Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pälsfrullania

Organismgrupp Mossor Frullania bolanderi
Pälsfrullania Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Pälsfrullania är en liten blekt, grön till rödbrun bladlevermossa. Skotten är platta men har ofta groddbladsbärande grentoppar som växer rakt ut från underlaget. Dessa ger mossan ett pälslikt utseende. Bladen är överliggande, nästan tvärställda och till basen kluvna i två flikar. Övre fliken är mer eller mindre cirkelrund och något större än den undre som är halvklotformig och hjälmlik. På stammen vid basen av bladet sitter vanligen en liten tumliknande bildning (stylus). Stipler är tvådelade upptill. Arten är skildkönad och mycket sällan fertil. Vegetativ förökning med spröda, lätt avfallande groddblad från toppen av utstående grenar är vanlig. Pälsfrullania kan likna hjälmfrullania F. dilatata men är spädare samt sällan fertil. Dessutom är bladets undre, blåsliknande flik nästan lika stor som den övre hos pälsfrullanian. Från den samkönade värmlandsfrullanian F. oakesiana skiljer den sig genom förekomsten av groddkorn men även på att stylus är bredare, åtminstone två celler bred vid basen.
Utbredning
Länsvis förekomst för pälsfrullania Observationer i  Sverige för pälsfrullania
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från två lokalområden i Sverige. Det ena är ett område i Värmland (Brattfors, Lungälvsravinerna). Det andra är en så kallad glup i Uppland (H. Weibull, muntligt). Arten har sin huvudutbredning i det boreala Nordamerika. Därutöver är den funnen i Norge (några fynd), i Ryssland (Uralbergen) och Japan. Den upptäcktes i Sverige först 1986 men i Norge blev den funnen redan 1879 på gråal tillsammans med värmlandsfrullania. Arten är rödlistad även i Norge och finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Arten växer endast på lövträd med slät bark på lokaler med mycket hög luftfuktighet. Var tidigare endast känd från några träd av gråal i två närliggande raviner i Värmland. En ny lokal upptäcktes 2008 i Uppland där arten påträffades bl. a. på hassel. Arten har sedan även hittats i Ångermanland. Förekomsterna är mycket små och individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (60-800). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (12-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
På de svenska lokalerna växer mossan på lövträdstammar, i Värmland på gråal i botten av två djupt nedskurna raviner i en miljö med hög och jämn luftfuktighet. På lokalen i Uppland växer den på hasselstammar intill en glup. Den förekommer på starkt skuggade träd omedelbart invid bäcken och endast på den sidan av trädstammen närmast bäcken. Andra arter som noterades på trädet i Brattfors är värmlandsfrullania F. oakesiana, päronulota Ulota coarctata och rikligt med krusig ulota U. crispa.
Landskapstyper
Skog
Skog
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· alar
· alar
· gråal
· gråal
· hassel
· hassel
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Frullaniaceae, Släkte Frullania (frullanior), Art Frullania bolanderi Aust. - pälsfrullania Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Arten växer endast på lövträd med slät bark på lokaler med mycket hög luftfuktighet. Var tidigare endast känd från några träd av gråal i två närliggande raviner i Värmland. En ny lokal upptäcktes 2008 i Uppland där arten påträffades bl. a. på hassel. Arten har sedan även hittats i Ångermanland. Förekomsterna är mycket små och individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (60-800). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (12-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Pälsfrullania är en liten blekt, grön till rödbrun bladlevermossa. Skotten är platta men har ofta groddbladsbärande grentoppar som växer rakt ut från underlaget. Dessa ger mossan ett pälslikt utseende. Bladen är överliggande, nästan tvärställda och till basen kluvna i två flikar. Övre fliken är mer eller mindre cirkelrund och något större än den undre som är halvklotformig och hjälmlik. På stammen vid basen av bladet sitter vanligen en liten tumliknande bildning (stylus). Stipler är tvådelade upptill. Arten är skildkönad och mycket sällan fertil. Vegetativ förökning med spröda, lätt avfallande groddblad från toppen av utstående grenar är vanlig. Pälsfrullania kan likna hjälmfrullania F. dilatata men är spädare samt sällan fertil. Dessutom är bladets undre, blåsliknande flik nästan lika stor som den övre hos pälsfrullanian. Från den samkönade värmlandsfrullanian F. oakesiana skiljer den sig genom förekomsten av groddkorn men även på att stylus är bredare, åtminstone två celler bred vid basen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pälsfrullania

Länsvis förekomst och status för pälsfrullania baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pälsfrullania

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från två lokalområden i Sverige. Det ena är ett område i Värmland (Brattfors, Lungälvsravinerna). Det andra är en så kallad glup i Uppland (H. Weibull, muntligt). Arten har sin huvudutbredning i det boreala Nordamerika. Därutöver är den funnen i Norge (några fynd), i Ryssland (Uralbergen) och Japan. Den upptäcktes i Sverige först 1986 men i Norge blev den funnen redan 1879 på gråal tillsammans med värmlandsfrullania. Arten är rödlistad även i Norge och finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Frullaniaceae  
  • Släkte
    Frullania - frullanior 
  • Art
    Frullania bolanderiAust. - pälsfrullania

På de svenska lokalerna växer mossan på lövträdstammar, i Värmland på gråal i botten av två djupt nedskurna raviner i en miljö med hög och jämn luftfuktighet. På lokalen i Uppland växer den på hasselstammar intill en glup. Den förekommer på starkt skuggade träd omedelbart invid bäcken och endast på den sidan av trädstammen närmast bäcken. Andra arter som noterades på trädet i Brattfors är värmlandsfrullania F. oakesiana, päronulota Ulota coarctata och rikligt med krusig ulota U. crispa.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· alar - Alnus (Viktig)
· gråal - Alnus incana (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Eftersom endast en lokal är känd och p.g.a. artens specifika krav på luftfuktighet är arten extremt sårbar för alla ingrepp som innebär ändring i lokalklimatet, t.ex. slutavverkning, röjning, gallring eller förändring av vattenföring i bäcken.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Den enda kända lokalen är idag naturreservat. Skötselplanen för reservatet måste ses över så att hänsyn tas till artens ståndortskrav.
Grolle (1970) hade svårt att tro på Kiærs fynd i Norge från 1879, trots att en riklig och riktigt bestämd kollekt förelåg. Han tvivlade först eftersom han ansåg det näst intill otroligt att en art som enbart var känd från Nordamerika kunde förekomma på en isolerad lokal i Europa. Utländska namn - NO: Pelsblæremose.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Grolle, R. 1970. Zur Kenntnis der Frullanien in Europa und Makaronesien Wissenschaftliche Zeitsch. Math.-Nat. Reihe 19: 307-319.

Hassel, K & Söderström, L. 2008. Frullania bolanderi og Frullania oakesiana - substrat of forekomst i Värmland och Oslo. Myrinia 18(1): 16--22.

Ladyzhenskaja, K. I. & Zinovjeva, L. A. 1964. Frullania bolanderi. Novit. Syst. Pl. Non Vasc. 1964: 269-275.

Verdoorn, F. 1930. Frullania Raddi. In: H. Handel-Mazzetti, Sympolae Sinicae 5: 1-60. Wien.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998, uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Frullaniaceae  
  • Släkte
    Frullania - frullanior 
  • Art
    Frullania bolanderi, Aust. - pälsfrullania
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998, uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.