Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ljungögontröst

Organismgrupp Kärlväxter Euphrasia micrantha
Ljungögontröst Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ljungögontröst är en liten, ettårig, halvparasitisk ört med motsatta blad. Blommorna, som är tvåläppiga, besöks främst av blomflugor, men självpollination sker lätt. Frösättningen är riklig, men fröna är endast grobara under ett eller två år. Vegetativ förökning saknas. Ljungögontröst är en av de mest lätt igenkännliga arterna bland ögontröstar. Stammen är spenslig och eventuella grenar starkt uppåtriktade. Bladen är mycket små, brungröna, kala och glänsande. Blommorna är små, antingen vita eller flammigt lila och de är mörkast på kronans utsida. Ljungögontröst blommar i juli till september. Hybrider med andra ögontröstar kan bildas. Dessa uppträder i regel endast enstaka och det är sällan som artgränserna bryts ner så att man får en hybridsvärm. Ljungögontröst varierar mycket i växtsättet. På exponerade lokaler är den ibland endast 1–2 cm hög, medan den på skyddade ståndorter kan bli över 30 cm. Dessa skillnader utgör ärftliga anpassningar till miljön.
Utbredning
Länsvis förekomst för ljungögontröst Observationer i  Sverige för ljungögontröst
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ljungögontröst är känd från ett stort antal lokaler i Halland, Bohuslän och Västergötland, medan den är mindre vanlig i övriga Götaland. Från provinserna norrut till Medelpad och Jämtland (ej Härjedalen) finns enstaka uppgifter. Arten har minskat och aktuella lokaler finns nu endast norrut till Värmland och Uppland samt en lokal i Dalarna. I Skåne minskade antalet kända lokaler drastiskt mellan 1929 och 1970, och 2017 är färre än tio lokaler noterade. Minskning har även observerats för Öland, Gotland och Bohuslän (i mitten av 1900-talet fanns den på 400 lokaler i Bohuslän medan den på 2000-talet är noterad från färre än 100, dock oklart hur många av de övriga som är utgångna). I Jönköpings län hade arten försvunnit från 30 % av lokalerna och den har minskat i Göteborgs södra skärgård. Arten är funnen i hela Danmark men är, eller har varit, vanlig endast i väster. Längs norska kusten är den ganska vanlig upp till Möre och Romsdal, men strölokaler finns norrut till Lofoten. I Finland finns den sällsynt längst i sydväst. Totalutbredningen omfattar det mellaneuropeiska låglandet och Brittiska öarna, där den är nästan försvunnen i sydöstra England. Utposter finns i Rumänien, norra Italien och Pyrenéerna. Till den enda lokalen i Nordamerika är arten sannolikt införd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Skåne upp till Värmland, Dalarna och Uppland samt på Öland och Gotland. Ljungögontröst växer på torr-frisk, sandig mark. Den är extremt ljusberoende och konkurrenskänslig. Växer alltid tillsammans med ljung. Arten kan växa i lite olika miljöer, såsom i betesmark, längs grusvägar, på skjutfält och i kraftledningsgator. Alla typer av igenväxning missgynnar ljungögontrösten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (200-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1100 (900-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Ljungögontröst växer på torr till frisk, sandig mark. Den är extremt ljusberoende och konkurrenskänslig och föredrar kalkfria marker. I naturen växer den alltid tillsammans med ljung Calluna vulgaris. På ogödslad, betes- eller slåtterhävdad mark, där ljungen inte blir hög, kan den finnas ute i grässvålen. Om hävden är otillräcklig trängs den tillbaka till stigar och kanter av ljungruggar. Följeslagare är t.ex. knägräs Danthonia decumbens, stagg Nardus stricta och slåttergubbe Arnica montana. Arten kan även växa på annan bar mark i ljungområden, t.ex. längs skogsvägar, på skjutfält och i kraftledningsgator. Då är den inte associerad med ovan nämnda betesmarksarter. Vid Vänerns stränder växer ljungögontröst i en något avvikande form i fragmentarisk ljunghed i hällsprickor. Sådana förekomster kan vara oberoende av kulturen. Likartade förekomster finns även vid havet i Bohuslän.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Euphrasia (ögontröster), Art Euphrasia micrantha Rchb. - ljungögontröst Synonymer Euphrasia gracilis (Fr.) Drejer, Euphrasia parviflora

