Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  violgubbe

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Gomphus clavatus
Violgubbe Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Violgubbe är en kantarellik, köttig och kompakt, trattformad svamp med ett åsigt till rynkigt hymenium av violett till brunviolett färg. Den släta översidan är smutsigt brungul, ofta med inslag av violett. Fruktkropparna, som kommer på hösten, är 5–15 cm höga och upptill ca 10 cm vida. Violgubben är enda arten av släktet Gomphus i norra Europa och det finns ingen snarlik art att förväxla den med.
Utbredning
Länsvis förekomst för violgubbe Observationer i  Sverige för violgubbe
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är den rapporterad från drygt 400 aktuella lokaler (2016) och det totala antalet lokaler bedöms vara högst 800. Violgubbens utbredning i Sverige är östlig med tyngdpunkt i Uppland. För övrigt är den känd från några få platser i Sydsverige och på västkusten, några spridda lokaler från norra Götaland till Västernorrlands län samt enstaka fynd i Jämtlands och Norrbottens län. Den finns på tre lokaler i Danmark (2016). Den är känd från 140 lokaler i sydöstra Norge (2015) och på några lokaler i Finland. I en sammanställning från 2003 rapporteras den känd från drygt 1 000 lokaler, huvudsakligen i bokskogsmiljöer, i 25 europeiska länder. I 17 av dessa länder är den rödlistad. Dess starkaste förekomst finns i Frankrike. Violgubbens totala utbredningsområde sträcker sig från Europa österut över Asien och till västra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med gran och bok och ev. andra trädslag i ängsgran- och ängsbokskog på kalkrik mark. En välkänd art som är väl inventerad och som har sin kärnutbredning i Upplands kusttrakter. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för violgubbe 2006-2016 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Ett mindre antal av dessa nyfunna lokaler har hunnit få ett formellt naturskydd. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, huvudsakligen p.g.a. avverkningar och krympande areal skogar av lämplig kvalitet. Återetablering och förekomster efter avverkningar ovanlig, mycel förefaller möjligen kunna fortleva med med hänsynsträd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (150-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
I Sverige bildar violgubbe mykorrhiza med huvudsakligen gran och sparsamt med bok, utomlands är den rapporterad att även växa tillsammans med ädelgran, tall och ek. I Sverige ligger nästan alla växtplatser i grandominerade barrskogar och knappt 10 växtplatser i boksskog. I Mellan- och Sydeuropa växer den huvudsakligen i bokskog. Den växer huvudsakligen under gran i örtrika barrskogar på mullrika brunjordar. Marken utgörs normalt av kalkhaltig morän, lerbotten eller kalkberggrund. Moränen kan ibland vara ganska blockig. De örtrika barrskogsbestånden har ofta hög bonitet, är flerskiktade, gamla och har tidigare använts för skogsbete.

Vanligen ligger violgubbens växtplatser på frisk, mossrik mark i svaga sluttningar eller i småkuperad terräng och ofta i övergångszonen mellan den torrare och fattigare risvegetation på mer bergig mark och den mer fuktiga och näringsrika örtvegetation i lägre liggande fuktstråk eller sumpskog. Såväl i grandominerad barrskog som i boksskog förefaller rörligt markvatten och kalkhaltig jord vara viktiga ståndortskrav. Violgubben växer i täta grupper eller stora gyttringar, vanligtvis i ofullständiga häxringar eller i långa rader. Det är få mykorrhizasvampar som har häxringar, där dess mycel som växer till i form av en expanderande ring. Violgubbens häxringarna är vanligen mellan 1-7 meter i diameter men kan i sällsynta fall bli upp till 12-14 meter i diameter. En häxring som följdes under sju år utanför Uppsala ökade diametern med 15 cm per år (uppgift från Gillis Aronsson). Förmodligen varierar tillväxten beroende på förutsättningarna i marken och med olika årsmån. Hos röddroppig taggsvamp med sammanhängande täta vita mycelmattor rapporteras t ex en tillväxthastighet på 2-3 cm/år. Stora häxringar av violgubbe förekommer bara i gamla skogar som kan vara myket gamla, troligen betydligt äldre än hundra år. Förmodligen är beror detta på att det funnits en lång trädkontinuitet på dessa platser.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gomphales, Familj Gomphaceae, Släkte Gomphus, Art Gomphus clavatus (Pers.:Fr.) Gray - violgubbe Synonymer klubblik trumpetsvamp, Craterellus clavatus (Pers.:Fr.) Fr.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran och bok och ev. andra trädslag i ängsgran- och ängsbokskog på kalkrik mark. En välkänd art som är väl inventerad och som har sin kärnutbredning i Upplands kusttrakter. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för violgubbe 2006-2016 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Ett mindre antal av dessa nyfunna lokaler har hunnit få ett formellt naturskydd. Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt, huvudsakligen p.g.a. avverkningar och krympande areal skogar av lämplig kvalitet. Återetablering och förekomster efter avverkningar ovanlig, mycel förefaller möjligen kunna fortleva med med hänsynsträd. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (150-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Åtgärdsprogram Fastställt
Violgubbe är en kantarellik, köttig och kompakt, trattformad svamp med ett åsigt till rynkigt hymenium av violett till brunviolett färg. Den släta översidan är smutsigt brungul, ofta med inslag av violett. Fruktkropparna, som kommer på hösten, är 5–15 cm höga och upptill ca 10 cm vida. Violgubben är enda arten av släktet Gomphus i norra Europa och det finns ingen snarlik art att förväxla den med.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för violgubbe

