Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sumpjordtunga

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Geoglossum uliginosum
Sumpjordtunga Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sumpjordtunga är mörkbrun eller nästan svart och 3–6 cm hög. Den har klibbig fot och pärlbandslika parafyser (sterila trådar, endast synliga i mikroskop). Sporerna har vanligen 7 tvärväggar. Fruktkropparna kommer på hösten.
Utbredning
Länsvis förekomst för sumpjordtunga Observationer i  Sverige för sumpjordtunga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sumpjordtunga är ytterst sällsynt och funnen på mindre än 10 lokaler i landet (Skåne, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland). De flesta av dessa är förstörda genom igenväxning och arten är nu endast känd från fyra lokaler i Värmland (2015). Kunskapen om sumpjordtunga i Sverige, liksom dess fortlevnadsmöjligheter, har starkt förbättrats att det pågått ett åtgärdsprogram för arten sedan 2011. Då var arten bara känd från en aktuell förekomst i Värmland där den upptäcktes 1991.I samband med ÅGP upptäcktes tre nya lokaler i Värmland. Sumpjordtungan bedöms ha stabila populationer på två av dessa lokalerna och hävden är säkerställd på tre av dem (2016). På typlokalen i Närke varifrån arten beskrevs 1967 sågs den senast 1982. Lokalen är igenvuxen med gran (2016).

Arten är känd från 15 lokaler i Norge, framförallt på låglandet från Vestlandet till Trondheim. I Norge har artens miljö undersökts relativt väl och det verkliga antalet norska lokaliteter bedöms understiga 250. I Norge är sumpjordtunga är klassificerad som VU (A2(c)+4(c); C2a(i) (2015). Det finns uppgifter om arten från England, Skottland och Nordirland, men det är oklart dessa fynd verkligen avser sumpjordtungan eller någon annan art (2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare på fuktig mager mark, ofta tillsammans med vitmossor, i fuktäng och naturbetesmark. Påträffad ett tiotal gånger i landet, men är trots eftersökningar idag endast känd från tre aktuella lokaler, i Värmland. Förutsättningar för artens existens har i det närmaste försvunnit p.g.a. att fuktiga, välhävdade betesmarker i södra Sveriges skogsbygder numera är mycket få. Typlokalen i Närke är igenvuxen med 30-årig granskog och sannolikt förstörd. Arten är inte sedd där sedan 1982. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för sumpjordtunga 2007-2016 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Genom ågp sker hävd på två lokaler med naturvårdsavtal, en har framgångsrikt restaurerats. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (5). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (8-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Arten växer på fuktig till våt mager betesmark med inslag av t.ex. vitmossor Sphagnum och räffelmossa Aulacomnium palustre. Den är endast funnen i skogsbygder med småskaligt jordbruk. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats med fruktkroppar inom en lokal rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid. Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Geoglossomycetes, Ordning Geoglossales (jordtungor), Familj Geoglossaceae, Släkte Geoglossum s. str., Art Geoglossum uliginosum Hakelier - sumpjordtunga Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare på fuktig mager mark, ofta tillsammans med vitmossor, i fuktäng och naturbetesmark. Påträffad ett tiotal gånger i landet, men är trots eftersökningar idag endast känd från tre aktuella lokaler, i Värmland. Förutsättningar för artens existens har i det närmaste försvunnit p.g.a. att fuktiga, välhävdade betesmarker i södra Sveriges skogsbygder numera är mycket få. Typlokalen i Närke är igenvuxen med 30-årig granskog och sannolikt förstörd. Arten är inte sedd där sedan 1982. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för sumpjordtunga 2007-2016 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Genom ågp sker hävd på två lokaler med naturvårdsavtal, en har framgångsrikt restaurerats. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (5). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (8-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Sumpjordtunga är mörkbrun eller nästan svart och 3–6 cm hög. Den har klibbig fot och pärlbandslika parafyser (sterila trådar, endast synliga i mikroskop). Sporerna har vanligen 7 tvärväggar. Fruktkropparna kommer på hösten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sumpjordtunga