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Skåne upp till Värmland, Dalarna och Uppland samt på Öland och Gotland. Ljungögontröst växer på torr-frisk, sandig mark. Den är extremt ljusberoende och konkurrenskänslig. Växer alltid tillsammans med ljung. Arten kan växa i lite olika miljöer, såsom i betesmark, längs grusvägar, på skjutfält och i kraftledningsgator. Alla typer av igenväxning missgynnar ljungögontrösten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (200-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1100 (900-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Konventioner Typisk art i 2320 Rissandhedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 4030 Torra hedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 5130 Enbuskmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Ljungögontröst är en liten, ettårig, halvparasitisk ört med motsatta blad. Blommorna, som är tvåläppiga, besöks främst av blomflugor, men självpollination sker lätt. Frösättningen är riklig, men fröna är endast grobara under ett eller två år. Vegetativ förökning saknas. Ljungögontröst är en av de mest lätt igenkännliga arterna bland ögontröstar. Stammen är spenslig och eventuella grenar starkt uppåtriktade. Bladen är mycket små, brungröna, kala och glänsande. Blommorna är små, antingen vita eller flammigt lila och de är mörkast på kronans utsida. Ljungögontröst blommar i juli till september. Hybrider med andra ögontröstar kan bildas. Dessa uppträder i regel endast enstaka och det är sällan som artgränserna bryts ner så att man får en hybridsvärm. Ljungögontröst varierar mycket i växtsättet. På exponerade lokaler är den ibland endast 1–2 cm hög, medan den på skyddade ståndorter kan bli över 30 cm. Dessa skillnader utgör ärftliga anpassningar till miljön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ljungögontröst

Länsvis förekomst och status för ljungögontröst baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ljungögontröst

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ljungögontröst är känd från ett stort antal lokaler i Halland, Bohuslän och Västergötland, medan den är mindre vanlig i övriga Götaland. Från provinserna norrut till Medelpad och Jämtland (ej Härjedalen) finns enstaka uppgifter. Arten har minskat och aktuella lokaler finns nu endast norrut till Värmland och Uppland samt en lokal i Dalarna. I Skåne minskade antalet kända lokaler drastiskt mellan 1929 och 1970, och 2017 är färre än tio lokaler noterade. Minskning har även observerats för Öland, Gotland och Bohuslän (i mitten av 1900-talet fanns den på 400 lokaler i Bohuslän medan den på 2000-talet är noterad från färre än 100, dock oklart hur många av de övriga som är utgångna). I Jönköpings län hade arten försvunnit från 30 % av lokalerna och den har minskat i Göteborgs södra skärgård. Arten är funnen i hela Danmark men är, eller har varit, vanlig endast i väster. Längs norska kusten är den ganska vanlig upp till Möre och Romsdal, men strölokaler finns norrut till Lofoten. I Finland finns den sällsynt längst i sydväst. Totalutbredningen omfattar det mellaneuropeiska låglandet och Brittiska öarna, där den är nästan försvunnen i sydöstra England. Utposter finns i Rumänien, norra Italien och Pyrenéerna. Till den enda lokalen i Nordamerika är arten sannolikt införd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Euphrasia - ögontröster 
  • Art
    Euphrasia micranthaRchb. - ljungögontröst
    Synonymer
    Euphrasia gracilis (Fr.) Drejer
    Euphrasia parviflora

