Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ringlav

Organismgrupp Lavar Evernia divaricata
Ringlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ringlav är en hänglav med ljust gulgrå till gröngrå färg. Under gynnsamma omständigheter kan den bli flera dm lång och då uppträda så rikligt att den helt draperar sina värdträd. Förväxlingsarter är garnlav Alectoria sarmentosa och skägglavar Usnea spp., vilka förekommer mer allmänt. Ringlav har en mjuk och sladdrig bål med små vinkelräta utskott som lätt faller av. Mjukheten kommer bl.a. av att bålen lätt bryts och spricker upp ringformigt, vilket gör att märgen exponeras. Ringlav saknar skägglavarnas sega, elastiska märgsträng. Arten bildar mycket sällan soredier eller apothecier och sprids istället genom bålfragmentering.
Utbredning
Länsvis förekomst för ringlav Observationer i  Sverige för ringlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i huvudsak i centrala delarna av östra Sverige med tyngdpunkten i utbredningen förlagd till Gästrikland, Hälsingland, Dalarna och Lule Lappmark. Dessutom finns flera förekomster på Gotland. Ringlav har minskat eller helt försvunnit från många växtplatser, främst i det södra utbredningsområdet. I Norge förekommer laven sällsynt och i Finland har den rika förekomster endast i de östra områdena. Den är rödlistad i bägge länderna. I övrigt förekommer den i större delen av Europa, Asien och Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i östra och norra Sverige. Växer oftast på gran, tall och en i brandrefugiala halvöppna skogar med hög och jämn luftfuktighet. Hur mycket arten kommer att minska i framtiden beror på vad som kommer att ske med de stora förekomster som hittats men som ännu saknar skydd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (500-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2800 (2000-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-40) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (10-30) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 (20-49) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc+4bc).
Ekologi
Ringlav växer både på stammar och grenar av gran och tall eller ibland en i brandrefugiala skogar eller kalkrikkärr. Den förekommer på platser med hög luftfuktighet, särskilt vid bäckar, i sumpskogar och i myrkanter. De rikaste förekomsterna är på gamla, gärna långsamväxande granar, i gamla fuktiga skogar. På sådana lokaler finns den på allehanda substrat som t.ex. björk, al, tall, en och ibland klippor. Arten förekommer ibland mer exponerat ute på myrar eller i tallskog på tallstammar. På Gotland växer laven på enbuskar, döda och halvdöda granar och tallar i halvöppen miljö, ofta hällmarkstallskogar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Sjöar
Sjöar
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· en
· en
· gran
· gran
· tall
· tall
· vanlig en
· vanlig en
Levande träd
Levande träd
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Evernia (ringlavar), Art Evernia divaricata (L.) Ach. - ringlav Synonymer Letharia divaricata (L.) Hue, Lichen divaricatus L.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i östra och norra Sverige. Växer oftast på gran, tall och en i brandrefugiala halvöppna skogar med hög och jämn luftfuktighet. Hur mycket arten kommer att minska i framtiden beror på vad som kommer att ske med de stora förekomster som hittats men som ännu saknar skydd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (500-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2800 (2000-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-40) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (10-30) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 (20-49) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc+4bc).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Ringlav är en hänglav med ljust gulgrå till gröngrå färg. Under gynnsamma omständigheter kan den bli flera dm lång och då uppträda så rikligt att den helt draperar sina värdträd. Förväxlingsarter är garnlav Alectoria sarmentosa och skägglavar Usnea spp., vilka förekommer mer allmänt. Ringlav har en mjuk och sladdrig bål med små vinkelräta utskott som lätt faller av. Mjukheten kommer bl.a. av att bålen lätt bryts och spricker upp ringformigt, vilket gör att märgen exponeras. Ringlav saknar skägglavarnas sega, elastiska märgsträng. Arten bildar mycket sällan soredier eller apothecier och sprids istället genom bålfragmentering.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ringlav

Länsvis förekomst och status för ringlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ringlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i huvudsak i centrala delarna av östra Sverige med tyngdpunkten i utbredningen förlagd till Gästrikland, Hälsingland, Dalarna och Lule Lappmark. Dessutom finns flera förekomster på Gotland. Ringlav har minskat eller helt försvunnit från många växtplatser, främst i det södra utbredningsområdet. I Norge förekommer laven sällsynt och i Finland har den rika förekomster endast i de östra områdena. Den är rödlistad i bägge länderna. I övrigt förekommer den i större delen av Europa, Asien och Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Evernia - ringlavar 
  • Art
    Evernia divaricata(L.) Ach. - ringlav
    Synonymer
    Letharia divaricata (L.) Hue
    Lichen divaricatus L.

Ringlav växer både på stammar och grenar av gran och tall eller ibland en i brandrefugiala skogar eller kalkrikkärr. Den förekommer på platser med hög luftfuktighet, särskilt vid bäckar, i sumpskogar och i myrkanter. De rikaste förekomsterna är på gamla, gärna långsamväxande granar, i gamla fuktiga skogar. På sådana lokaler finns den på allehanda substrat som t.ex. björk, al, tall, en och ibland klippor. Arten förekommer ibland mer exponerat ute på myrar eller i tallskog på tallstammar. På Gotland växer laven på enbuskar, döda och halvdöda granar och tallar i halvöppen miljö, ofta hällmarkstallskogar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar, Myrbiotoper, Vattendrag

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· en - Juniperus communis (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
· vanlig en - Juniperus communis var. communis (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Slutavverkning av sumpskog, strandskog och skogsklädda småholmar omgivna av strömmande vatten samt dikning av sumpskog är de allvarligaste hoten. Laven har inte återfunnits på kända lokaler som utsatts för dessa åtgärder. På Gotland är produktionsinriktat skogsbruk och uttag av ved hot. För några gotländska granskogslokaler kan igenväxning vara ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Hur mycket arten kommer att minska i framtiden beror på vad som kommer att ske med de stora förekomster som hittats men som ännu saknar skydd. Lavens förekomster tillsammans med väl tilltagna skyddszoner måste skyddas och undantas från produktionsinriktat skogsbruk. Företag som påverkar lokalklimatet negativt, t.ex. dikning, måste undvikas. På Gotland måste uttag av ved undvikas.
Utländska namn – NO: Mjuktjafs, FI: Takkuhankajäkälä.

Ahlner, S. 1948. Utbredningstyper bland nordiska barrträdslavar. Acta Phytogeogr. Suec. 22.

Ek, T. 1997. Ringlav Evernia divaricata återfunnen i Småland. Parnassia 10(2): 18–20.

Hermansson, J., Lundqvist, R. & Oldhammer, B. 1988. Nya fynd av ringlav, Evernia divaricata, i Dalarna. Svensk Bot. Tidskr. 82: 314–323.

Karström, M. 1992. Steget före i det glömda landet. Svensk Bot. Tidskr. 86: 115–146.

Karström, M. 1993. Indikatorarter som biologisk inventeringsmetod - formulering av biologiska kriterier för urval av sökbiotoper. I: Olsson, G. A. & Gransberg, M. (red.), Indikatorarter för identifiering av naturskogar i Norrbotten. Naturvårdsverket, Rapport 4276, sid. 19–96.

Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Svante Hultengren & Mats Karström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Evernia - ringlavar 
  • Art
    Evernia divaricata, (L.) Ach. - ringlav
    Synonymer
    Letharia divaricata (L.) Hue
    Lichen divaricatus L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Svante Hultengren & Mats Karström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.