Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundtaggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Sarcodon joeides
Lundtaggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten fjälltaggsvamp i ädellövskog med ca 3-10 cm bred hatt. Hatten är först välvd med inböjd hattkant, senare utbredd och ibland nedtryckt i centrum. Färgen är ljust ockragulbrun eller ljust brunrosa med lilabruna inslag, betydligt ljusare som torr. Hattytan är fint filtad eller småfjälligt trådigt. Taggarna är 1-3 mm långa, sköra och nedlöpande på foten. Foten är ca 3-6 cm lång, av hattens färg eller ljusare, avsmalnande mot basen, ibland rotlikt förlängd och blågrön vid basen. Köttet är gammelrosa eller ljust lila, i fotens nedre hälft rosabrunt, vinrött eller purpurbrunt, vid basen markerat blågrönt. Svampen smakar bittert och har en svag kryddlik doft.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundtaggsvamp Observationer i  Sverige för lundtaggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen är ytterst sällsynt i Sverige och bara funnen på tre lokaler i Västergötland; 1) Årenäs naturreservat (Marks kommun) år 2000, 2) vid sjön Anten (Långared) mellan 1998-2004 och 3) vid Askåsen (Ulricehamn) år 2003. Fynden har gjorts från mitten av juli till slutet av september. Arten är knuten till en väl genomsökt typ av miljö. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 10, vilket motsvarar ungefär 20 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 200 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Lundtaggsvampen är en sydlig, värmeälskande art som i Sverige har nordliga utposter. Den är nyligen även påträffad på en lokal i södra Norge. Svampen är rapporterad från flera länder i Syd- och Centraleuropa men är även där mycket sällsynt och har på många håll rapporterats som försvunnen sedan 1970-talet. Totalt i Europa är svampen känd från högst 50 lokaler, varav 37 st. från Nederländerna. I Nederländerna har dokumenterats en dramatisk tillbakagång och av alla fynd är 27 st. gjorda före år 1975. Idag finns arten bara kvar på en handfull växtplatser. Därutöver föreligger enstaka fynd från Belgien, Tyskland, Slovakien, Schweiz, Italien och Frankrike. Utbredningen i övrigt omfattar delar av Asien, Nordamerika och Australien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok och ek i ädellövskog med rik lundflora. Samtliga svenska växtplatser ligger i lokalklimatiskt varma lägen. Känd från sammanlagt ett 10-tal lokaler i landet. Hittades första gången i Västergötland 2000. Arten är uppmärksammad, eftersökt och knuten till en väl genomsökt miljö och en del nya lokaler har framkommit på senare år vilket motiverar förändringen i bedömningen. Fortfarande mycket sällsynt och svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Potentiellt utsatt genom få växtplatser. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar som sedan 2006 resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21408 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Lundtaggsvampen bildar mykorrhiza med lövträd, troligen ek i Sverige. Den växer i örtrika lövskogar med hassel, ek, asp, lind, al och andra trädslag. I Centraleuropa växer den även med bok och äkta kastanj. Samtliga svenska växtplatser ligger i lokalklimatiskt varma lägen nära sjöstränder nedanför exponerade sluttningar i områden med mycket rik lundflora. Svampen växer på kalkpåverkad eller annan basisk mineralrik mark. Själva växtplatsen har bar jord, gärna med något eroderade och sårade ytor där grus och sand blottas. Alla tre svenska lokaler hyser en koncentration av andra sällsynta och hotade sydliga arter, t.ex. gul strävsopp Leccinum cocipodium, bronssopp Boletus appendiculatus, svartnande kantarell Cantharellus melanoxeros och kremlevaxskivling Hygrophorus russula. Mycket tyder på att växtplatserna utgör reliktlokaler för ett flertal värmegynnade arter och att lundtaggsvampens uppträdande här under senare år möjligen kan sättas i samband med extremvarma somrar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Sarcodon (fjälltaggsvampar), Art Sarcodon joeides (Pass.) Bataille - lundtaggsvamp Synonymer Sarcodon joeides (Pass.) Bat., Hydnum joeides Pass.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok och ek i ädellövskog med rik lundflora. Samtliga svenska växtplatser ligger i lokalklimatiskt varma lägen. Känd från sammanlagt ett 10-tal lokaler i landet. Hittades första gången i Västergötland 2000. Arten är uppmärksammad, eftersökt och knuten till en väl genomsökt miljö och en del nya lokaler har framkommit på senare år vilket motiverar förändringen i bedömningen. Fortfarande mycket sällsynt och svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Potentiellt utsatt genom få växtplatser. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar som sedan 2006 resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21408 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
En liten fjälltaggsvamp i ädellövskog med ca 3-10 cm bred hatt. Hatten är först välvd med inböjd hattkant, senare utbredd och ibland nedtryckt i centrum. Färgen är ljust ockragulbrun eller ljust brunrosa med lilabruna inslag, betydligt ljusare som torr. Hattytan är fint filtad eller småfjälligt trådigt. Taggarna är 1-3 mm långa, sköra och nedlöpande på foten. Foten är ca 3-6 cm lång, av hattens färg eller ljusare, avsmalnande mot basen, ibland rotlikt förlängd och blågrön vid basen. Köttet är gammelrosa eller ljust lila, i fotens nedre hälft rosabrunt, vinrött eller purpurbrunt, vid basen markerat blågrönt. Svampen smakar bittert och har en svag kryddlik doft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundtaggsvamp

