminröd, purpurröd, blekrosa och ibland vitaktigt urbleknande, hattmitten är ofta svartröd till ockragul. Hatthuden är avdragbar ungefär till hälften. Lamellerna är vita och mot hattkanten breda och rundade, alltid glesa. Foten är 1–4 cm lång och 0,5–2,5 cm tjock, vit, sällan jämntjock, för det mesta med utvidgningar eller insnörningar, först fast i köttet sedan mjuk, I början är den flockigt dunig, sedan tydligt längsrynkad, sällsynt kan den ha rosa anstrykning. Köttet är vitt och i fotens nedre delar kan det bli gråbrunt. Fotköttet får med tiden små hålrum. Basalt är fotens utsida ofta rostfärgad. Sporfärgen är vit (1b), enligt Romagnesis sporfärgskala. Sporerna mäter 6–9 x 5–8 µm och har isolerade, upp till 1µm långa, koniska taggar. Vissa av utväxterna kan ha korta linjeformade förbindelser. Hatthudshåren är 2–5 µm breda och har en cylindrisk form med jämntjocka ändar. De inkrusterade primordialhyferna är 3–6 µm breda och har cylindriska till något avsmalnande i topparna. Förväxlingsarter är bland andra; Russula minutula Vel. Liten rosenkremla som dock inte har så starkt vitpudrad hattyta, sporerna är mindre och har flera anastomoserande linjer mellan de låga rundade vårtorna och på hymeniets cystidier finns manchettliknande inkrusteringar. Denna art har en syrlig doft, något påminnande om Scleroderma citrinum Pers. Rottryffel eller Lepiota cristata (Bolt.) Kumm. Syrlig fjällskivling. Russula puellula Ebbesen, Möll. & J. Schäff. Småkremla, har blank hattyta utan vit kornighet, sporfärgen är vitgul (IIa- c) enl. Romagnesis färgskala och hatthuden saknar primordialhyfer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korallkremla

Länsvis förekomst och status för korallkremla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korallkremla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Antal kända lokaler i Sverige är 7 varav 5 ligger i Skåne (2005). Det totala antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 70. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art och knuten till äldre bokskogar med höga naturvärden. Missgynnas av slutavverkning av äldre skog. Förekomsten i övriga Europa är mycket sällsynt. Den är påträffad i södra Sverige, Danmark, Nordirland, England, Belgien, västra delarna av Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien. Korallkremlan har i Sverige på sin nordligaste utbredningsgräns. Den finns i Skåne, Halland och Västergötland. Arten är rödlistad i de flesta av de nämnda länderna.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula emeticicolor(Jul. Schäff.) Singer - korallkremla

Korallkremla bildar mykorrhiza med bok, möjligen också med, ek, avenbok och lind. Den trivs på lerblandade och näringsfattiga brunjordar. Marken ska vara hård och ha ett kalkrikt innehåll. Den kan finnas på både lite torrare och fuktigare områden. Jorden ska helst vara naken. Den är funnen både i bokskogar, avenbok- ekskogar och i parkområden. På en av de svenska lokalerna finns den med bl.a kal knipprot, svartnande kantarell och vitriskor. Den ses ofta tillsammans med värmekrävande arter. I artfaktabladet för laxkremla, Russula incarnata, finns en lång beskrivning av ekologin i ett ravinområde. Denna kan även användas för korallkremla eftersom den växte bara några meter från laxkremlan. Korallkremlan finns också i bokskogar som är näringsrikare med bl.a myskmadra. Men befinner sig då alltid i partier på naken jord med näringsfattigt innehåll. En annan lokal där arten finns ska närmare belysas. Den ingår i ett varierande och artrikt lövskogsområde. En bäck har ställvis grävt djupa raviner i lerskiffern. Här finns många sällsynta lundväxter som gulsippa, tandrot, hålnunneört, fläcklungört, lundviva och skogsveronika. Det består av övervägande bokskog och många kullfallna träd får ligga kvar och förmultna. Lutningen på ravinsidorna kan variera från lodräta stup till mera långsluttande delvis gräsbevuxna slänter. Svamprikedomen är stor både i branterna och längs bäckstränderna. Här finns många spindelskivlingar, speciellt i subsekt. Phlegmacium, Ramaria- arter i subsekt Ramaria, igelkottsröksvamp och slöjröksvamp, grön jordtunga, gullskål, gulprickig vaxskivling och svartfjällig musseron. Korallkremlan fruktiviserade högt upp i en brant sluttning med helt bar jord. Alldeles intill fanns sotkremla, rosenkremla, rödfotad läderkremla, svart trumpetsvamp och stor pipklubba. Växtperioden sträcker sig från juli till början av oktober med den rikligaste förekomsten i augusti under förutsättning att det har regnat tillräckligt. Den sistnämnda lokalen är känslig för brist på regn. Solen värmer upp jorden snabbt och vindarna har fritt spelrum mellan de glest stående gamla bokarna. Skogen är sannolikt gammal med lång kontinuitet och mycel av reliktkaraktär. På en del ställen går granskog nästan ända fram till ravinen. På åtminstone ett ställe är skogen avverkad. Detta har på kort tid förändrat lokalklimatet i de närliggande delarna av ravinen. Troligtvis beror det på ökade vindar och förändrade ljusförhållanden. Svamptillgången har minskat efter denna kalhuggning. Antalet mycel på de i Sverige påträffade lokalerna är mycket lågt, ibland bara en enda förekomst. Varje mycel omfattar en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). En genet kan vara flera hundra kvadratmeter stort och om betingelserna goda bilda flera fruktkroppar. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen. Speciellt för riktigt sällsynta arter av mykorrhizasvampar är det därför viktigt att säkerställa att det kontinuerligt finns levande träd och att miljön inte förändrats på deras växtplatser, att det inte blir något brott i kontinuiteten av träd.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Kalavverkning på korallkremlans lokaler skulle vara förödande, liksom andra större skogsskötselingrepp. Det är ett stort problem att antalet genetiskt olika mycel är få såväl på enskilda lokaler som totalt i landet.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Lokalerna för korallkremla borde kontinuerligt följas upp så att inga stora förändringar i miljön görs. Skall avverkning ske bör det enbart ske i form av plockhuggning och då med stor försiktighet så att de träd på vars rötter korallkremlans mycel bildar mykorrhiza inte avverkas. Skog med rikliga förekomster av korallkremla bör få någon form av skydd för att säkerställa artens fortlevnad i landet. Ökade kunskaper om svampens ekologi behövs liksom fortsatta eftersök av potentiella skogar där korallkremlan kan förekomma för att få ett bättre grepp om artens utbredning.
I Danmark kallas arten giftröd skörhat.

Blum, J. 1962. Les Russules, Editions P, Lechevalier, Paris Einhellinger, A. 1985. Die gattung Russula in Bayern. Hoppea. Denkschr. Regensb. Bot. Ges. 43: 1–148. (Bild) Krieglsteiner, G. J. 2000. Die Grosspilze Baden- Württenbergs, Bd. 2. Ulmer, Stuttgart.

Romagnesi, H. 1967. Les Russules dEuropé et dAfrique du Nord.- Bordas. Paris.

Schäffer, J. 1952. Russula – Monographie, Bad Heilbrunn.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Söderberg 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula emeticicolor, (Jul. Schäff.) Singer - korallkremla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lennart Söderberg 2005.