Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klonäckmossa

Organismgrupp Mossor Fontinalis dichelymoides
Klonäckmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Växer i gröna eller brungröna luckra bestånd. De medelgrova skotten kan bli 20 cm långa eller längre. Stambladen är 3-4 mm långa, tydligt utstående och ibland något krökta. De är smalt äggrunda och plana, eller plana i den basala delen och kupade i den övre. De flesta bladcellerna är 9-12 µm breda och något tjockväggiga. Längs bladkanten är 1-2 rader av celler tydligt smalare än cellerna längre in.
Klonäckmossa kan likna smal näckmossa Fontinalis dalecarlica, som ibland kan växa i sjöar. Klonäckmossa har emellertid 1-2 rader av smala celler i bladkanten (istället för 3-4), och bladen är utstående och plana åtminstone i den basala delen. Tandkransarna i kapseln sägs dessutom vara släta och falla av med locket, i stället för att vara knottriga av papiller och sitta kvar efter att locket fallit hos klonäckmossa. Tandkransarna hos smal näckmossa sitter emellertid ofta kvar efter att locket fallit, och hur kraftigt papillösa tandkransarna är varierar hos andra näckmossor, varför värdet av dessa karaktärer är osäkert. Kapslar är dessutom ovanliga hos dessa arter.
Skillnader gentemot sjönäckmossa F. hypnoides behandlas under denna.
Utbredning
Länsvis förekomst för klonäckmossa Observationer i  Sverige för klonäckmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten finns åtminstone i nordligaste Sverige och i delar av Göta- och Svealand, men dess utbredning är bristfälligt känd. Arten förekommer även i Finland. Dess utbredning utanför Norden är oklar. Arten kan därför vara endemisk för Sverige och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Klonäckmossa växer på botten av sjöar sällsynt från Götaland till Norrland. Dess utbredning är bristfälligt känd. Inga moderna fynd är kända och arten bör snarast eftersökas aktivt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Klonäckmossa växer på botten av sjöar.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Fontinalaceae, Släkte Fontinalis (näckmossor), Art Fontinalis dichelymoides Lindb. - klonäckmossa Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Klonäckmossa växer på botten av sjöar sällsynt från Götaland till Norrland. Dess utbredning är bristfälligt känd. Inga moderna fynd är kända och arten bör snarast eftersökas aktivt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Växer i gröna eller brungröna luckra bestånd. De medelgrova skotten kan bli 20 cm långa eller längre. Stambladen är 3-4 mm långa, tydligt utstående och ibland något krökta. De är smalt äggrunda och plana, eller plana i den basala delen och kupade i den övre. De flesta bladcellerna är 9-12 µm breda och något tjockväggiga. Längs bladkanten är 1-2 rader av celler tydligt smalare än cellerna längre in.
Klonäckmossa kan likna smal näckmossa Fontinalis dalecarlica, som ibland kan växa i sjöar. Klonäckmossa har emellertid 1-2 rader av smala celler i bladkanten (istället för 3-4), och bladen är utstående och plana åtminstone i den basala delen. Tandkransarna i kapseln sägs dessutom vara släta och falla av med locket, i stället för att vara knottriga av papiller och sitta kvar efter att locket fallit hos klonäckmossa. Tandkransarna hos smal näckmossa sitter emellertid ofta kvar efter att locket fallit, och hur kraftigt papillösa tandkransarna är varierar hos andra näckmossor, varför värdet av dessa karaktärer är osäkert. Kapslar är dessutom ovanliga hos dessa arter.
Skillnader gentemot sjönäckmossa F. hypnoides behandlas under denna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klonäckmossa

Länsvis förekomst och status för klonäckmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klonäckmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten finns åtminstone i nordligaste Sverige och i delar av Göta- och Svealand, men dess utbredning är bristfälligt känd. Arten förekommer även i Finland. Dess utbredning utanför Norden är oklar. Arten kan därför vara endemisk för Sverige och Finland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Fontinalaceae  
  • Släkte
    Fontinalis - näckmossor 
  • Art
    Fontinalis dichelymoidesLindb. - klonäckmossa

Klonäckmossa växer på botten av sjöar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
De påtagliga hoten är utdikning, torrläggning och eutrofiering av de vattendrag och sjöar där arten finns kvar i. Dock finns ännu inga moderna fynd gjorda i Sverige!

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Arter bör snarast eftersökas på sina tidigare kända platser. Ifall den återfinns måste bestånden uppmärksammas så att de vatten där den finns kvar i inte förstörs.
Klonäckmossa beskrevs av S. O. Lindberg från Finland (1879).

Hedenäs, L. 2014. Fontinalis dichelymoides klonäckmossa s. 66-67. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Lindberg, S. O. 1879. Nya mossor. Oefvers. Förh. Finska Vetensk.-Soc. 12(2): 70–84.

Koponen, T., K. Karttunen, and S. Piippo. 1995. Suomen vesisammalkasvio (water moss plant guide). Bryobrothera 3:1-86.

Kotilainen, M. 1927. Ein beachtenswerter Moosfund, Fontinalis dichelymoides Lindb. mit Sporogonen. Memoranda Societatis pro fauna et flora Fennica; 2 (1925-1926), s. 38-39.

Möller, Hj. 1922. Löfmossornas utbredning i Sverige. VII. Hookeriaceae och Fontinalaceae. Ark. Bot. 11(14).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 2014. Rev. Tomas Hallingbäck 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Fontinalaceae  
  • Släkte
    Fontinalis - näckmossor 
  • Art
    Fontinalis dichelymoides, Lindb. - klonäckmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 2014. Rev. Tomas Hallingbäck 2015.