Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korallticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Grifola frondosa
Korallticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Korallticka är en ticka med ettårig fruktkropp, tuvformat växtsätt och angenäm doft. Fruktkroppen består av en mängd gyttrade hattar utgående från en förgrenad fot, vanligen 15–35 cm i diameter men ibland upp till 65 cm och vägande mer än 20 kg. De enskilda hattarna är halvcirkel-, tung- eller spatelformade, 2–6 (–10) cm breda. Hattöversidan är ljusgrå till brungrå eller mörkbrun. Hattundersidan är vitaktig med väl synliga porer (2–4/mm). Porlagret löper ner på hattfot och grenar. Köttet är vitt och ganska fast. Grentickan (Polyporus umbellatus) har också ett tuvformat växtsätt, men dess hattar har en centralställd fot och bräckligt kött.
Utbredning
Länsvis förekomst för korallticka Observationer i  Sverige för korallticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Koralltickan är tämligen sällsynt eller lokalt något vanligare, inom ekens naturliga utbredningsområde i Sverige. Ca 350 aktuella förekomster är kända. I övriga Nordeuropa känd från Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen och Norge. Arten som är cirkumpolärt utbredd på norra halvklotet är funnen i de flesta central- och sydeuropeiska länder. Arten anses som sällsynt i hela Europa och arten är också rödlistad i ett flera land, bl.a. i de nordiska grannländerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i dolda rötter och vid basen av levande och döda grova ekar i löv- och blandskog, löväng, hagmark, park och allé. Mer sällan funnen även på bok, ask, asp och poppel. En väl känd, noga eftersökt art som bildar stora fruktkroppar och oftast har väldigt få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning bedöms pågå p.g.a. försämrad tillgång till substrat, huvudsakligen orsakat av minskande tillgång till jätteekar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (3500-12000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (350-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2100-3000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1).
Ekologi
I Sverige växer koralltickan främst på eller vid basen av gamla ekar eller stundom flera meter från trädet från en i marken dold rot eller vid gamla ekstubbar. Svampen förekommer både i park-, hagmarks- och skogsmiljö. I Europa växer arten främst på ek men är även noterad på andra lövträd som alm, avenbok, björk, bok, lönn och äkta kastanj.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Grifolaceae, Släkte Grifola, Art Grifola frondosa (Dicks.:Fr.) Gray - korallticka Synonymer Boletus frondosus Dicks.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i dolda rötter och vid basen av levande och döda grova ekar i löv- och blandskog, löväng, hagmark, park och allé. Mer sällan funnen även på bok, ask, asp och poppel. En väl känd, noga eftersökt art som bildar stora fruktkroppar och oftast har väldigt få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning bedöms pågå p.g.a. försämrad tillgång till substrat, huvudsakligen orsakat av minskande tillgång till jätteekar. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (3500-12000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (600). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 600 (350-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3000 (2100-3000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Korallticka är en ticka med ettårig fruktkropp, tuvformat växtsätt och angenäm doft. Fruktkroppen består av en mängd gyttrade hattar utgående från en förgrenad fot, vanligen 15–35 cm i diameter men ibland upp till 65 cm och vägande mer än 20 kg. De enskilda hattarna är halvcirkel-, tung- eller spatelformade, 2–6 (–10) cm breda. Hattöversidan är ljusgrå till brungrå eller mörkbrun. Hattundersidan är vitaktig med väl synliga porer (2–4/mm). Porlagret löper ner på hattfot och grenar. Köttet är vitt och ganska fast. Grentickan (Polyporus umbellatus) har också ett tuvformat växtsätt, men dess hattar har en centralställd fot och bräckligt kött.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korallticka

Länsvis förekomst och status för korallticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korallticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Koralltickan är tämligen sällsynt eller lokalt något vanligare, inom ekens naturliga utbredningsområde i Sverige. Ca 350 aktuella förekomster är kända. I övriga Nordeuropa känd från Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen och Norge. Arten som är cirkumpolärt utbredd på norra halvklotet är funnen i de flesta central- och sydeuropeiska länder. Arten anses som sällsynt i hela Europa och arten är också rödlistad i ett flera land, bl.a. i de nordiska grannländerna.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Grifolaceae  
  • Släkte
    Grifola  
  • Art
    Grifola frondosa(Dicks.:Fr.) Gray - korallticka
    Synonymer
    Boletus frondosus Dicks.:Fr.

I Sverige växer koralltickan främst på eller vid basen av gamla ekar eller stundom flera meter från trädet från en i marken dold rot eller vid gamla ekstubbar. Svampen förekommer både i park-, hagmarks- och skogsmiljö. I Europa växer arten främst på ek men är även noterad på andra lövträd som alm, avenbok, björk, bok, lönn och äkta kastanj.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Koralltickan hotas av avverkning av värdträd och passande värdträd runt fyndplatserna. Arten hotas på sikt av att olikåldriga bestånd med grov ek i hagmarks- och skogsmiljöer avverkas och av att ek sällan tillåts nå den höga ålder som krävs för att svampar skall kunna hinna etablera sig.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Värdträd och passande värdträd sparas på svampens växtplatser. Olikåldriga bestånd med grov ek i hagmarks- och skogsmiljö sparas. För att säkerställa ekberoende arter på lång sikt måste fler bestånd med ek skyddas och skötas så att träden erhåller grova dimensioner och hög ålder.
Utländska namn – NO: Korallkjuke, DK: Tueporesvamp, FI: Koppelokääpä.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993. European Polypores 1. Fungiflora, Oslo.

Sunhede, S. 1977. Något om ved- och barkbeboende eksvampar i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 101–108.

Sunhede, S. 1994. Vedsvampar på ek – 2. Ekbladet 9: 15–19.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Grifolaceae  
  • Släkte
    Grifola  
  • Art
    Grifola frondosa, (Dicks.:Fr.) Gray - korallticka
    Synonymer
    Boletus frondosus Dicks.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1997.