Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blanksvart spiklav

Organismgrupp Lavar Calicium denigratum
Blanksvart spiklav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Blanksvart spiklav är en medellång (0,7-1,3 mm hög) knappnålslav. Typiskt är de skinande blanksvarta apothecierna vilka saknar pruina. I förhållande till det långa skaftet är huvudet oproportionellt litet. Sporerna är bruna, 1-septerade, 11-14 × 6-8 µm och med en grov ornamentering. Bålen är insänkt i substratet, dvs. någon bål kan inte ses på ytan även om ytan på substratet brukar vara mörkt gråaktig. Arten kan förväxlas med vedspik Calicium abietinum, som vanligtvis har ett matt brunsvart apothecieskaft och finvårtiga sporer. Den kan också förväxlas med dvärgspik Calicium pinastri men denna har 0,3-0,4 mm höga apothecier och sporerna är 9,5-13,5 × 5-6,5 µm.
Utbredning
Länsvis förekomst för blanksvart spiklav Observationer i  Sverige för blanksvart spiklav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Blanksvart spiklav är påträffad i nästan hela landet, från Småland och upp till Lule lappmark (Artportalen 2016). Arten är mer frekvent i norra Sverige, främst i fjällnära naturskogsartade bestånd. En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Blanksvart spiklav saknas i Danmark men finns i Norge och Finland. Den är rödlistad i Norge (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) och i Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Totalutbredningen omfattar Europa och Asien (Sibirien) (Tibell 1999).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+3bc+4abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Växer på gamla torrakor och högstubbar, mest tall, i gles tall- och blandbarrskog liksom på myrar och hällmarker. Veden ska vara torr och hård, helst kärnved. Förtätning av skogslandskapet liksom avverkning av kontinuitetsskog är hot. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (1000-10000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Sannolikt minst 15% minskning 3 generationer bakåt och även framåt. Minskningstakten uppgår till 15 (10-30) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4abc).
Ekologi
Arten förekommer på torr, hård, gammal kärnved men även på äldre ytved av tall i naturskogsartade bestånd med begränsad brandpåverkan och ostörd hydrologi. Arten är en utmärkt indikator för denna skogstyp och en signalart (Nitare 2000). Vanligen uppträder den på gamla solbelysta talltorrakor eller högstubbar i öppna tall- och barrblandskogar i rasbranter, hällmarkstallskogar, på tallmossar och myrar samt efter älvar och större vattendrag. I fjällnära barrskog verkar arten ännu ha en livskraftig population. Stammarna kan vara flera hundra år gamla. Inga fynd är gjorda på nyligen döda, avbarkade träd. Blanksvart spiklav är sällsynt i låglandet och förekommer då oftast bara på enstaka högstubbar. Mycket tyder på att arten är sällsynt även vid trädgränsen, trots att det här ofta finns lämpliga torrakor. Följearten blågrå svartspik Chaenothecopsis fennica, finns däremot även vid trädgränsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Caliciales, Familj Caliciaceae, Släkte Calicium (spiklavar), Art Calicium denigratum (Vain.) Tibell - blanksvart spiklav Synonymer Calicium nigronitidum Tibell (in herb.), Calicium curtum v. denigratum Vain.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+3bc+4abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Växer på gamla torrakor och högstubbar, mest tall, i gles tall- och blandbarrskog liksom på myrar och hällmarker. Veden ska vara torr och hård, helst kärnved. Förtätning av skogslandskapet liksom avverkning av kontinuitetsskog är hot. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (1000-10000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Sannolikt minst 15% minskning 3 generationer bakåt och även framåt. Minskningstakten uppgår till 15 (10-30) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4abc).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Blanksvart spiklav är en medellång (0,7-1,3 mm hög) knappnålslav. Typiskt är de skinande blanksvarta apothecierna vilka saknar pruina. I förhållande till det långa skaftet är huvudet oproportionellt litet. Sporerna är bruna, 1-septerade, 11-14 × 6-8 µm och med en grov ornamentering. Bålen är insänkt i substratet, dvs. någon bål kan inte ses på ytan även om ytan på substratet brukar vara mörkt gråaktig. Arten kan förväxlas med vedspik Calicium abietinum, som vanligtvis har ett matt brunsvart apothecieskaft och finvårtiga sporer. Den kan också förväxlas med dvärgspik Calicium pinastri men denna har 0,3-0,4 mm höga apothecier och sporerna är 9,5-13,5 × 5-6,5 µm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blanksvart spiklav

