Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  röd muntjak

Organismgrupp Däggdjur Muntiacus reevesi
Röd muntjak Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kroppslängd 90–100 cm, svans 10–15 cm, mankhöjd 42–52 cm. Om man ser arten i profil verkar ryggen ganska rundad, lite kutryggig. Vikt 10–18 kg, hanar i snitt 15 kg, honor i snitt 12 kg. Hanen har enkelspetsade, 6–8 cm långa, bakåtriktade horn som sitter på kraftigt förlängda rosenstockar samt ca 5 cm långa övre hörntänder som sticker ut något och syns mot utsidan av underkäken. Pälsen är kort och rödbrun med vit undersida och ganska mörka ben. På huvudets översida finns ett svartbrunt band från nosen och bakåt, bandet delar sig ovanför ögonen i ett V till två smalare band som löper bakåt till hjässan/basen av hornen. Framför vardera ögat finns en distinkt, långsträckt grop där en körtel för doftmarkering (avsöndrar feromoner) mynnar. Denna körtel syns ofta på ganska långt håll. 

Liknande arter: Påminner i storlek och form mest om rådjur Capreolus capreolus men är något mindre och har kortare ben, längre svans och ger ett något kutryggigt intryck medan rådjur har rakare rygg. Rådjur har ingen långsträckt doftkörtelgrop framför ögat. Hornen hos råbock (hane av rådjur) har åtminstone två grenar.

 
Utbredning
Observationer i  Sverige för röd muntjak
Svensk förekomst
Ej påträffad
Röd muntjak förekommer naturligt i östra och sydöstra Asiens skogar. Den fördes in till England under slutet av 1800-talet för att hållas i hägn och djurparker. Därifrån har en del djur rymt och etablerat sig i det fria. Även på Irland finns sedan 2008 frilevande muntjaker, och det finns också en frilevande population i Belgien. Det är troligt att arten kan etablera sig även i södra Sverige om den skulle dyka upp här eller rymma från fångenskap.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Ej bedömd (NE)
Ekologi
Röd muntjak lever i sitt naturliga utbredningsområde i subtropiska skogar och bergsskogar. I Europa (Storbritannien) lever den i täta löv- och blandskogar. Den äter diverse växter, bl.a. gräs och andra örter, späda blad, blommor, ollon, bär och svampar. Den kan också äta bark, fågelägg och kadaver. Liksom andra muntjakarter Muntiacus spp. är den känd för sina skällande varnings-/kontaktläten. Muntjaker kallas på engelska Barking Deer, och i äldre svensk litteratur kallas de skällande hjortar. Röd muntjak har i Europa ingen bestämd parningstid. Honan föder normalt en unge efter en dräktighet på fem månader.
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Artiodactyla (partåiga hovdjur), Familj Cervidae (hjortdjur), Släkte Muntiacus, Art Muntiacus reevesi (Ogilby, 1838) - röd muntjak Synonymer Reeves' Muntjac, Muntiacus reevesii (Ogilby, 1838), kinesisk muntjak, Cervus reevesi Ogilby, 1838

Kategori Ej bedömd (NE)
Kroppslängd 90–100 cm, svans 10–15 cm, mankhöjd 42–52 cm. Om man ser arten i profil verkar ryggen ganska rundad, lite kutryggig. Vikt 10–18 kg, hanar i snitt 15 kg, honor i snitt 12 kg. Hanen har enkelspetsade, 6–8 cm långa, bakåtriktade horn som sitter på kraftigt förlängda rosenstockar samt ca 5 cm långa övre hörntänder som sticker ut något och syns mot utsidan av underkäken. Pälsen är kort och rödbrun med vit undersida och ganska mörka ben. På huvudets översida finns ett svartbrunt band från nosen och bakåt, bandet delar sig ovanför ögonen i ett V till två smalare band som löper bakåt till hjässan/basen av hornen. Framför vardera ögat finns en distinkt, långsträckt grop där en körtel för doftmarkering (avsöndrar feromoner) mynnar. Denna körtel syns ofta på ganska långt håll. 

Liknande arter: Påminner i storlek och form mest om rådjur Capreolus capreolus men är något mindre och har kortare ben, längre svans och ger ett något kutryggigt intryck medan rådjur har rakare rygg. Rådjur har ingen långsträckt doftkörtelgrop framför ögat. Hornen hos råbock (hane av rådjur) har åtminstone två grenar.

 

Svensk förekomst Ej påträffad
Observationer i  Sverige för röd muntjak

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Röd muntjak förekommer naturligt i östra och sydöstra Asiens skogar. Den fördes in till England under slutet av 1800-talet för att hållas i hägn och djurparker. Därifrån har en del djur rymt och etablerat sig i det fria. Även på Irland finns sedan 2008 frilevande muntjaker, och det finns också en frilevande population i Belgien. Det är troligt att arten kan etablera sig även i södra Sverige om den skulle dyka upp här eller rymma från fångenskap.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Artiodactyla - partåiga hovdjur 
  • Underordning
    Ruminantia - idisslare 
  • Familj
    Cervidae - hjortdjur 
  • Underfamilj
    Cervinae  
  • Släkte
    Muntiacus  
  • Art
    Muntiacus reevesi(Ogilby, 1838) - röd muntjak
    Synonymer
    Reeves' Muntjac
    Muntiacus reevesii (Ogilby, 1838)
    kinesisk muntjak
    Cervus reevesi Ogilby, 1838

Röd muntjak lever i sitt naturliga utbredningsområde i subtropiska skogar och bergsskogar. I Europa (Storbritannien) lever den i täta löv- och blandskogar. Den äter diverse växter, bl.a. gräs och andra örter, späda blad, blommor, ollon, bär och svampar. Den kan också äta bark, fågelägg och kadaver. Liksom andra muntjakarter Muntiacus spp. är den känd för sina skällande varnings-/kontaktläten. Muntjaker kallas på engelska Barking Deer, och i äldre svensk litteratur kallas de skällande hjortar. Röd muntjak har i Europa ingen bestämd parningstid. Honan föder normalt en unge efter en dräktighet på fem månader.

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Artiodactyla - partåiga hovdjur 
  • Underordning
    Ruminantia - idisslare 
  • Familj
    Cervidae - hjortdjur 
  • Underfamilj
    Cervinae  
  • Släkte
    Muntiacus  
  • Art
    Muntiacus reevesi, (Ogilby, 1838) - röd muntjak
    Synonymer
    Reeves' Muntjac
    Muntiacus reevesii (Ogilby, 1838)
    kinesisk muntjak
    Cervus reevesi Ogilby, 1838
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2019.