Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  småtörel

Organismgrupp Kärlväxter Euphorbia exigua
Småtörel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Småtörel är en ettårig, höst- eller vårgroende, stundom mycket liten (0,3–2 dm), helt kal törelväxt. Den är ofta grenig vid basen av stjälken och innehåller liksom andra törelarter vit mjölksaft och är giftig. Bladen är strödda, oskaftade och jämnbreda med bredare bas, avsmalnande till en spets. Blomställningarna är av den för törelarter karakteristiska, komplicerade typen med små delblomställningar sammansatta till flockar med oftast tre, sällan fem blomställningsgrenar vid varje nod. Varje liten blomställning imiterar en blomma, där det som ger sken av att vara ett sambladigt hylle i själva verket är stödblad, som omger några hanblommor och en honblomma. Blommorna är utan hylle, men blomställningen ger ett gulaktigt intryck av stödbladen och de starkt glänsande, rundade och med två horn försedda nektarierna. Den enstaka hanblomman består av en ståndare och honblomman av en skaftad pistill med tre märke, vilken utvecklas till en 1,5–2 mm lång kapsel. Ytterligare två ettåriga, småvuxna törelarter förekommer i Sverige, nämligen revormstörel, E. helioscopia, och rävtörel, E. peplus. Dessa båda arter har omvänt äggrunda blad, vilka är högst 1,5 gånger så långa som breda. Hos revormstörel är bladen sågade i kanten.
Utbredning
Länsvis förekomst för småtörel Observationer i  Sverige för småtörel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Småtörel har stadigvarande förekomster i sydvästra Skåne, där den minskar i frekvens och på Öland och Gotland, där den bedöms vara konstant. Tillfälliga förekomster från slutet av 1800-talet och framåt har rapporterats från Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten. I Västmanland bedömdes den vara bofast på en numera utgången lokal i mälarområdet. Arten förekommer regelbundet i södra Danmark, mera tillfälligt i Finland och Norge. Den är ursprungligen mediterran, men har spritt sig till hela Europa utom i norr och nordost, och till Nordafrika samt enstaka lokaler i västligaste Asien, Nordamerika och Australien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland. Arten är framförallt ett åkerogräs men förekommer även i vägkanter, i grusgropar och på ruderatmark. På Öland och Gotland växer den relativt ofta i grunda svackor i vittringsgrus på alvarmark. Småtörel påverkas negativt av ändrade brukningsmetoder, den konkurreras lätt ut om grödan är för tät. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (70-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (25000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (400-650) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Småtörel är beroende av tämligen torr, näringsrik, öppen mark, gärna kalkrik, men inte humusrik. Arten är framför allt känd som åkerogräs, men förekommer även i vägkanter, i grusgropar och på ruderatmark. På Öland och Gotland växer den relativt ofta som nyligen invandrat ogräs i grunda svackor i vittringsgrus på alvarmark och andra marker med tunt jordlager på kalkgrund. Vid gynnsamma situationer, t.ex. strax efter upphörd odling kan arten snabbt bilda mycket kraftiga populationer (Öland, Torslunda i ödeåker 1977 och Uppland, Uppsala Botaniska trädgård 1993–97). Genom att arten är småvuxen har den goda förutsättningar att i stubbåkrar klara av även en sen blomning och fruktsättning och få mogna frön. Arten är förmodligen oavsiktligt införd till vårt land med utsäde och frön.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Euphorbiaceae (törelväxter), Släkte Euphorbia (törlar), Art Euphorbia exigua L. - småtörel Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland. Arten är framförallt ett åkerogräs men förekommer även i vägkanter, i grusgropar och på ruderatmark. På Öland och Gotland växer den relativt ofta i grunda svackor i vittringsgrus på alvarmark. Småtörel påverkas negativt av ändrade brukningsmetoder, den konkurreras lätt ut om grödan är för tät. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (70-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (25000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 480 (400-650) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Småtörel är en ettårig, höst- eller vårgroende, stundom mycket liten (0,3–2 dm), helt kal törelväxt. Den är ofta grenig vid basen av stjälken och innehåller liksom andra törelarter vit mjölksaft och är giftig. Bladen är strödda, oskaftade och jämnbreda med bredare bas, avsmalnande till en spets. Blomställningarna är av den för törelarter karakteristiska, komplicerade typen med små delblomställningar sammansatta till flockar med oftast tre, sällan fem blomställningsgrenar vid varje nod. Varje liten blomställning imiterar en blomma, där det som ger sken av att vara ett sambladigt hylle i själva verket är stödblad, som omger några hanblommor och en honblomma. Blommorna är utan hylle, men blomställningen ger ett gulaktigt intryck av stödbladen och de starkt glänsande, rundade och med två horn försedda nektarierna. Den enstaka hanblomman består av en ståndare och honblomman av en skaftad pistill med tre märke, vilken utvecklas till en 1,5–2 mm lång kapsel. Ytterligare två ettåriga, småvuxna törelarter förekommer i Sverige, nämligen revormstörel, E. helioscopia, och rävtörel, E. peplus. Dessa båda arter har omvänt äggrunda blad, vilka är högst 1,5 gånger så långa som breda. Hos revormstörel är bladen sågade i kanten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för småtörel