Länsvis förekomst och status för blanksvart spiklav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blanksvart spiklav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Blanksvart spiklav är påträffad i nästan hela landet, från Småland och upp till Lule lappmark (Artportalen 2016). Arten är mer frekvent i norra Sverige, främst i fjällnära naturskogsartade bestånd. En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Blanksvart spiklav saknas i Danmark men finns i Norge och Finland. Den är rödlistad i Norge (Nära hotad NT, Timdal m.fl. 2015) och i Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Totalutbredningen omfattar Europa och Asien (Sibirien) (Tibell 1999).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Caliciaceae  
  • Släkte
    Calicium - spiklavar 
  • Art
    Calicium denigratum(Vain.) Tibell - blanksvart spiklav
    Synonymer
    Calicium nigronitidum Tibell (in herb.)
    Calicium curtum v. denigratum Vain.

Arten förekommer på torr, hård, gammal kärnved men även på äldre ytved av tall i naturskogsartade bestånd med begränsad brandpåverkan och ostörd hydrologi. Arten är en utmärkt indikator för denna skogstyp och en signalart (Nitare 2000). Vanligen uppträder den på gamla solbelysta talltorrakor eller högstubbar i öppna tall- och barrblandskogar i rasbranter, hällmarkstallskogar, på tallmossar och myrar samt efter älvar och större vattendrag. I fjällnära barrskog verkar arten ännu ha en livskraftig population. Stammarna kan vara flera hundra år gamla. Inga fynd är gjorda på nyligen döda, avbarkade träd. Blanksvart spiklav är sällsynt i låglandet och förekommer då oftast bara på enstaka högstubbar. Mycket tyder på att arten är sällsynt även vid trädgränsen, trots att det här ofta finns lämpliga torrakor. Följearten blågrå svartspik Chaenothecopsis fennica, finns däremot även vid trädgränsen.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Skogsbruksåtgärder på eller i närheten av lokaler med blanksvart spiklav utgör ett hot. Den pågående förtätningen av skogslandskapet är också ett hot. På lång sikt nybildas lämpligt substrat i mindre omfattning än de försvinner beroende t.ex. på ålder eller vid avverkning, gallring och markberedning vilket är ett allvarligt hot. Uttag av ved kan lokalt minska tillgången på substrat.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Naturskogsartade öppna tall- och barrblandskogar med blanksvart spiklav indikerar höga biologiska värden och bör bevaras. Skogsbruksåtgärder på eller i närheten av växtplatserna bör undvikas. Vid avverkning ska torrakor och högstubbar lämnas och hänsyn till dessa ska tas vid markbearbetning, plantering, gallring och röjning. I enstaka fall kan troligen en utglesning av gran på tallmark vara en fördel.
Utländska namn - NO: Blanknål, FI: Männynnuppijäkälä.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se]. [uttag 2016-10-14]

Hermansson, J., Bratt, L. & Oldhammer, B. 2008. Hotade och sällsynta växter i Dalarna, del 2 - lavar och mossor. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Jääskeläinen, K., Pykälä, J. Rämä, H., Vitikainen, O., Haikonen, V., Högnabba, F., Lommi S. & Puolasmaa, A. 2010. Lichens. I: Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.). The 2010 Red List of Finnish Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki, sid. 278-310.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Tibell, L. 1999. Caliciales. Nordic Lichen Flora 1: 20-70. Uddevalla.

Timdal, E. 2015. Lav ('Lichenes'). Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken [[http://www.artsdatabanken.no/Rodliste/Artsgruppene/Lav]]. [uttag 2016-10-14]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Caliciaceae  
  • Släkte
    Calicium - spiklavar 
  • Art
    Calicium denigratum, (Vain.) Tibell - blanksvart spiklav
    Synonymer
    Calicium nigronitidum Tibell (in herb.)
    Calicium curtum v. denigratum Vain.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson