Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blårödling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma bloxamii
Blårödling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blårödling är en relativt stor och köttig art med 4–8 cm bred, vackert blå eller gråblå, med åldern bleknande och mer bruntonad hatt. Foten är fibrig gråblå men efterhand bleknande och 1–2 cm tjock. Lukten är m el m mjölartad. Förväxlingsarter: Svartblå rödling, Entoloma nitidum, är mindre och spinkigare.Den är i motsats till blårödlingen mera intensivt blå och blir inte gråbrun som gammal. Som gammal och urblekt kan blårödlingen ibland likna andra köttiga arter av rödlingar.
Utbredning
Länsvis förekomst för blårödling Observationer i  Sverige för blårödling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Blårödling var inte ovanlig för några decennier sedan, och den förekom troligen över hela landet. I takt med minskningen av naturbetes- och slåttermark har den emellertid blivit sällsyntare. Arten uppträder spritt från Skåne till Jämtland men huvuddelen av de kända växtplatserna ligger i Mälarområdet. 70 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 350, vilket bedöms motsvara ungefär 700 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 7 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest 1000 km2. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, under 1900 talet, med över 30 % över de senaste 20 åren och pågående, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning. Den finns i de övriga nordiska länderna och är rödlistad i Danmark och Norge. I övrigt är den vitt spridd i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark, men sällsynt också på bar jord i ädellövskog. Arten är sannolikt något kalkgynnad och fosforkänslig. En iögonfallande, välkänd och eftersökt art. Total population i landet är liten och bedöms minskat och fortsatt minska kraftigt, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Artens fortlevnadsmöjligheter håller på att förbättras genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015 har resulterat i en kraftigt ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Arten har visat sig bestå av flera närstående taxa som är svårbestämda och som här behandlas kollektivt. Antalet reproduktiva individer skattas till 7000 (1400-14000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (70-700). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).
Ekologi
Blårodling är en nedbrytare som växer på mager, ogödslad fodermark, t.ex naturbetesmarker eller hackslått (dvs mager, stenig tuvig och svårslagen ängsmark) eller naturbetesmark. Den växer dessutom i ädellövskog och kalkskog på bar jord, och även i rikkärr (inte hävdberoende). Den är påträffad i rika, betade ljunghedar i södra Sverige. Blårödlingens exakta ståndortskrav är inte kända, men den är sannolikt något kalkgynnad och troligen fosforkänslig. Ofta är lokalerna kalkrika, eller har en lång hävdhistoria och är utmagrade på näringsamnen som kväve och fosfor.

Blårödlingen tillhör vad som brukar kallas ängssvampar, noppingar och vaxskivlingar. Den är en av de mera sällsynta och har höga krav på sin livsmiljö. Den förekommer ofta på de allra artrikaste ängssvampslokalerna eftersom lokalerna som motsvarar blårödlingens krav också uppfyller kraven för ett stort antal andra, mindre krävande ängssvamparter.

Blårödling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Ofta finns blårödling bara ett ställe inom en lokal. Normalt visar sig med få (1-5) fruktkroppar och ofta inom ett område mindre än 3-4 meter. Lokaler med flera förekomster dvs mycel, är sällsynta för blårödling. Fruktkropparna är mycket kortlivade, medan markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma bloxamii (Berk. & Broome) Sacc. - blårödling Synonymer Entoloma madidum (Fr.) Gill.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark och naturbetesmark, men sällsynt också på bar jord i ädellövskog. Arten är sannolikt något kalkgynnad och fosforkänslig. En iögonfallande, välkänd och eftersökt art. Total population i landet är liten och bedöms minskat och fortsatt minska kraftigt, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning och försämrad habitatkvalité. Artens fortlevnadsmöjligheter håller på att förbättras genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015 har resulterat i en kraftigt ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Arten har visat sig bestå av flera närstående taxa som är svårbestämda och som här behandlas kollektivt. Antalet reproduktiva individer skattas till 7000 (1400-14000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (70-700). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (200-2000) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).

Åtgärdsprogram Fastställt
Blårödling är en relativt stor och köttig art med 4–8 cm bred, vackert blå eller gråblå, med åldern bleknande och mer bruntonad hatt. Foten är fibrig gråblå men efterhand bleknande och 1–2 cm tjock. Lukten är m el m mjölartad. Förväxlingsarter: Svartblå rödling, Entoloma nitidum, är mindre och spinkigare.Den är i motsats till blårödlingen mera intensivt blå och blir inte gråbrun som gammal. Som gammal och urblekt kan blårödlingen ibland likna andra köttiga arter av rödlingar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blårödling

Länsvis förekomst och status för blårödling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blårödling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blårödling var inte ovanlig för några decennier sedan, och den förekom troligen över hela landet. I takt med minskningen av naturbetes- och slåttermark har den emellertid blivit sällsyntare. Arten uppträder spritt från Skåne till Jämtland men huvuddelen av de kända växtplatserna ligger i Mälarområdet. 70 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 350, vilket bedöms motsvara ungefär 700 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 7 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest 1000 km2. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, under 1900 talet, med över 30 % över de senaste 20 åren och pågående, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd, med åtföljande igenväxning. Den finns i de övriga nordiska länderna och är rödlistad i Danmark och Norge. I övrigt är den vitt spridd i Europa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma bloxamii(Berk. & Broome) Sacc. - blårödling
    Synonymer
    Entoloma madidum (Fr.) Gill.