Länsvis förekomst och status för violgubbe baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för violgubbe

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är den rapporterad från drygt 400 aktuella lokaler (2016) och det totala antalet lokaler bedöms vara högst 800. Violgubbens utbredning i Sverige är östlig med tyngdpunkt i Uppland. För övrigt är den känd från några få platser i Sydsverige och på västkusten, några spridda lokaler från norra Götaland till Västernorrlands län samt enstaka fynd i Jämtlands och Norrbottens län. Den finns på tre lokaler i Danmark (2016). Den är känd från 140 lokaler i sydöstra Norge (2015) och på några lokaler i Finland. I en sammanställning från 2003 rapporteras den känd från drygt 1 000 lokaler, huvudsakligen i bokskogsmiljöer, i 25 europeiska länder. I 17 av dessa länder är den rödlistad. Dess starkaste förekomst finns i Frankrike. Violgubbens totala utbredningsområde sträcker sig från Europa österut över Asien och till västra Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Gomphaceae  
  • Släkte
    Gomphus  
  • Art
    Gomphus clavatus(Pers.:Fr.) Gray - violgubbe
    Synonymer
    klubblik trumpetsvamp
    Craterellus clavatus (Pers.:Fr.) Fr.

I Sverige bildar violgubbe mykorrhiza med huvudsakligen gran och sparsamt med bok, utomlands är den rapporterad att även växa tillsammans med ädelgran, tall och ek. I Sverige ligger nästan alla växtplatser i grandominerade barrskogar och knappt 10 växtplatser i boksskog. I Mellan- och Sydeuropa växer den huvudsakligen i bokskog. Den växer huvudsakligen under gran i örtrika barrskogar på mullrika brunjordar. Marken utgörs normalt av kalkhaltig morän, lerbotten eller kalkberggrund. Moränen kan ibland vara ganska blockig. De örtrika barrskogsbestånden har ofta hög bonitet, är flerskiktade, gamla och har tidigare använts för skogsbete.

