Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  taggkörvel

Organismgrupp Kärlväxter Anthriscus caucalis
Taggkörvel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Taggkörvel är en ettårig, upp till 70 cm hög, flockblomstrig ört med grenig, ihålig och nedtill röd stjälk. Växten är ofta slak och gänglig och då mer eller mindre nedliggande. Bladen är håriga på undersidan, 2–3 gånger upprepat parbladiga med flikiga, trubbiga slutsegment. De 2–6 stråliga flockarna sitter ofta motsatt bladen. Allmänt svepe saknas, medan det enskilda svepet består av talrika, ca 2 mm långa svepeblad. Blommorna är vita och mycket små, endast omkring 0,5 mm breda. Frukten är äggrund, 3–5 mm lång inklusive det 1–2 mm långa sprötet och rikligt försedd med krokborst. Arten blommar i maj-juni och sprider sig med frön. Av inhemska flockblomstriga arter är det endast rödkörvel Torilis japonica, vildmorot Daucus carota ssp. carota och sårläka Sanicula europaea som har frukter med liknande krokborst.
Utbredning
Länsvis förekomst för taggkörvel Observationer i  Sverige för taggkörvel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Taggkörvel är känd från spridda fynd norrut till Norrbotten. De nordligare förekomsterna har varit av tillfällig art. Idag är arten bofast i Skåne, Blekinge, Kalmar län (ej sedd senaste åren), på Öland, Gotland och i Bohuslän. I Skåne och på Gotland och Öland (20 aktuella förekomster) finns taggkörvel fortfarande på åtskilliga lokaler, medan den i övrigt endast har enstaka aktuella förekomster. I Danmark har arten framför allt blivit funnen på de sydöstliga öarna, men är känd från större delen av landet. Den har blivit alltmer ovanlig i Danmark och betraktas numera som sårbar. I Norge är taggkörvel endast känd från Oslo. I Finland saknas arten helt. Taggkörvel har ett sammanhängande utbredningsområde i de västra, södra och centrala delarna av Europa och når i öster till Svarta Havsområdet. Den har spridda förekomster i Mindre Asien och de västra delarna av Nordafrika och finns som införd i Nordamerika och på Nya Zeeland. De nordiska fynden av taggkörvel är de nordligaste för arten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst från Skåne, Blekinge upp till Bohuslän samt på Öland och Gotland. Kalkgynnad och växer på torr, sandig, näringsrik mark som åkrar, trädgårdsland och ruderatmarker. Taggkörvel missgynnas av ogräsbekämpning, konstgödning och uppsnyggning av ruderatmarker. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-30000). Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (100-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-650) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Taggkörvel är kalkgynnad och växer på torr, sandig, näringsrik mark. Växtlokalerna utgörs oftast av kraftigt kulturpåverkad mark som åkrar, trädgårdsland, stenbrott, vägkanter, häckar och ruderatplatser. Även i betesmarker kan arten påträffas, då växer den ofta i skydd av ex. enbuskar. I Skåne och på Öland växer taggkörvel även på havsstränder och då gärna på tånggödslade strandvallar. Det är oklart om dessa växtplatser utgör ursprungliga lokaler för arten eller om den tidigt blivit införd genom människans frivilliga eller ofrivilliga försorg och därefter spridits till dessa mera naturliga biotoper.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Apiales (araliaordningen), Familj Apiaceae (flockblommiga), Släkte Anthriscus (småkörvlar), Art Anthriscus caucalis M. Bieb. - taggkörvel Synonymer Anthriscus neglecta Boiss. & Reut., Anthriscus neglecta var. scandix (Scop.) Hyl., Anthriscus vulgaris Pers., Chaerefolium anthriscus, Cerefolium vulgare, Anthriscus scandix, Anthriscus scandicina

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst från Skåne, Blekinge upp till Bohuslän samt på Öland och Gotland. Kalkgynnad och växer på torr, sandig, näringsrik mark som åkrar, trädgårdsland och ruderatmarker. Taggkörvel missgynnas av ogräsbekämpning, konstgödning och uppsnyggning av ruderatmarker. Arten omfattas av åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade åkerogräs. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-30000). Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (100-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-650) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Taggkörvel är en ettårig, upp till 70 cm hög, flockblomstrig ört med grenig, ihålig och nedtill röd stjälk. Växten är ofta slak och gänglig och då mer eller mindre nedliggande. Bladen är håriga på undersidan, 2–3 gånger upprepat parbladiga med flikiga, trubbiga slutsegment. De 2–6 stråliga flockarna sitter ofta motsatt bladen. Allmänt svepe saknas, medan det enskilda svepet består av talrika, ca 2 mm långa svepeblad. Blommorna är vita och mycket små, endast omkring 0,5 mm breda. Frukten är äggrund, 3–5 mm lång inklusive det 1–2 mm långa sprötet och rikligt försedd med krokborst. Arten blommar i maj-juni och sprider sig med frön. Av inhemska flockblomstriga arter är det endast rödkörvel Torilis japonica, vildmorot Daucus carota ssp. carota och sårläka Sanicula europaea som har frukter med liknande krokborst.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för taggkörvel

