Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandrottryffel

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Scleroderma septentrionale
Sandrottryffel Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor till stor rottryffel med ett klotformigt peridium och en oftast välutvecklad, rotlik nederdel som är mer eller mindre nedsänkt i det sandiga underlaget. Svampens ytterhölje är blektgult - brungult och fint fjälligt över hela ytan, nedtill med mer eller mindre koncentriskt ordnade, något utdragna fjäll eller plättar. Mikroskopiska kännetecken är de taggiga sporerna som är 9–15 µm och har en tydlig nätmönstring. Sandrottryffeln kan förväxlas med potatisrottryffel (Scleroderma bovista) som har liknande mikroskopiska karaktärer men som oftast har ett nästan slätt ytterhölje, saknar sandrottryffelns kraftig, rotlika basaldel och har annorlunda ekologi.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandrottryffel Observationer i  Sverige för sandrottryffel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandrottryffeln är rapporterad från Nordamerika, Nord- och centraleuropa. I Fennoskandien förekommer den främst i Östersjöns, Bottenhavets och Bottenvikens kusttrakter och längs sandiga älvstränder i Norrland. Enstaka fynd har även gjorts längs Västkusten. Sandrottryffeln är den enda rottryffelart som har sin huvudförekomst i den boreala vegetationszonen, övriga arter är sydliga och förekommer hos oss i allmänhet inte norr om norrlandsgränsen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall, ev också krypvide. Främst på kustnära sanddyner med lågt pH, ofta utlakade och med kråkbär, ärttryffel etc. Finns förmodligen på flertalet sandstränder upp till Haparanda men mörkertal ännu stort. Verkar ha sitt europeiska utbredningscentrum i Skandinavien. Väl känd ekologi, ffa gamla betesmarker och störda landhöjningsstränder som inte får växa igen. Artens potentiella lämpliga miljöer bedöms ha minskat och fortsatt komma att minska p.g.a. igenväxning av betesmarker samt exploatering av stränder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 625 (50-1250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Sandrottryffeln förekommer i sura och näringsfattiga sandmarker, oftast sanddyner och sandhedar, där den bildar mykorrhiza med tall och sannolikt krypvide (Salix repens). Fruktkropparna bildas i öppen sand i anslutning till svampens mykorrhizavärdar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Boletales, Familj Sclerodermataceae (rottryfflar), Släkte Scleroderma, Art Scleroderma septentrionale Jeppson - sandrottryffel Synonymer Scleroderma septentrionalis

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall, ev också krypvide. Främst på kustnära sanddyner med lågt pH, ofta utlakade och med kråkbär, ärttryffel etc. Finns förmodligen på flertalet sandstränder upp till Haparanda men mörkertal ännu stort. Verkar ha sitt europeiska utbredningscentrum i Skandinavien. Väl känd ekologi, ffa gamla betesmarker och störda landhöjningsstränder som inte får växa igen. Artens potentiella lämpliga miljöer bedöms ha minskat och fortsatt komma att minska p.g.a. igenväxning av betesmarker samt exploatering av stränder. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 625 (50-1250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
En medelstor till stor rottryffel med ett klotformigt peridium och en oftast välutvecklad, rotlik nederdel som är mer eller mindre nedsänkt i det sandiga underlaget. Svampens ytterhölje är blektgult - brungult och fint fjälligt över hela ytan, nedtill med mer eller mindre koncentriskt ordnade, något utdragna fjäll eller plättar. Mikroskopiska kännetecken är de taggiga sporerna som är 9–15 µm och har en tydlig nätmönstring. Sandrottryffeln kan förväxlas med potatisrottryffel (Scleroderma bovista) som har liknande mikroskopiska karaktärer men som oftast har ett nästan slätt ytterhölje, saknar sandrottryffelns kraftig, rotlika basaldel och har annorlunda ekologi.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandrottryffel

Länsvis förekomst och status för sandrottryffel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandrottryffel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandrottryffeln är rapporterad från Nordamerika, Nord- och centraleuropa. I Fennoskandien förekommer den främst i Östersjöns, Bottenhavets och Bottenvikens kusttrakter och längs sandiga älvstränder i Norrland. Enstaka fynd har även gjorts längs Västkusten. Sandrottryffeln är den enda rottryffelart som har sin huvudförekomst i den boreala vegetationszonen, övriga arter är sydliga och förekommer hos oss i allmänhet inte norr om norrlandsgränsen.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Sclerodermatineae  
  • Familj
    Sclerodermataceae - rottryfflar 
  • Släkte
    Scleroderma  
  • Art
    Scleroderma septentrionaleJeppson - sandrottryffel
    Synonymer
    Scleroderma septentrionalis

Sandrottryffeln förekommer i sura och näringsfattiga sandmarker, oftast sanddyner och sandhedar, där den bildar mykorrhiza med tall och sannolikt krypvide (Salix repens). Fruktkropparna bildas i öppen sand i anslutning till svampens mykorrhizavärdar.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Sandrottryffeln hotas av igenväxning på sandstränder (exempelvis planteringar av vresros och andra invasiva växtarter). Exploatering (bebyggelse, vägar etc) av sandmarker med anledning av uppluckrade strandskyddsregler är ett ytterligare hot mot artens fortlevnad.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Sandrottryffeln bör kontinuerligt observeras på sina kända lokaler för att notera eventuella populationsförändringar. Sandstränder med förekomst av eller med en potential för sandrottryffel bör röjas med avseende på vresros och andra invasiva växtarter. Exploatering av sandområden bör begränsas, dock utgör normalt friluftsliv (bad och slitage i samband därmed) inte något hot mot arten.

Jeppson, M.1998. Scleroderma septentrionale, a new gasteromycete from North-European sand dunes. Karstenia 38(2): 37 - 43.

Jeppson, M. 2008. Rottryfflar och deras släktingar I Nordeuropa. Svensk Mykologisk Tidskrift 29(2): 46 - 73.

Jeppson, M. & Piatek, M. 2005. Scleroderma septentrionale (Fungi, Basidiomycetes), first records from Central Europe. Polish Botanical Journal 50(1): 15 - 17.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2011

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Sclerodermatineae  
  • Familj
    Sclerodermataceae - rottryfflar 
  • Släkte
    Scleroderma  
  • Art
    Scleroderma septentrionale, Jeppson - sandrottryffel
    Synonymer
    Scleroderma septentrionalis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2011