Länsvis förekomst och status för sumpjordtunga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sumpjordtunga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sumpjordtunga är ytterst sällsynt och funnen på mindre än 10 lokaler i landet (Skåne, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland). De flesta av dessa är förstörda genom igenväxning och arten är nu endast känd från fyra lokaler i Värmland (2015). Kunskapen om sumpjordtunga i Sverige, liksom dess fortlevnadsmöjligheter, har starkt förbättrats att det pågått ett åtgärdsprogram för arten sedan 2011. Då var arten bara känd från en aktuell förekomst i Värmland där den upptäcktes 1991.I samband med ÅGP upptäcktes tre nya lokaler i Värmland. Sumpjordtungan bedöms ha stabila populationer på två av dessa lokalerna och hävden är säkerställd på tre av dem (2016). På typlokalen i Närke varifrån arten beskrevs 1967 sågs den senast 1982. Lokalen är igenvuxen med gran (2016).

Arten är känd från 15 lokaler i Norge, framförallt på låglandet från Vestlandet till Trondheim. I Norge har artens miljö undersökts relativt väl och det verkliga antalet norska lokaliteter bedöms understiga 250. I Norge är sumpjordtunga är klassificerad som VU (A2(c)+4(c); C2a(i) (2015). Det finns uppgifter om arten från England, Skottland och Nordirland, men det är oklart dessa fynd verkligen avser sumpjordtungan eller någon annan art (2007).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Geoglossomycetes  
  • Ordning
    Geoglossales - jordtungor 
  • Familj
    Geoglossaceae  
  • Släkte
    Geoglossum s. str.  
  • Art
    Geoglossum uliginosumHakelier - sumpjordtunga

Arten växer på fuktig till våt mager betesmark med inslag av t.ex. vitmossor Sphagnum och räffelmossa Aulacomnium palustre. Den är endast funnen i skogsbygder med småskaligt jordbruk. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats med fruktkroppar inom en lokal rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid. Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Sumpjordtunga är trots speciell ekologi och eftersök genom artens åtgärdsprogram bara känd från fyra lokaler. Dess förekomst i Sverige är beroende av att beteshävden på de kända växtplatserna fortsätter. Förutsättningar för artens existens i Sverige har i det närmaste försvunnit p.g.a. att fuktiga, välhävdade betesmarker i södra Sveriges skogsbygder är numera mycket få.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Det viktigaste är att säkerställa att hävden med bete upprättshålls och vid behov kompletteras med röjning på de få Värmlandslokaler där arten finns. Svampens förekomsterna bör följas upp. Eftersök planeras på ytterligare sex potentiella lokaler i Värmland under 2016-2018.Upptäcks sumpjordtunga på någon av dessa bör denna vid behov restaureras och hävdas. Överlag bör kvarvarande ogödslade fuktiga slåtter- och betesmarker bibehållas och vårdas med traditionella metoder. Typlokalen varifrån arten beskrevs 1967 bör restaureras och uppvuxna granar tas bort. Ett återinförande av bete vore önskvärt, men svår att genomföra markägaren är tveksam till att restaurera och återuppta beteshävden liksom att nästan alla jordbruk i trakten är nedlagda.

Åtgärdsprogram Fastställt

Nitare, J. 1984. Kartor över kända fynd av svarta jordtungor i Sverige. Windahlia 14: 77–94.

Nitare, J. 1988. Jordtungor, en svampgrupp på tillbakagång i naturliga fodermarker. Svensk Bot. Tidskr. 82: 341–368.

Nitare J. 2007. Åtgärdsprogram för sumpjordtunga 2007-2011. Rapport 5734, Naturvårdsverket.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1992. reviderad Anders Dahlberg 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Geoglossomycetes  
  • Ordning
    Geoglossales - jordtungor 
  • Familj
    Geoglossaceae  
  • Släkte
    Geoglossum s. str.  
  • Art
    Geoglossum uliginosum, Hakelier - sumpjordtunga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1992. reviderad Anders Dahlberg 2017.