Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kamomillkulla

Organismgrupp Kärlväxter Anthemis cotula
Kamomillkulla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kamomillkulla är en ettårig, 20–50 cm hög ört med djupt delade, ljusgröna blad och korgar med vita strålblommor och gula diskblommor. Den påminner mycket om kamomill eller baldersbrå, men skiljer sig från dem bl a genom sin fräna lukt och förekomsten av smala, hinnartade fjäll mellan blommorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för kamomillkulla Observationer i  Sverige för kamomillkulla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kamomillkulla förekom tidigare på spridda lokaler inom stora delar av Göta- och Svealand samt på enstaka platser i södra Norrland, men har minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet och är nu bara känd från fyra konstanta lokaler, ön Ven i Skåne samt Tofta och Bremnäs i Lycke och Flateby i Harestad, alla i södra Bohuslän. Arten kan dock även uppträda tillfälligt på ruderatlokaler, vilket den under 1990-talet gjort på några ställen. I Danmark är kamomillkulla sällsynt men ännu konstant på öarna, medan den i Norge och Finland endast förekommer tillfälligt. Utbredningen omfattar för övrigt Mellan- och Sydeuropa med Medelhavsområdet, vartill kommer spridda förekomster i övriga världen, t ex Sydafrika, Nya Zealand och Juan Fernandez.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Fåtal lokaler kända i Bohuslän och Skåne. Finns även tillfälliga adventiva förekomster i andra landskap främst på soptippar. Kamomillkulla fordrar öppen, näringsrik mark med regelbundet återkommande störningar. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (3000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1024 (1008-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (16-28) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Kamomillkulla fordrar öppen, näringsrik mark med regelbundet återkommande störningar för att kunna bibehålla sig på en lokal. Åkerkanter som ej besprutas och betesmarker kan uppfylla dessa krav.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Anthemis (kullor), Art Anthemis cotula L. - kamomillkulla Synonymer Surkulla

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Fåtal lokaler kända i Bohuslän och Skåne. Finns även tillfälliga adventiva förekomster i andra landskap främst på soptippar. Kamomillkulla fordrar öppen, näringsrik mark med regelbundet återkommande störningar. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (3000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1024 (1008-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (16-28) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Kamomillkulla är en ettårig, 20–50 cm hög ört med djupt delade, ljusgröna blad och korgar med vita strålblommor och gula diskblommor. Den påminner mycket om kamomill eller baldersbrå, men skiljer sig från dem bl a genom sin fräna lukt och förekomsten av smala, hinnartade fjäll mellan blommorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kamomillkulla

Länsvis förekomst och status för kamomillkulla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kamomillkulla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kamomillkulla förekom tidigare på spridda lokaler inom stora delar av Göta- och Svealand samt på enstaka platser i södra Norrland, men har minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet och är nu bara känd från fyra konstanta lokaler, ön Ven i Skåne samt Tofta och Bremnäs i Lycke och Flateby i Harestad, alla i södra Bohuslän. Arten kan dock även uppträda tillfälligt på ruderatlokaler, vilket den under 1990-talet gjort på några ställen. I Danmark är kamomillkulla sällsynt men ännu konstant på öarna, medan den i Norge och Finland endast förekommer tillfälligt. Utbredningen omfattar för övrigt Mellan- och Sydeuropa med Medelhavsområdet, vartill kommer spridda förekomster i övriga världen, t ex Sydafrika, Nya Zealand och Juan Fernandez.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Anthemis - kullor 
  • Art
    Anthemis cotulaL. - kamomillkulla
    Synonymer
    Surkulla

Kamomillkulla fordrar öppen, näringsrik mark med regelbundet återkommande störningar för att kunna bibehålla sig på en lokal. Åkerkanter som ej besprutas och betesmarker kan uppfylla dessa krav.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Kamomillkullans kraftiga minskande är inte helt förklarat, men användandet av ogräsbekämpningsmedel och effektivare frörensning har troligen i hög grad bidragit till artens försvinnande från större delen av Sverige.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
De få kvarvarande lokalerna för kamomillkulla bör bevaras genom en aktiv skötsel som gynnar arten. Denna skötsel bör bland annat innebära att inga kemiska bekämpningsmedel används och att kamomillkullan får goda möjligheter att fröså sig, genom att lokalerna utsätts för djurtramp av hästar eller kor. Ett åtgärdsprogram för kamomillkulla ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder. Arten övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Kamomillkulla är fridlyst. Utländska namn – NO: Tappgåseblom, DK: Stinkende Gåseurt, FI: Haisusauramo, GB: Stinking Chamomile.

Andersson, H. 1989. Sällsynta växter i Kungälvstrakten.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns Flora.

Bratt, L. m fl (red) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Knutsson, T., Andersson, U.-A., Bringer, K.-G., Gunnarsson, T. & Lundkvist, H. 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1996. Floran i Landskrona kommun. Lund.

Laine, U. 1997. Haisusauramo. I. Ryttäri, T & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Ljungstrand, E. 1994. Nytt och gammalt i Askims flora. Askims Hembygdsförenings Årsskr. 39: 5–9.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Köpenhamn.

Nilsson, A. 1963. Hven vegetation och flora. Skrifter utgivna av Landskronatraktens natur 4.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarverksamheten 2004. Bot. Not. 137 (3): 1-36.

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv II. Bot. Not. 134 (3): 1-35.

Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark (ekskl. Hieracium og Taraxacum). Bot. Tidsskr. 57: 81–289.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4-43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004 med tillbakablickar. Calluna 22 (2): 1-49.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Anthemis - kullor 
  • Art
    Anthemis cotula, L. - kamomillkulla
    Synonymer
    Surkulla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.