Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skärblad

Organismgrupp Kärlväxter Falcaria vulgaris
Skärblad Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skärblad är en flerårig, 30–70 cm hög flockblomstrig ört med spärrgrenig, trind, massiv stjälk, som tillsammans med bladen ofta bildar sammanvävda trassliga bestånd. Bladen är kala, blågröna och trefingrade eller pardelade. Småflikarna är upp till 30 cm långa och 1,5 cm breda, skärformigt böjda och försedda med vassa, broskartade tänder längs kanten. Flocken har allmänt och enskilt svepe av syllika svepeblad och 12–18 tunna, kala strålar. Kronbladen är vita och knappt 1 mm långa. Frukten är 3–4 mm lång, 2–4 gånger så lång som bred, kal, brungul med roströda oljekanaler. Arten blommar i juli-september.
Utbredning
Länsvis förekomst för skärblad Observationer i  Sverige för skärblad
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skärblad är känd från spridda lokaler i södra Sverige norrut till Uppland. Arten har 50-tal aktuella lokaler i Skåne (15), på Öland (20), Gotland (8), Västergötland (1), Bohuslän (1), Östergötland (1) och Uppland (2). På många av sina aktuella lokaler har skärbladet lyckats hålla sig kvar under lång tid och den förefaller inte ha gått tillbaka i nämnvärd grad under senare decennier. I Danmark är skärblad känd från åtskilliga fynd, mest från Själland och omgivande öar. Arten är inte känd från Norge och Finland. Skärblad har ett sammanhängande utbredningsområde från de nordöstra delarna av Spanien och mellersta Frankrike i väster, genom Centraleuropa, Främre Asien och södra Ryssland österut till de centrala delarna av Asien. Arten finns även införd i Nord- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i södra delarna av landet upp till Bohuslän, Västergötland och Uppland. De flesta förekomsterna finns idag på torra väg- och åkerrenar samt ruderatmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-65). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (180-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)).
Ekologi
Skärblad blev första gången funnen 1806 i södra Skåne. Den är ingen ursprunglig växt i Skandinavien utan har huvudsakligen kommit in med orent utsäde. Den kan uppträda som ogräs i åkrar men idag finns de flesta förekomsterna på torra väg- och åkerrenar samt ruderatmarker. Skärblad är en låglandsart som finns på sandig eller lerig, kalkhaltig mark. I sitt ursprungsområde växer den vild på torra backar och slänter men förekommer även i öppna skogar och i stäpp- och klippterräng. Arten finns i områden med ett torrt och varmt klimat, vilket kan förklara att den nästan helt saknas i de västligaste delarna av Europa. Skärblad har ett djupgående rotsystem och har på många håll i sitt utbredningsområde uppträtt som ett besvärligt och svårutrotat ogräs. Skärbladens frukter sprids med hjälp av vinden då den vissna plantan lossnar från roten och blåser iväg och efterhand sprider sina frukter. Skärblad har haft svårt att föröka och sprida sig i vårt land vilket sannolikt beror på att det är en sydlig växt som är dåligt anpassad till vårt klimat. Frukterna hinner endast mogna under extremt gynnsamma somrar, som t ex på Öland, sommaren 1995. Där den väl kunnat etablera sig kan den emellertid bli stationär och långlivad genom sitt väl utvecklade rotsystem.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Apiales (araliaordningen), Familj Apiaceae (flockblommiga), Släkte Falcaria (skärbladssläktet), Art Falcaria vulgaris Bernh. - skärblad Synonymer Sium falcaria, Falcaria sioides Asch., Falcaria rivini Host, Skärfloka

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i södra delarna av landet upp till Bohuslän, Västergötland och Uppland. De flesta förekomsterna finns idag på torra väg- och åkerrenar samt ruderatmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-65). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (180-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iv)).
Skärblad är en flerårig, 30–70 cm hög flockblomstrig ört med spärrgrenig, trind, massiv stjälk, som tillsammans med bladen ofta bildar sammanvävda trassliga bestånd. Bladen är kala, blågröna och trefingrade eller pardelade. Småflikarna är upp till 30 cm långa och 1,5 cm breda, skärformigt böjda och försedda med vassa, broskartade tänder längs kanten. Flocken har allmänt och enskilt svepe av syllika svepeblad och 12–18 tunna, kala strålar. Kronbladen är vita och knappt 1 mm långa. Frukten är 3–4 mm lång, 2–4 gånger så lång som bred, kal, brungul med roströda oljekanaler. Arten blommar i juli-september.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skärblad