Ljungögontröst växer på torr till frisk, sandig mark. Den är extremt ljusberoende och konkurrenskänslig och föredrar kalkfria marker. I naturen växer den alltid tillsammans med ljung Calluna vulgaris. På ogödslad, betes- eller slåtterhävdad mark, där ljungen inte blir hög, kan den finnas ute i grässvålen. Om hävden är otillräcklig trängs den tillbaka till stigar och kanter av ljungruggar. Följeslagare är t.ex. knägräs Danthonia decumbens, stagg Nardus stricta och slåttergubbe Arnica montana. Arten kan även växa på annan bar mark i ljungområden, t.ex. längs skogsvägar, på skjutfält och i kraftledningsgator. Då är den inte associerad med ovan nämnda betesmarksarter. Vid Vänerns stränder växer ljungögontröst i en något avvikande form i fragmentarisk ljunghed i hällsprickor. Sådana förekomster kan vara oberoende av kulturen. Likartade förekomster finns även vid havet i Bohuslän.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Vid igenväxning eller gödsling försvinner även stora bestånd av ljungögontröst omedelbart. Detta är huvudorsaken till artens minskning. Eftersom den inte kan leva kvar vegetativt och fröna snabbt förlorar sin grobarhet kan den inte återkomma om hävden återupptas. Alltför intensivt bete, som kan leda till att frösättningen uteblir, är också negativt. Ökad beskuggning, t.ex. av uppväxande sly, på annars hävdad mark kan också medföra att arten försvinner.


Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Ljungögontröst i betes- eller slåttermark indikerar långvarig hävd. Sådana lokaler innehåller i regel andra minskande arter och fortsatt traditionellt bruk bör ges kraftfullt stöd. Ringenäs skjutfält i Halland bränner man mer eller mindre regelbundet för att gynna vissa arter, ljungögontröst är en art som svarar väldigt bra på det. Bränning kan vara en lämplig skötselmetod på flera lokaler. Arten bör övervakas av floraväktare.
Ljungögontröst kan odlas, men utan värdväxt utvecklas arten dåligt. Det går bättre att odla den på t.ex. vitklöver Trifolium repens än på ljung. Lätt moränjord ger bättre resultat än trädgårdsjord. Fuktiga förhållanden vid och strax efter groningen medför ökad dödlighet. Ljungögontröst är i detta avseende känsligare än vanligare ögontröstarter. Artens bundenhet till ljung kan vara indirekt, så att den föredrar ståndorter av sådana slag att ljung alltid finns närvarande.

Utländska namn – NO: Lyngaugnetrøst, DK: Lyng-øjentrøst, FI: Nummisilmäruoho.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m.fl. 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m.fl. (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Edqvist, M., Isaksson, A. & Liliegren, Y. 2007. Floraövervakning i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande 2007:25.

Flatberg, K. I. 1976. Plantefunn fra Lofoten. Blyttia 34: 23–45.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m.fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Hermann, F. J. 1958. Euphrasia micrantha new to North America. Rhodora 60: 307–308.

Herloff, B. 2003. Floraförändringar i Göteborgs södra skärgård under 1900-talet. Svensk Bot. Tidskr. 97:3–14.

Karlsson, T. 1986. The evolutionary situation of Euphrasia in Sweden. Symb. Bot. Upsal. 17(2): 61–71.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Laine, U. 1997. Nummisilmäruoho. I: Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.), Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Online atlas of the British and Irish flora 2018 (https://www.brc.ac.uk/plantatlas/), Botanical Society of Britain and Ireland.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suneson, S. 1980. Tillägg till Skaftö flora. Svensk Bot. Tidskr. 74: 195–207.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006, Anna Stenström 2018. ©ArtDatabanken, SLU 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Euphrasia - ögontröster 
  • Art
    Euphrasia micrantha, Rchb. - ljungögontröst
    Synonymer
    Euphrasia gracilis (Fr.) Drejer
    Euphrasia parviflora
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006, Anna Stenström 2018. ©ArtDatabanken, SLU 2018.