Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  öländsk svavellav

Organismgrupp Lavar Calogaya schistidii
Öländsk svavellav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Öländsk svavellav är en skorplav som bildar 1–2 cm stora bålar på mosstuvor. Den består nästan uteslutande av orangefärgade, gyttrade apothecier, 0,5–1,5 mm breda, med en tunn, jämn kant som är något ljusare än disken. Bålen är gulaktig, vårtig och otydlig. Sporerna är tvåcelliga, med ett tunt septum. Den kan förväxlas med flera orangelavar Caloplaca spp., vilka har tvåcelliga sporer med tjock mittvägg (bipolära).
Utbredning
Länsvis förekomst för öländsk svavellav Observationer i  Sverige för öländsk svavellav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är endast känd från Öland, där den förekommer på ett tiotal lokaler på norra delen av Stora Alvaret. På några av lokalerna förekommer den rikligt. I övrigt är den funnen i Alperna och i bergsområden kring Medelhavet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast känd från ett 10-tal lokaler på norra delen av Stora Alvaret på Öland. Växer på mossor av släktet Grimmia på kalkblock, helst i karstområden. Hotas av liten population, igenväxning, felaktiga röjningsinsatser (kättingslåtter av buskage) samt mänskligt tramp på vissa lokaler. Inventeringar sedan 2010 indikerar en större tillbakagång på lokalerna än tidigare trott varför arten ändras från VU till EN. Antalet reproduktiva individer skattas till 225 (180-270). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (12-18). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 km² och förekomstarean (AOO) till 72 (48-96) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Öländsk svavellav växer epifytiskt på mossor på alvarmark, i skrevor av kalksten eller direkt på kalksten. Den förekommer främst på alvargrimmia Grimmia tergestinoides men är någon gång även funnen på brunfjällig skivlav Mycobilimbia lurida. Den sitter på ljusexponerade, vittrade ytor, framförallt på kanter till karstsprickor, samt i sydvända 1–5 dm höga avsatser. Undantagsvis kan den även förekomma på hällytor, företrädesvis på de högst belägna delarna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
· grimmior
· grimmior
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Teloschistales, Familj Teloschistaceae, Släkte Calogaya, Art Calogaya schistidii (Anzi) Arup et al. - öländsk svavellav Synonymer Caloplaca schistidii (Anzi) Zahlbr., Gyalolechia schistidii Anzi, Fulgensia schistidii (Anzi) Poelt, Calogaya schistidii (Anzi) Arup, Frödén & Søchting

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast känd från ett 10-tal lokaler på norra delen av Stora Alvaret på Öland. Växer på mossor av släktet Grimmia på kalkblock, helst i karstområden. Hotas av liten population, igenväxning, felaktiga röjningsinsatser (kättingslåtter av buskage) samt mänskligt tramp på vissa lokaler. Inventeringar sedan 2010 indikerar en större tillbakagång på lokalerna än tidigare trott varför arten ändras från VU till EN. Antalet reproduktiva individer skattas till 225 (180-270). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (12-18). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 km² och förekomstarean (AOO) till 72 (48-96) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Öländsk svavellav är en skorplav som bildar 1–2 cm stora bålar på mosstuvor. Den består nästan uteslutande av orangefärgade, gyttrade apothecier, 0,5–1,5 mm breda, med en tunn, jämn kant som är något ljusare än disken. Bålen är gulaktig, vårtig och otydlig. Sporerna är tvåcelliga, med ett tunt septum. Den kan förväxlas med flera orangelavar Caloplaca spp., vilka har tvåcelliga sporer med tjock mittvägg (bipolära).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för öländsk svavellav

Länsvis förekomst och status för öländsk svavellav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för öländsk svavellav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast känd från Öland, där den förekommer på ett tiotal lokaler på norra delen av Stora Alvaret. På några av lokalerna förekommer den rikligt. I övrigt är den funnen i Alperna och i bergsområden kring Medelhavet.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Calogaya  
  • Art
    Calogaya schistidii(Anzi) Arup et al. - öländsk svavellav
    Synonymer
    Caloplaca schistidii (Anzi) Zahlbr.
    Gyalolechia schistidii Anzi
    Fulgensia schistidii (Anzi) Poelt
    Calogaya schistidii (Anzi) Arup, Frödén & Søchting

Öländsk svavellav växer epifytiskt på mossor på alvarmark, i skrevor av kalksten eller direkt på kalksten. Den förekommer främst på alvargrimmia Grimmia tergestinoides men är någon gång även funnen på brunfjällig skivlav Mycobilimbia lurida. Den sitter på ljusexponerade, vittrade ytor, framförallt på kanter till karstsprickor, samt i sydvända 1–5 dm höga avsatser. Undantagsvis kan den även förekomma på hällytor, företrädesvis på de högst belägna delarna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
· grimmior - Grimmia (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det största hotet mot arten är troligtvis igenväxningen av öppna alvarmarker. På de lokaler där arten växer på kalkhällar och i hällkanter kan högt betestryck och därav frekvent djurtramp vara ett hot. Stödutfodring kan utgöra ett hot om det sker i närheten av artens förekomster, både p.g.a. ökat djurtramp och tillförseln av kväve.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
På de lokaler där arten växer i karstområden på låga avsatser omgivna av enbuskage, kan det vara aktuellt med försiktig röjning av enbuskar. Vid röjning är det viktigt att undvika körskador och att inte elda röjningsavfall på eller nära artens förekomster. Lokalerna bör hållas hävdade genom bete, dock bör de inte utsättas för ett högt betestryck, varken av får eller nötkreatur, p.g.a. risken för trampskador. Några av de lokaler där öländsk svavellav finns är skyddade (naturvårdsområden vid Vickleby karst, samt Tornrör i Gårdby).

Du Rietz, G. E. 1916. Lichenologiska fragment 2. Svensk Bot. Tidskr. 10: 471–478.

Poelt, J. 1965. Über einigen Artengruppen der Flechtengattungen Caloplaca und Fulgensia. Mitt. Bot. Staatssamml. München 5: 571–607.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Teloschistales  
  • Familj
    Teloschistaceae  
  • Släkte
    Calogaya  
  • Art
    Calogaya schistidii, (Anzi) Arup et al. - öländsk svavellav
    Synonymer
    Caloplaca schistidii (Anzi) Zahlbr.
    Gyalolechia schistidii Anzi
    Fulgensia schistidii (Anzi) Poelt
    Calogaya schistidii (Anzi) Arup, Frödén & Søchting
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.