Länsvis förekomst och status för lundtaggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundtaggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen är ytterst sällsynt i Sverige och bara funnen på tre lokaler i Västergötland; 1) Årenäs naturreservat (Marks kommun) år 2000, 2) vid sjön Anten (Långared) mellan 1998-2004 och 3) vid Askåsen (Ulricehamn) år 2003. Fynden har gjorts från mitten av juli till slutet av september. Arten är knuten till en väl genomsökt typ av miljö. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 10, vilket motsvarar ungefär 20 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 200 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Lundtaggsvampen är en sydlig, värmeälskande art som i Sverige har nordliga utposter. Den är nyligen även påträffad på en lokal i södra Norge. Svampen är rapporterad från flera länder i Syd- och Centraleuropa men är även där mycket sällsynt och har på många håll rapporterats som försvunnen sedan 1970-talet. Totalt i Europa är svampen känd från högst 50 lokaler, varav 37 st. från Nederländerna. I Nederländerna har dokumenterats en dramatisk tillbakagång och av alla fynd är 27 st. gjorda före år 1975. Idag finns arten bara kvar på en handfull växtplatser. Därutöver föreligger enstaka fynd från Belgien, Tyskland, Slovakien, Schweiz, Italien och Frankrike. Utbredningen i övrigt omfattar delar av Asien, Nordamerika och Australien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Sarcodon - fjälltaggsvampar 
  • Art
    Sarcodon joeides(Pass.) Bataille - lundtaggsvamp
    Synonymer
    Sarcodon joeides (Pass.) Bat.
    Hydnum joeides Pass.

Lundtaggsvampen bildar mykorrhiza med lövträd, troligen ek i Sverige. Den växer i örtrika lövskogar med hassel, ek, asp, lind, al och andra trädslag. I Centraleuropa växer den även med bok och äkta kastanj. Samtliga svenska växtplatser ligger i lokalklimatiskt varma lägen nära sjöstränder nedanför exponerade sluttningar i områden med mycket rik lundflora. Svampen växer på kalkpåverkad eller annan basisk mineralrik mark. Själva växtplatsen har bar jord, gärna med något eroderade och sårade ytor där grus och sand blottas. Alla tre svenska lokaler hyser en koncentration av andra sällsynta och hotade sydliga arter, t.ex. gul strävsopp Leccinum cocipodium, bronssopp Boletus appendiculatus, svartnande kantarell Cantharellus melanoxeros och kremlevaxskivling Hygrophorus russula. Mycket tyder på att växtplatserna utgör reliktlokaler för ett flertal värmegynnade arter och att lundtaggsvampens uppträdande här under senare år möjligen kan sättas i samband med extremvarma somrar.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Igenväxning och eutrofiering av marken. Fjälltaggsvampar har i flera studier visat sig vara mycket känsliga för kväve. En trolig förklaring till att många lokaler försvunnit från Centraleuropa är just luftföroreningar med kvävenedfall. Arten tycks vara mycket konkurrenskänslig och tål inte ett slutet vegetationstäcke. Alla former av avverkningar och exploateringar kan innebära hot. En långsiktig hotbild är att artens mycket små och fragmenterade populationer kan förstöras av slumpfaktorer, t.ex. landets rikaste lokal vid sjön Anten är nu hårt klämd mellan en väg och sjön och saknar formellt skydd.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Samtliga växtplatser bör omfattas av formella områdesskydd och eventuella skötselplaner i naturreservat bör anpassas till svampens behov. Viktigt att marken inte får ett slutet växttäcke.

Åtgärdsprogram Fastställt
Ett föreslag till femårigt åtgärdsprogram (ÅGP) för rödlistade arter av fjälltaggsvampar Sarcodon väntas fastställas av Naturvårdsverket under 2005.

Arnolds, E. 1989. Former and present distribution of stipitate hydnaceous fungi (Basidiomycetes) in the Netherlands. Nowa Hedwigia 48: 107–142.

Arnolds, E. 2003. De Stekelzwammen en Pruikzwammen van Nederland en België. Coolia 46 (3), 2003 supplement: 1–96. (Bild) Nilsson, B. & Nilsson, A. 2001. Sarcodon joeides (Pass.) Bat. funnen på Årenäs, Sätila socken, Västergötland.

Jordstjärnan 21 (1): 30-33. (Bild) Nitare, J. 2006. Åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar (Sárcodon spp.). Rapport 5609.

Naturvårdsverket. Gratis nedladdningbar som pdf-fil www.naturvardsverket.se under bokhandel (Bild) Otto, P. 1992. Verbreitung und Rückgang der terrestrischen Stachelpilze Ostdeutschlands. Gleditschia 20: 153–202.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Sarcodon - fjälltaggsvampar 
  • Art
    Sarcodon joeides, (Pass.) Bataille - lundtaggsvamp
    Synonymer
    Sarcodon joeides (Pass.) Bat.
    Hydnum joeides Pass.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2005.