Blårodling är en nedbrytare som växer på mager, ogödslad fodermark, t.ex naturbetesmarker eller hackslått (dvs mager, stenig tuvig och svårslagen ängsmark) eller naturbetesmark. Den växer dessutom i ädellövskog och kalkskog på bar jord, och även i rikkärr (inte hävdberoende). Den är påträffad i rika, betade ljunghedar i södra Sverige. Blårödlingens exakta ståndortskrav är inte kända, men den är sannolikt något kalkgynnad och troligen fosforkänslig. Ofta är lokalerna kalkrika, eller har en lång hävdhistoria och är utmagrade på näringsamnen som kväve och fosfor.

Blårödlingen tillhör vad som brukar kallas ängssvampar, noppingar och vaxskivlingar. Den är en av de mera sällsynta och har höga krav på sin livsmiljö. Den förekommer ofta på de allra artrikaste ängssvampslokalerna eftersom lokalerna som motsvarar blårödlingens krav också uppfyller kraven för ett stort antal andra, mindre krävande ängssvamparter.

Blårödling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Ofta finns blårödling bara ett ställe inom en lokal. Normalt visar sig med få (1-5) fruktkroppar och ofta inom ett område mindre än 3-4 meter. Lokaler med flera förekomster dvs mycel, är sällsynta för blårödling. Fruktkropparna är mycket kortlivade, medan markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
De viktigaste orsakerna till blårödlingen och andra ängssvampars tillbakagång är ändrad markhävd och igenväxning. Jordbrukets stora förändringar under 1900-talet har lett till att bete och slåtter minskat och en omfattande igenväxning.Minskningen och förstörelsen av lokaler har varit mycket dramatisk. Blårödling och andra ängssvampar tål inte gödsling som medför ökad halt av kväve och fosfor och finns därför in på gödslade grämarker. Den omfattande användning av konstgödsel har troligen utrotat ängssvamparna över mycket stora arealer. Övergödning genom kvävenedfall bedöms också kunna vara en bidragande faktor till ängssvamparnas tillbakagång.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss positiv effekt)
Kunskapen om blårödlingens förekomst och fortlevnadsmöjligheter har starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker som påbörjade 2007 men officiellt har löpt mellan 2011-2015. Det är nödvändigt att kända lokaler fortsatt hävdas av slåtter eller bete, att gräset skall vara kort på hösten och att ingen gödsling får förekomma .Eftersom kunskapen om ängssvamparnas liv som markmycel är dåligt kända, bör man sköta marker med ängssvampar så nära den traditionella skötseln som möjligt. Markmycel kan fortleva många år utan att fruktkroppar bildas. Betet bör inte vara för svagt eller för hårt och jorden skall inte trampas sönder. Intensivt bete under längre tid är ogynnsamt. För att undvika skador bor markerna inte betas för sent på hösten. Efter slåtter måste det slagna gräset transporteras bort upprätthålla en utmagring av marken. Det är mycket viktigt att undvika gödsling. Extra foder bör inte läggas ut till djuren eftersom det leder till forhöjda näringsnivåer och markstörning. Om detta ska ske bör det göras på odlad mark med stängsel mot naturbetesmarken. Det finns dock en risk att det sker en näringsutjämning mellan vall och naturbetesmark vid kombinerat bete. Plöjning och körning med tunga maskiner skall undvikas.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Praktrødskivesopp, DK: Blå rødblad.

Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. Bonnier Alba, Stockholm.

Dahlberg A & Croneborg H. 2003. 33 threatened fungi in Europe - Complementary and revised information on candidates for listing in Appendix I of the Bern Convention (www.artdata.slu.se/Bern_Fungi/Bern_Fungi.htm)

Lindström, H., Nitare, J. & Tedebrand, J.E. 1992. Ängens svampar. Jordstjärnan 13(2): 3–54.

Jordal, J.B. 2011. Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015. Naturvårdsverket. Rapport 6423.BILD

Vesterholt, J. 1990. Usedvanlige danske svampefund. Svampe 21: 41–42.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1992. Ref. ArtDatabanken 2016,

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma bloxamii, (Berk. & Broome) Sacc. - blårödling
    Synonymer
    Entoloma madidum (Fr.) Gill.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1992. Ref. ArtDatabanken 2016,