Vanligen ligger violgubbens växtplatser på frisk, mossrik mark i svaga sluttningar eller i småkuperad terräng och ofta i övergångszonen mellan den torrare och fattigare risvegetation på mer bergig mark och den mer fuktiga och näringsrika örtvegetation i lägre liggande fuktstråk eller sumpskog. Såväl i grandominerad barrskog som i boksskog förefaller rörligt markvatten och kalkhaltig jord vara viktiga ståndortskrav. Violgubben växer i täta grupper eller stora gyttringar, vanligtvis i ofullständiga häxringar eller i långa rader. Det är få mykorrhizasvampar som har häxringar, där dess mycel som växer till i form av en expanderande ring. Violgubbens häxringarna är vanligen mellan 1-7 meter i diameter men kan i sällsynta fall bli upp till 12-14 meter i diameter. En häxring som följdes under sju år utanför Uppsala ökade diametern med 15 cm per år (uppgift från Gillis Aronsson). Förmodligen varierar tillväxten beroende på förutsättningarna i marken och med olika årsmån. Hos röddroppig taggsvamp med sammanhängande täta vita mycelmattor rapporteras t ex en tillväxthastighet på 2-3 cm/år. Stora häxringar av violgubbe förekommer bara i gamla skogar som kan vara myket gamla, troligen betydligt äldre än hundra år. Förmodligen är beror detta på att det funnits en lång trädkontinuitet på dessa platser.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det största hotet idag mot violgubben är skogsavverkning. Med all sannolikhet har violgubben minskat kraftigt sedan mitten av 1900-talet som följd av övergången från småskaligt skogsbruk till trakthyggesbruk i kombination med upphört skogsbete. Slutavverkningar av violgubbens växtmiljöer, äldre betespräglade granskogar och ofta med lång trädkontinuitet, är den huvudsakliga orsaken. Arten överlever inte en slutavverkning och verkar dessutom ha svårt att etablera sig i nya skogsbestånd. Violgubben förekommer främst i äldre skogar och mycket få fynd är gjorda i yngre bestånd. Vid avverkning dör trädets rötter, därmed försvinner förutsättningarna för violgubbens mykorrhizasymbios och markmycelet dör. Det är inte ännu inte studerat och känt om och i vad grad violgubbemycel kan fortleva om hänsynsträd lämnas vid kända mycel. Violgubbe är bara sällsynt rapporterad från skogar yngre än 50 år som varit kalavverkade. I en mindre studie där fyra 40-50 åriga granskogar med förekomst av violgubbe undersöktes i Uppland, konstaterades att i samtliga fall växte det 20-40 år äldre granar på platserna med violgubbe. Det förefaller i dessa fall att violgubbens mycel i dessa fall överlevt på träd som lämnades vid avverkningen, även om det inte helt går att utesluta att nyetablering från sporer skett i något fall. Biotoper för mykorrhizasvampar (äldre skogar med hög bonitet) är generellt underrepresenterade både i befintliga skyddade områden och i nyckelbiotopsinventeringen.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Ett åtgärdsprogram för violgubbe i Naturvårdsverkets regi har pågått mellan 2006-2011 och med förlägning 2013-2016. Detta har genererat en hel del ny kunskap om artens utbredning och ekologi i Sverige, starkt bidragit till att värdefulla kalkbarrskogsmiljöer uppmärksammats, prioriterats i flera fall blivit skyddade. Åtgärdsprogrammet ger en utmärkt sammanställning av kunskapsläget om violgubbe och kan laddas ner från Naturvårdsverkets webb-bokhandel.

Skogar med rikliga förekomster violgubbe bör inte trakthyggesavverkas utan helst skyddas eller alternativt skogsbrukas med förstärkt naturhänsyn. Det behöver utredas om någon form av försiktigt hyggesfritt brukande, plockhuggning, kan ske på lokaler med mindre förekomster violgubbe och om dessas mycel då kan fortleva. Violgubben förefaller dock vara känslig och det rapporteras att fruktkropparna inte återkommer efter att en skog har gallrats. Historiskt har kalkbarrskogar varit en mycket betespräglad miljö. Ökad skogsbete i lämpliga skogar är förmodligen en en angelägen årgärd för att förbättra violgubbes förutsättningar i skyddade områden. Detta har i mindre skala påbörjats på några ställen, bl a Bolstan-Vad i Uppsala län. Violgubbe indikerar en värdefull miljö som ofta hyser många andra sällsynta och hotade arter.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten har tidigare även hetat klubblik trumpetsvamp på svenska. Det är en uppskattad matsvamp utomlands. Plockning av enstaka fruktkroppar påverkar inte ett mycels fortlevnad eller förmåga att producera fruktkroppar kommande år. Utländska namn – NO: Fiolgubbe, DK: Køllekantarel, FI: Pölkkysieni, ENG: Pig’s ear.

Violgubbe är en ansvarsart för Uppsala län.

Aronsson G. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av violgubbe (Gomphus clavatus). Naturvårdsverket. Rapport 5638.

Dahlberg A, Croneborg H (eds), 2003. 33 Threatened Fungi. Complementary and Revised Information on Candidates for Listing in Appendix 1 of the Bern Convention. EU DG. Council of Europe, Strasbourg.

Lange, L. 1974. The distribution of macromycetes in Europe. Dansk Botanisk Arkiv 30(1).

Persson, O. & Mossberg, B. 1994. Kantareller. Wahlström & Widstrand.

Ryman, S. & Holmåsen, I 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997. Rev. ArtDatabanken 2010. Rev Anders Dahlberg 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Gomphaceae  
  • Släkte
    Gomphus  
  • Art
    Gomphus clavatus, (Pers.:Fr.) Gray - violgubbe
    Synonymer
    klubblik trumpetsvamp
    Craterellus clavatus (Pers.:Fr.) Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997. Rev. ArtDatabanken 2010. Rev Anders Dahlberg 2017.