Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  åfickmossa

Organismgrupp Mossor Fissidens crassipes
Åfickmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar vanligen 0,5-1,5 cm höga, eller sällsynt upp till 3 cm höga, mörkt gröna, spridda skott eller små tuvor. Bladen är smalt tunglika med en vass spets. Översta bladen är 3-6(-8) gånger så långa som breda. Bladen har en två till fyra celler bred kantlist av bleka eller röda, långsmala celler. Kantlisten slutar strax nedanför själva bladspetsen. Bladkanterna är ofta tandade i spetsen. Nerven är grön till rödaktig och slutar i eller strax nedanför bladspetsen. Bladcellerna är 10-14 µm breda och större än hos andra vattenlevande fickmossor. Arten kan vara både sam- och skildkönad, och kapslar förekommer då och då. Både hon- och hanorgan sitter i skottspetsarna - ibland alltså tillsammans. Honorganen, arkegonierna, är 420-660 µm långa. Kapslarna är ovala, symmetriska och upprätta. De är fästade i toppen av skottet på ett rakt till svagt krökt, rödaktigt, ca 1 cm långt skaft. Peristomtänderna är 50-85 µm breda vid basen. Sporerna är 15-27(-30) µm i diameter och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning kan ske genom klotrunda celler från spetsen av bruna rhizoider eller genom klubblika, flercelliga groddkorn i de övre bladvecken.
Hos rödkantad fickmossa F. rufulus är bladcellerna mindre, 7-11 µm breda, arkegonierna kortare, 300-460 µm långa, och peristomtänderna 40-65 µm breda vid basen.
Utbredning
Länsvis förekomst för åfickmossa Observationer i  Sverige för åfickmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är endast känd från en lokal i Sverige: i Dalälven vid Avesta (senast funnen 1881). Uppgifter om fynd i Skåne har visat sig felaktiga; artens växtsätt gör dock att den kan vara lätt att förbise och den kan mycket väl ha en vidare utbredning. Arten hittades 2007 på en tidigare okänd lokal i Västmanland (Henrik Weibull, Artportalen). Den är också känd från en lokal i Vestfold i Norge. Åfickmossa förekommer i övrigt på Azorerna och Kanarieöarna, i Syd- och Mellaneuropa, österut till Turkiet. Utbredningen inkluderar även delar av Nordafrika, Asien och Australien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Åfickmossa växer på lera utefter vattendrag. Tidigare var arten endast känd från två lokaler i Dalarna (1800-talet). År 2007 hittades arten på en ny lokal i Västmanland på lera på botten av en å. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (5-200). Mörkertal är X10. Endast en känd aktuell lokal. Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Åfickmossa hittas på såväl basiska som sura klippor och någon gång på trä. Den växer under medelvattenlinjen i vattendrag eller i stänkzonen vid vattenfall. På lokalen i Västmanland växte den på översvämmad kompakt lera längs en naturligt meandrande bäck med smal klibbalbård. Arten kan påträffas tillsammans med forsmossa Cinclidotus fontinaloides, bäckkrypmossa Hygroamblystegium fluviatile och bäcknäbbmossa Platyhypnidium riparioides. Mogna kapslar påträffas framförallt på sommaren.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Dicranales, Familj Fissidentaceae, Släkte Fissidens (fickmossor), Art Fissidens crassipes Wilson ex Bruch & Schimp. - åfickmossa Synonymer Fissidens crassipes Bruch & Schimp.

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Åfickmossa växer på lera utefter vattendrag. Tidigare var arten endast känd från två lokaler i Dalarna (1800-talet). År 2007 hittades arten på en ny lokal i Västmanland på lera på botten av en å. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (5-200). Mörkertal är X10. Endast en känd aktuell lokal. Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Arten bildar vanligen 0,5-1,5 cm höga, eller sällsynt upp till 3 cm höga, mörkt gröna, spridda skott eller små tuvor. Bladen är smalt tunglika med en vass spets. Översta bladen är 3-6(-8) gånger så långa som breda. Bladen har en två till fyra celler bred kantlist av bleka eller röda, långsmala celler. Kantlisten slutar strax nedanför själva bladspetsen. Bladkanterna är ofta tandade i spetsen. Nerven är grön till rödaktig och slutar i eller strax nedanför bladspetsen. Bladcellerna är 10-14 µm breda och större än hos andra vattenlevande fickmossor. Arten kan vara både sam- och skildkönad, och kapslar förekommer då och då. Både hon- och hanorgan sitter i skottspetsarna - ibland alltså tillsammans. Honorganen, arkegonierna, är 420-660 µm långa. Kapslarna är ovala, symmetriska och upprätta. De är fästade i toppen av skottet på ett rakt till svagt krökt, rödaktigt, ca 1 cm långt skaft. Peristomtänderna är 50-85 µm breda vid basen. Sporerna är 15-27(-30) µm i diameter och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning kan ske genom klotrunda celler från spetsen av bruna rhizoider eller genom klubblika, flercelliga groddkorn i de övre bladvecken.
Hos rödkantad fickmossa F. rufulus är bladcellerna mindre, 7-11 µm breda, arkegonierna kortare, 300-460 µm långa, och peristomtänderna 40-65 µm breda vid basen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för åfickmossa

