Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stornopping

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma griseocyaneum
Stornopping Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stornoppingen är en medelstor – stor rödskivling för att vara en art inom undersläktet Leptonia (noppingar) med en hattbredd upp till ca 5 cm. Hatten är ofta klocklik eller utbredd med låg, trubbig puckel, mycket sällan med nedtryckt mitt som hos de flesta andra noppingar. Den är ganska tunnköttig men aldrig genomskinligt strimmig, småfjällig, utan starka färger, gråbrun med artkarakteristisk grålila ton, som ibland är svag och någon gång helt kan saknas hos äldre fruktkroppar. Skivorna är från början nästan vita, men blir sedan smutsrosa. Foten är ljust grålila (- gråblå), längsstrimmig, ofta hoptryckt och med längsgående fördjupning. Stornoppingen är en art, som lätt går att bestämma i fält och borde inte kunna förväxlas med andra noppingar. Gråblå nopping (Entoloma mougeotii) är också ganska storvuxen med likaledes småfjällig och aldrig genomskinligt strimmig hatt, som dock är nedtryckt på mitten. Hatten är också kraftigare färgad och går mera i blågrått, som det svenska namnet antyder. Foten hos den senare arten är dessutom svagt småfällig, inte strimmig.
Utbredning
Länsvis förekomst för stornopping Observationer i  Sverige för stornopping
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Cirka 160 lokaler svenska lokaler med arten är registrerade från Skåne län i söder till Västerbottens län i norr med en utbredningslucka i mellersta Götaland (Hallands län, Jönköpings län, fastlandsdelen av Kalmar län samt Gotlands län). Cirka 100 av dem bedöms som aktuella. Med ett sjuttiotal lokaler svarar Västra Götalands län för nästan hälften av de kända svenska förekomsterna. Arten är rödlistad i många länder, t ex Danmark, Norge och Polen. Spridda fynd har gjorts i södra Tysklands bergstrakter liksom i angränsande Österrike och Schweiz. Saknas helt i norra delen av Tyskland. Endast ströfynd i flera länder men tycks vara vitt utbredd i Europa. Finns även uppgiven från östra Sibirien. Stornoppningen är rödlistad i både Danmark och Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark. Påträffas även i subalpin gräsmark. Troligen fosforkänslig. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrafde habitatkvalité. Arten missgynnas även av olika åtgärder som leder till förhöjda näringsnivåer i mark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (200-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Stornoppingen växer i grässvål på ogödslade betes- och slåttermarker. Kan även påträffas på gräsmark i subalpina miljöer. Neutrofil. Sannolikt är den fosforkänslig. Indikerar god kvalitet hos naturliga fodermarker, där den ofta växer tillsammans med andra mer eller mindre ovanliga noppingar med blå, violetta eller lila toner på hatten. Som exempel kan nämnas naggnopping (Entoloma serrulatum), backnopping (Entoloma atrocoeruleum), gråblå nopping (Entoloma mougeotii) och blånopping (Entoloma chalybaeum). Stornoppingen signalerar också lämpliga miljöer för många sällsynta vaxskivlingar. Kan fuktiga somrar uppträda redan i början av juli. Ibland händer det, att den fruktifierar först mot slutet av september. Under ogynnsamma år uteblir fruktkroppsbildningen helt och hållet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma griseocyaneum (Fr. : Fr.) P. Kumm. - stornopping Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark. Påträffas även i subalpin gräsmark. Troligen fosforkänslig. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrafde habitatkvalité. Arten missgynnas även av olika åtgärder som leder till förhöjda näringsnivåer i mark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (200-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Stornoppingen är en medelstor – stor rödskivling för att vara en art inom undersläktet Leptonia (noppingar) med en hattbredd upp till ca 5 cm. Hatten är ofta klocklik eller utbredd med låg, trubbig puckel, mycket sällan med nedtryckt mitt som hos de flesta andra noppingar. Den är ganska tunnköttig men aldrig genomskinligt strimmig, småfjällig, utan starka färger, gråbrun med artkarakteristisk grålila ton, som ibland är svag och någon gång helt kan saknas hos äldre fruktkroppar. Skivorna är från början nästan vita, men blir sedan smutsrosa. Foten är ljust grålila (- gråblå), längsstrimmig, ofta hoptryckt och med längsgående fördjupning. Stornoppingen är en art, som lätt går att bestämma i fält och borde inte kunna förväxlas med andra noppingar. Gråblå nopping (Entoloma mougeotii) är också ganska storvuxen med likaledes småfjällig och aldrig genomskinligt strimmig hatt, som dock är nedtryckt på mitten. Hatten är också kraftigare färgad och går mera i blågrått, som det svenska namnet antyder. Foten hos den senare arten är dessutom svagt småfällig, inte strimmig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stornopping