Länsvis förekomst och status för småtörel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för småtörel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Småtörel har stadigvarande förekomster i sydvästra Skåne, där den minskar i frekvens och på Öland och Gotland, där den bedöms vara konstant. Tillfälliga förekomster från slutet av 1800-talet och framåt har rapporterats från Småland, Halland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten. I Västmanland bedömdes den vara bofast på en numera utgången lokal i mälarområdet. Arten förekommer regelbundet i södra Danmark, mera tillfälligt i Finland och Norge. Den är ursprungligen mediterran, men har spritt sig till hela Europa utom i norr och nordost, och till Nordafrika samt enstaka lokaler i västligaste Asien, Nordamerika och Australien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Euphorbiaceae - törelväxter 
  • Släkte
    Euphorbia - törlar 
  • Art
    Euphorbia exiguaL. - småtörel

Småtörel är beroende av tämligen torr, näringsrik, öppen mark, gärna kalkrik, men inte humusrik. Arten är framför allt känd som åkerogräs, men förekommer även i vägkanter, i grusgropar och på ruderatmark. På Öland och Gotland växer den relativt ofta som nyligen invandrat ogräs i grunda svackor i vittringsgrus på alvarmark och andra marker med tunt jordlager på kalkgrund. Vid gynnsamma situationer, t.ex. strax efter upphörd odling kan arten snabbt bilda mycket kraftiga populationer (Öland, Torslunda i ödeåker 1977 och Uppland, Uppsala Botaniska trädgård 1993–97). Genom att arten är småvuxen har den goda förutsättningar att i stubbåkrar klara av även en sen blomning och fruktsättning och få mogna frön. Arten är förmodligen oavsiktligt införd till vårt land med utsäde och frön.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Småtörel påverkas förmodligen negativt av ändrade brukningsmetoder, ogräsmedel och gödsling. Den konkurreras lätt ut om grödan är för tät eller om vegetationen sluter sig.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
På lokaler där småtörel förekommer som ogräs bör man undvika gödsling och ogräsbekämpningsmedel i åkrarnas ytterkanter. På övriga lokaler bör igenväxning hindras, men eventuella åtgärder för att hålla marken öppen får inte vidtas förrän fröna har mognat. Undersökningar av artens biologiska förhållanden är angelägna. Småtörel bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Småvortemjölk, DK: Liden Vortemaelk, FI: Pikkutyräkki, GB: Dwarf Spurge.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening .Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Rasmussen, S. M. 1954. Euphorbiaceernes, Malvaceernes og Violaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 50: 239–278.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Selander, S. 1957. Det levande landskapet i Sverige, andra upplagan. Stockholm.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Andra reviderade upplagan utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Svensson, R. & Wigren, M. 1983. Åkerogräsfloran 1958 och 1980 i några västskånska socknar. Svensk Bot. Tidskr. 77: 241–257.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Euphorbiaceae - törelväxter 
  • Släkte
    Euphorbia - törlar 
  • Art
    Euphorbia exigua, L. - småtörel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. ©ArtDatabanken, SLU 2007.