Länsvis förekomst och status för åfickmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för åfickmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast känd från en lokal i Sverige: i Dalälven vid Avesta (senast funnen 1881). Uppgifter om fynd i Skåne har visat sig felaktiga; artens växtsätt gör dock att den kan vara lätt att förbise och den kan mycket väl ha en vidare utbredning. Arten hittades 2007 på en tidigare okänd lokal i Västmanland (Henrik Weibull, Artportalen). Den är också känd från en lokal i Vestfold i Norge. Åfickmossa förekommer i övrigt på Azorerna och Kanarieöarna, i Syd- och Mellaneuropa, österut till Turkiet. Utbredningen inkluderar även delar av Nordafrika, Asien och Australien. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Fissidentaceae  
  • Släkte
    Fissidens - fickmossor 
  • Art
    Fissidens crassipesWilson ex Bruch & Schimp. - åfickmossa
    Synonymer
    Fissidens crassipes Bruch & Schimp.

Åfickmossa hittas på såväl basiska som sura klippor och någon gång på trä. Den växer under medelvattenlinjen i vattendrag eller i stänkzonen vid vattenfall. På lokalen i Västmanland växte den på översvämmad kompakt lera längs en naturligt meandrande bäck med smal klibbalbård. Arten kan påträffas tillsammans med forsmossa Cinclidotus fontinaloides, bäckkrypmossa Hygroamblystegium fluviatile och bäcknäbbmossa Platyhypnidium riparioides. Mogna kapslar påträffas framförallt på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Vattenreglering är det starkaste hotet mot denna mossa.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas på lämpliga lokaler, i första hand inom Dalälvens vattensystem.
Utländska namn - GB: Fatfoot Pocket-moss.

Etymologi: crassipes = med tjock fot; crassus (lat.) = tjock, tät, grov; pes (lat.) = fot.
Uttal: [Físsidens krássipes]

KEY FACTS Fatfoot Pocket-moss. Shoots 0.5-1.5(-3) cm long, growing scattered or forming small, dark green tufts. Leaves with a 2-4-stratose border of pale or reddish cells, often dentate at apex. Nerve usually reddish. Antheridia terminal. Capsules occasional, erect. Seta 1 cm, reddish, emanating from top of shoot. Spores 15-27(-30) µm, finely papillose, mature in summer. Sometimes vegetatively propagated by rhizoidal spherical cells or by club-like multi-cellular gemmae in upper leaf axils. - Grows on both basic and acidic cliffs, rarely on wood, below the average water-line or in the splash zone of waterfalls. Tolerant towards water pollution. Rare, in the Nordic countries found only in one locality in Sweden and one in Norway.

Bruggeman-Nannenga, M. A. 1982. The section Pachylomidium (genus Fissidens) III. K. Nederl. Akad. Wetensk. Proc. Ser. C. 85: 59-104.

Hallingbäck, T. 2006. Fissidens crassipes åfickmossa s. 226. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Nyholm, E. & Bruggeman-Nannenga, M. A. 1987. 1. Fissidens. I: Nyholm, E. (red). Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 1., sid 8-14. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Waldheim, S. 1935. Beiträge zur Moosflora Schwedens mit besonderer Rücksicht auf die Verbreitung einiger südliger Vertreter. Bot. Not. 88: 439-454.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Fissidentaceae  
  • Släkte
    Fissidens - fickmossor 
  • Art
    Fissidens crassipes, Wilson ex Bruch & Schimp. - åfickmossa
    Synonymer
    Fissidens crassipes Bruch & Schimp.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.