Länsvis förekomst och status för stornopping baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stornopping

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Cirka 160 lokaler svenska lokaler med arten är registrerade från Skåne län i söder till Västerbottens län i norr med en utbredningslucka i mellersta Götaland (Hallands län, Jönköpings län, fastlandsdelen av Kalmar län samt Gotlands län). Cirka 100 av dem bedöms som aktuella. Med ett sjuttiotal lokaler svarar Västra Götalands län för nästan hälften av de kända svenska förekomsterna. Arten är rödlistad i många länder, t ex Danmark, Norge och Polen. Spridda fynd har gjorts i södra Tysklands bergstrakter liksom i angränsande Österrike och Schweiz. Saknas helt i norra delen av Tyskland. Endast ströfynd i flera länder men tycks vara vitt utbredd i Europa. Finns även uppgiven från östra Sibirien. Stornoppningen är rödlistad i både Danmark och Norge.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma griseocyaneum(Fr. : Fr.) P. Kumm. - stornopping

Stornoppingen växer i grässvål på ogödslade betes- och slåttermarker. Kan även påträffas på gräsmark i subalpina miljöer. Neutrofil. Sannolikt är den fosforkänslig. Indikerar god kvalitet hos naturliga fodermarker, där den ofta växer tillsammans med andra mer eller mindre ovanliga noppingar med blå, violetta eller lila toner på hatten. Som exempel kan nämnas naggnopping (Entoloma serrulatum), backnopping (Entoloma atrocoeruleum), gråblå nopping (Entoloma mougeotii) och blånopping (Entoloma chalybaeum). Stornoppingen signalerar också lämpliga miljöer för många sällsynta vaxskivlingar. Kan fuktiga somrar uppträda redan i början av juli. Ibland händer det, att den fruktifierar först mot slutet av september. Under ogynnsamma år uteblir fruktkroppsbildningen helt och hållet.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Största hoten utgör den fortgående minskningen av naturliga fodermarker, som växer igen eller planteras med skog, när hävden upphör. Ett minskande betestryck påverkar också arten negativt. På ännu hävdade marker missgynnas den ofta av olika avkastningshöjande åtgärder, vilka leder till förhöjda näringsnivåer i marken.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Hävd av naturliga fodermarker med traditionella metoder bör uppmuntras på olika sätt. Konstgödsling måste undvikas. På artrika lokaler, som hotas av igenväxning på grund av för lågt betestryck, kan röjning av enbuskar och annan slyvegetation, vara nödvändig.
Utländska namn – NO: Lillagrå rødskivesopp.

Breitenbach, J. & F. Kränzlin 1995. Pilze der Schweiz 4. Rörlinge und Blätterpilze. Luzern.

Krieglsteiner, J. 2003. Die Grosspilze Baden-Würtembergs. Band 4.

Noordeloos, M.E: 1992.: Fungi Europaei 5. Entoloma s.l.

Ryman, S. & I. Holmåsen: Svampar. En fälthandbok.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma griseocyaneum, (Fr. : Fr.) P. Kumm. - stornopping
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.