Länsvis förekomst och status för taggkörvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för taggkörvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Taggkörvel är känd från spridda fynd norrut till Norrbotten. De nordligare förekomsterna har varit av tillfällig art. Idag är arten bofast i Skåne, Blekinge, Kalmar län (ej sedd senaste åren), på Öland, Gotland och i Bohuslän. I Skåne och på Gotland och Öland (20 aktuella förekomster) finns taggkörvel fortfarande på åtskilliga lokaler, medan den i övrigt endast har enstaka aktuella förekomster. I Danmark har arten framför allt blivit funnen på de sydöstliga öarna, men är känd från större delen av landet. Den har blivit alltmer ovanlig i Danmark och betraktas numera som sårbar. I Norge är taggkörvel endast känd från Oslo. I Finland saknas arten helt. Taggkörvel har ett sammanhängande utbredningsområde i de västra, södra och centrala delarna av Europa och når i öster till Svarta Havsområdet. Den har spridda förekomster i Mindre Asien och de västra delarna av Nordafrika och finns som införd i Nordamerika och på Nya Zeeland. De nordiska fynden av taggkörvel är de nordligaste för arten.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Anthriscus - småkörvlar 
  • Art
    Anthriscus caucalisM. Bieb. - taggkörvel
    Synonymer
    Anthriscus neglecta Boiss. & Reut.
    Anthriscus neglecta var. scandix (Scop.) Hyl.
    Anthriscus vulgaris Pers.
    Chaerefolium anthriscus
    Cerefolium vulgare
    Anthriscus scandix
    Anthriscus scandicina

Taggkörvel är kalkgynnad och växer på torr, sandig, näringsrik mark. Växtlokalerna utgörs oftast av kraftigt kulturpåverkad mark som åkrar, trädgårdsland, stenbrott, vägkanter, häckar och ruderatplatser. Även i betesmarker kan arten påträffas, då växer den ofta i skydd av ex. enbuskar. I Skåne och på Öland växer taggkörvel även på havsstränder och då gärna på tånggödslade strandvallar. Det är oklart om dessa växtplatser utgör ursprungliga lokaler för arten eller om den tidigt blivit införd genom människans frivilliga eller ofrivilliga försorg och därefter spridits till dessa mera naturliga biotoper.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Ogräsbekämpning, konstgödning och uppsnyggning av ruderatmarker är åtgärder som kan utgöra hot mot taggkörvel. Hos oss växer arten på nordgränsen av sitt utbredningsområde och uteslutande i våra vintermilda kusttrakter. Detta kan antyda att den är dåligt anpassad till vårt klimat och därför har svårt att hävda och sprida sig.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Rikare lokaler där taggkörvel kan betraktas som bofast bör skötas på ett sådant sätt att arten gynnas. Dessa lokaler bör undantas från behandling med ogräsmedel och konstgödning och hänsyn bör tas vid anläggningsarbeten av olika slag. Vid behov kan växtplatserna behöva röjas för att förhindra igenväxning. Speciellt angeläget är att åtminstone någon av havsstrandslokalerna får ett varaktigt skydd (som även innefattar taggkörveln) och en anpassad skötsel, då växten kan vara ursprunglig på dessa lokaler. Ett åtgärdsprogram för taggkörvel (åkerogräs) ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder. Arten bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Krokkjørvel, DK: Gærde-Kørvel, FI: Piikkikirveli, GB: Bur Chervil.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Boaniska. Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Egholm, B. 1951. Umbelliferernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 373–480.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Köpenhamn.

Mattiasson, G. 2006. Skånes hotade åkerogräs. Bot. Not. 139 (3): 11-21.

Petersson, J. 1994. Nyheter i Gotlands flora 1993. Rindi 14: 4–18.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Anthriscus - småkörvlar 
  • Art
    Anthriscus caucalis, M. Bieb. - taggkörvel
    Synonymer
    Anthriscus neglecta Boiss. & Reut.
    Anthriscus neglecta var. scandix (Scop.) Hyl.
    Anthriscus vulgaris Pers.
    Chaerefolium anthriscus
    Cerefolium vulgare
    Anthriscus scandix
    Anthriscus scandicina
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.