Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Tricholoma ilkkae

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma ilkkae
  Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten eller medelstor, mörkt gråbrun musseron som taxonomiskt står nära goliatmusseron (Tricholoma matsutake) och som kan liknas vid ett mörkare mindre syskon till denna. Hatten är först välvd med inrullad ljus kant, senare utbredd, ca 4–10 cm bred, först något dystert gråbrun (ibland med inslag av rosabruna eller svartbruna toner). Vid tillväxten blir hatten spräcklig när hatthuden spricker upp i grova mörka inväxta fjäll, vilka kontrasterar mot det underliggande vita hattköttet. Foten är ca 5–10 cm hög, överst med en kraftig hudartad ring. Skivorna är vita och urnupna. Nedanför ringen spricker fotens mörka gråbruna ytterskikt upp i spräckliga tvärband eller bälten. Svampen avger en sötaktig-fruktartad doft.
Utbredning
Länsvis förekomst för Tricholoma ilkkae Observationer i  Sverige för Tricholoma ilkkae
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En ytterst sällsynt art som bara är känd från en handfull växtplatser i Skandinavien. I Sverige är den påträffad på sydöstra Gotland (Eksta, vilket är artens typlokal) samt i nordöstra Uppland (Tvärnö och Gräsö). Den är dessutom rapporterad från Norge i kalkområdet utanför Oslo.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c; C2a(i); D1
Bildar mykorrhiza med tall i äldre talldominerad skog på torr sand- och kalkrik mark, gärna kalktallhed och betad ängsbarrskog. Uppmärksammad och eftersökt med få fynd från Gotland, och Uppland. Även känd från enstaka lokaler i Norge. Fynden från Jämtland och Härjedalen utgör en egen art T. dulciolens som behandlas separat. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen på grund av avverkning av äldre kalkrika barrskogar samt upphört skogsbete vilket medför en förtätning av artens biotoper. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar morfotypen i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2c; C2a(i); D1).
Ekologi
Arten är en mykorrhizasvamp knuten till kalkbarrskog på starkt kalkrik mark. På de kända växtplatserna finns inslag av såväl gammal tall som gran, och det är oklart vilket trädslag som utgör svampens värdträd. Lokalerna i Uppland är alla grandominerade (med granar upp till 200 år gamla) där det finns ett spritt inslag av gammal tall. I dessa skogar finns en rik örtflora med exempelvis blåsippa, sårläka och vårärt. Den gotländska lokalen utgör en relativt torr, men ändå örtrik strandskog (kalkbarrskog) på fossila strandvallar. Här växer även den mycket sällsynta svampen tallvaxing Hygrophorus latitabundus.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma ilkkae Mort.Chr., Heilm.-Claus., Ryman & N.Bergius Synonymer Tricholoma ilkkaii

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c; C2a(i); D1
Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall i äldre talldominerad skog på torr sand- och kalkrik mark, gärna kalktallhed och betad ängsbarrskog. Uppmärksammad och eftersökt med få fynd från Gotland, och Uppland. Även känd från enstaka lokaler i Norge. Fynden från Jämtland och Härjedalen utgör en egen art T. dulciolens som behandlas separat. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen på grund av avverkning av äldre kalkrika barrskogar samt upphört skogsbete vilket medför en förtätning av artens biotoper. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar morfotypen i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2c; C2a(i); D1).
En liten eller medelstor, mörkt gråbrun musseron som taxonomiskt står nära goliatmusseron (Tricholoma matsutake) och som kan liknas vid ett mörkare mindre syskon till denna. Hatten är först välvd med inrullad ljus kant, senare utbredd, ca 4–10 cm bred, först något dystert gråbrun (ibland med inslag av rosabruna eller svartbruna toner). Vid tillväxten blir hatten spräcklig när hatthuden spricker upp i grova mörka inväxta fjäll, vilka kontrasterar mot det underliggande vita hattköttet. Foten är ca 5–10 cm hög, överst med en kraftig hudartad ring. Skivorna är vita och urnupna. Nedanför ringen spricker fotens mörka gråbruna ytterskikt upp i spräckliga tvärband eller bälten. Svampen avger en sötaktig-fruktartad doft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Tricholoma ilkkae

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Tricholoma ilkkae

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En ytterst sällsynt art som bara är känd från en handfull växtplatser i Skandinavien. I Sverige är den påträffad på sydöstra Gotland (Eksta, vilket är artens typlokal) samt i nordöstra Uppland (Tvärnö och Gräsö). Den är dessutom rapporterad från Norge i kalkområdet utanför Oslo.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma ilkkaeMort.Chr., Heilm.-Claus., Ryman & N.Bergius
    Synonymer
    Tricholoma ilkkaii

Arten är en mykorrhizasvamp knuten till kalkbarrskog på starkt kalkrik mark. På de kända växtplatserna finns inslag av såväl gammal tall som gran, och det är oklart vilket trädslag som utgör svampens värdträd. Lokalerna i Uppland är alla grandominerade (med granar upp till 200 år gamla) där det finns ett spritt inslag av gammal tall. I dessa skogar finns en rik örtflora med exempelvis blåsippa, sårläka och vårärt. Den gotländska lokalen utgör en relativt torr, men ändå örtrik strandskog (kalkbarrskog) på fossila strandvallar. Här växer även den mycket sällsynta svampen tallvaxing Hygrophorus latitabundus.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Arten hotas av alla former av skogsbruksåtgärder. Då arten bara har mycket få kända förekomster i världen kan slumpfaktorer medföra att växtplatserna körs sönder eller förstörs på annat sätt. Förnaanhopning som långsiktigt medför att tjocka humuslager på själva växtplatsen bildas kan vara ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
På Gotland ligger växtplatsen i ett befintligt naturreservat. Inget omedelbart hot föreligger där men skötselplanen bör anpassas så att framtida åtgärder inte missgynnar arten. På Tvärnö ligger växtplatsen inom ett reservatsförslag och här bör hänsyn tas till arten. Däremot är lokalen på Gräsö en helt oskyddad gammal kalkbarrskog som klassificerats som nyckelbiotop. Samtliga växtplatser bör få ett långsiktigt skydd. Dessutom bör det vetenskapligt utredas om det är gran eller tall som är svampens mykorrhizapartner.

Christensen, M. & Heilmann-Clausen, J. 2013. The genus Tricholoma. Fungi of northern Europe, vol. 4. Svampetryck, Danmark.

Heilmann-Clausen, J., Christensen, M., Frøslev, T.G. & Kjøller, R. 2017. Taxonomy of Tricholoma in northern Europe based on ITS sequence data and morphological characters. Persoonia 38: 38-57.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma ilkkae, Mort.Chr., Heilm.-Claus., Ryman & N.Bergius
    Synonymer
    Tricholoma ilkkaii
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017