Länsvis förekomst och status för skärblad baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skärblad

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skärblad är känd från spridda lokaler i södra Sverige norrut till Uppland. Arten har 50-tal aktuella lokaler i Skåne (15), på Öland (20), Gotland (8), Västergötland (1), Bohuslän (1), Östergötland (1) och Uppland (2). På många av sina aktuella lokaler har skärbladet lyckats hålla sig kvar under lång tid och den förefaller inte ha gått tillbaka i nämnvärd grad under senare decennier. I Danmark är skärblad känd från åtskilliga fynd, mest från Själland och omgivande öar. Arten är inte känd från Norge och Finland. Skärblad har ett sammanhängande utbredningsområde från de nordöstra delarna av Spanien och mellersta Frankrike i väster, genom Centraleuropa, Främre Asien och södra Ryssland österut till de centrala delarna av Asien. Arten finns även införd i Nord- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Falcaria - skärbladssläktet 
  • Art
    Falcaria vulgarisBernh. - skärblad
    Synonymer
    Sium falcaria
    Falcaria sioides Asch.
    Falcaria rivini Host
    Skärfloka

Skärblad blev första gången funnen 1806 i södra Skåne. Den är ingen ursprunglig växt i Skandinavien utan har huvudsakligen kommit in med orent utsäde. Den kan uppträda som ogräs i åkrar men idag finns de flesta förekomsterna på torra väg- och åkerrenar samt ruderatmarker. Skärblad är en låglandsart som finns på sandig eller lerig, kalkhaltig mark. I sitt ursprungsområde växer den vild på torra backar och slänter men förekommer även i öppna skogar och i stäpp- och klippterräng. Arten finns i områden med ett torrt och varmt klimat, vilket kan förklara att den nästan helt saknas i de västligaste delarna av Europa. Skärblad har ett djupgående rotsystem och har på många håll i sitt utbredningsområde uppträtt som ett besvärligt och svårutrotat ogräs. Skärbladens frukter sprids med hjälp av vinden då den vissna plantan lossnar från roten och blåser iväg och efterhand sprider sina frukter. Skärblad har haft svårt att föröka och sprida sig i vårt land vilket sannolikt beror på att det är en sydlig växt som är dåligt anpassad till vårt klimat. Frukterna hinner endast mogna under extremt gynnsamma somrar, som t ex på Öland, sommaren 1995. Där den väl kunnat etablera sig kan den emellertid bli stationär och långlivad genom sitt väl utvecklade rotsystem.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Alltför långtgående igenväxning och intensiv ogräsbekämpning kan, tillsammans med väg- och anläggningsarbeten, förmodas utgöra hot mot skärblad. Även för tidig vägkantsslåtter kan utgöra ett problem.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Genom bättre rensat utsäde kan man anta att arten alltmer sällan nyetableras i vårt land. Det är därför av vikt att skötseln av det begränsade antalet lokaler som finns kvar utformas så att den gynnar skärbladets fortbestånd. Vägförvaltningar och markägare bör informeras om artens existens. Vägkantsförekomsterna bör markeras så att hänsyn kan tagas till växten vid vägkantsslåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag. Vid behov måste växtplatserna röjas och slås. Skärblad övervakas av floraväktare.
Utländska namn – NO: Sagkjeks, DK: Seglblad, FI: Sirppiputki, GB: Longleaf.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Blomgren, E. 2004. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Egholm, B. 1951. Umbelliferernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidskr. 47: 373–480.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Mattiasson, G. 1995. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1994. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1995 (1): 28–60.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J. 1997. Nyheter i Gotlands flora 1996. Rindi 17: 3–14.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59-118.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Falcaria - skärbladssläktet 
  • Art
    Falcaria vulgaris, Bernh. - skärblad
    Synonymer
    Sium falcaria
    Falcaria sioides Asch.
    Falcaria rivini Host
    Skärfloka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.