Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glesgröe

Organismgrupp Kärlväxter Glyceria lithuanica
Glesgröe Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Glesgröe är ett flerårigt, löst tuvat, 80–120 cm högt ljusgrönt gräs. Bladskivorna är 5–10 mm breda, tunna och i kanterna starkt sträva. Vippan är 10–25 cm, bågformigt böjd med trådfina, karaktäristiskt nedhängande grenar. Småaxen är små med rundade agnar och 4–6 blommor. Arten är lätt att förväxla med storgröe (Poa remota) men har inte platta utan trinda bladslidor. Blomningen inträffar i juli-augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för glesgröe Observationer i  Sverige för glesgröe
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Glesgröet tillhör den lilla grupp östliga skogsväxter som har koncentrerat sin svenska utbredning till södra och mellersta Norrland. Arten har hittills påträffats i Dalarna (1 aktuell lokal), Gästrikland (4), Hälsingland (28), Medelpad (ca 10 lokaler), Ångermanland (ca 36), Jämtland (10) och Västerbotten (1). Arten har sin tätaste förekomst kring Faxälven i sydvästra Ångermanland. Den finns också på Östlandet i Norge, i Finland samt i Estland och Lettland. Världsutbredningen sträcker sig österut över Östeuropa, och de boreala delarna av Sibirien till Berings hav.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Dalarna till Västerbotten. Glesgröe är i huvudsak en sumpskogsart, växer gärna i anslutning till bäckraviner och skogsbäckar. Det är främst förändringar av hydrologiska förhållanden genom bland annat dikning och avverkning som hotar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 340 (300-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Glesgröet är i huvudsak en sumpskogsart. De allra flesta glesgröelokaler ligger i anslutning till bäckraviner och skogsbäckar. Arten är dock ingen strandväxt och växtplatsen ligger ofta ett stycke innanför den egentliga stranden - gärna i anslutning till någon blöt svacka med rörligt markvatten eller källpåverkan. Många lokaler är örtrika med frodig undervegetation av strutbräken, kärrfibbla, älggräs och ibland även storgröe. Andra lokaler vid steniga skogsbäckar hyser dock en högst ordinär flora. Arten är något kalkgynnad. Detta är tydligast i söder där den ofta växer i massförekomster i rika källpåverkade klibbalkärr. Arten är möjligen beroende av blottor i växttäcket och koloniserar ofta slambankar eller rotvältor på sina lokaler. Någon nyspridning av arten till kulturskapade lokaler är dock inte känd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Glyceria (glycerior), Art Glyceria lithuanica (Gorski) Gorski - glesgröe Synonymer Glyceria remota Fr., Glesvia

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Dalarna till Västerbotten. Glesgröe är i huvudsak en sumpskogsart, växer gärna i anslutning till bäckraviner och skogsbäckar. Det är främst förändringar av hydrologiska förhållanden genom bland annat dikning och avverkning som hotar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 7500 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 340 (300-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Glesgröe är ett flerårigt, löst tuvat, 80–120 cm högt ljusgrönt gräs. Bladskivorna är 5–10 mm breda, tunna och i kanterna starkt sträva. Vippan är 10–25 cm, bågformigt böjd med trådfina, karaktäristiskt nedhängande grenar. Småaxen är små med rundade agnar och 4–6 blommor. Arten är lätt att förväxla med storgröe (Poa remota) men har inte platta utan trinda bladslidor. Blomningen inträffar i juli-augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glesgröe

Länsvis förekomst och status för glesgröe baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glesgröe

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Glesgröet tillhör den lilla grupp östliga skogsväxter som har koncentrerat sin svenska utbredning till södra och mellersta Norrland. Arten har hittills påträffats i Dalarna (1 aktuell lokal), Gästrikland (4), Hälsingland (28), Medelpad (ca 10 lokaler), Ångermanland (ca 36), Jämtland (10) och Västerbotten (1). Arten har sin tätaste förekomst kring Faxälven i sydvästra Ångermanland. Den finns också på Östlandet i Norge, i Finland samt i Estland och Lettland. Världsutbredningen sträcker sig österut över Östeuropa, och de boreala delarna av Sibirien till Berings hav.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Glyceria - glycerior 
  • Art
    Glyceria lithuanica(Gorski) Gorski - glesgröe
    Synonymer
    Glyceria remota Fr.
    Glesvia

Glesgröet är i huvudsak en sumpskogsart. De allra flesta glesgröelokaler ligger i anslutning till bäckraviner och skogsbäckar. Arten är dock ingen strandväxt och växtplatsen ligger ofta ett stycke innanför den egentliga stranden - gärna i anslutning till någon blöt svacka med rörligt markvatten eller källpåverkan. Många lokaler är örtrika med frodig undervegetation av strutbräken, kärrfibbla, älggräs och ibland även storgröe. Andra lokaler vid steniga skogsbäckar hyser dock en högst ordinär flora. Arten är något kalkgynnad. Detta är tydligast i söder där den ofta växer i massförekomster i rika källpåverkade klibbalkärr. Arten är möjligen beroende av blottor i växttäcket och koloniserar ofta slambankar eller rotvältor på sina lokaler. Någon nyspridning av arten till kulturskapade lokaler är dock inte känd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Det är främst förändringar av hydrologiska förhållanden genom dikning, körning med skogsfordon eller avverkning som hotar arten. Glesgröet gynnas dock åtminstone primärt av avverkning och tål att växa tämligen exponerat. Hur arten klarar slyfasen är mer osäkert Kalavverkning är direkt olämplig medan en varsam gallring i de flesta fall torde gynna arten. Ofta utgör lokalerna i övrigt värdefulla skogsmiljöer som bör undantas skogsbruk.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
För att bevara en livskraftig population av arten i landet bör flertalet lokaler skyddas mot skadliga ingrepp och undantas från rationell skogsskötsel. Arten bör övervakas av flroaväktare.
Utländska namn – NO: Skogssøtgras, DK: Litauisk Sødgræs, FI: Korpisorsimo.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. 1992. Kärlväxter i taigan i Hälsingland - deras anpassningar till kontinuitet eller störning. Svensk Bot. Tidskr. 86: 147–176.

Ericsson, S. 2003. Glesgröe Glyceria lithuanica oväntat funnen i norra Västerbotten - ny för länet och på ny svensk nordgräns. Natur i Norr 22: 117–120.

Hansson, K. & Lönn, M. 2000. Effekter av hyggesbruk och habitategenskaper på den demografiska strukturen hos populationer av glesgröe Glyceria lithuanica. Svensk Bot. Tidskr. 93: 249–256.

Kurtto, A. 1996. Suomen sorsimoiden (Glyceria) määriyskaava. Lutukka 12: 125–126.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Lindström 1984. Rev. Peter Ståhl 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Glyceria - glycerior 
  • Art
    Glyceria lithuanica, (Gorski) Gorski - glesgröe
    Synonymer
    Glyceria remota Fr.
    Glesvia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Lindström 1984. Rev. Peter Ståhl 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.