Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  koppargrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia atrata
Koppargrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 4 cm höga, mörkgröna till svartaktiga tuvor. Bladen är bredast vid basen och gradvis avsmalnande i en trubbig udd som alltid saknar hårudd. I tvärsnitt syns att bladet är något kölat och att bladkanten är tillbakaböjd i åtminstone ena halvan. Bladskivan är ett eller två cell-lager tjock i den övre delen och bladcellerna är kvadratiska med relativt tydligt vågiga cellväggar. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Mogna kapslar är ovala, släta och fästade på kraftiga, raka skaft som sticker upp tydligt ur tuvan. Locket har ett kort, trubbigt spröt.
Koppargrimmia kännetecknas av de jämnt avsmalnande, trubbiga bladen som saknar hårudd. Den kan förväxlas med trubbgrimmia G. unicolor, som den även påträffats tillsammans med, men den senare har längre och smalare bladspets, plan eller inböjd bladkant och rundade celler med släta väggar.
Utbredning
Länsvis förekomst för koppargrimmia Observationer i  Sverige för koppargrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer lokalt relativt rikligt i Torne lappmark - där den främst påträffas i lågalpin zon - men är i övrigt mycket sällsynt i Sverige; här finns enstaka förekomster i Jämtland och i Pite och Lule lappmarker. Den är något vanligare i Norge - särskilt i Dovre-området - men saknas i Finland, i Danmark och på Island. Arten förekommer spridd över Europa utom den södra delen, och världsutbredningen omfattar även Asien och norra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sällsynt art knuten till bergväggar av kopparmalm och sulfidhaltig skiffer vilket begränsar den potentiella förekomstarealen. Förekomsterna är sällan fertila och varje delpopulation tycks vara individfattig. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (80-2400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 km² och förekomstarean (AOO) till 120 (8-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Koppargrimmia växer i lättvittrade klippskrevor med höga halter av koppar och andra tungmetaller. Den räknas till de klassiska ”kopparmossorna”, liksom bl.a. kismossor Mielichhoferia spp. Oftast påträffas den på platser med lysande gul eller ärggrön, oxiderad kopparsulfid, vilket gör att man redan på håll kan upptäcka potentiella växtplatser. Klipporna där den växer är ibland solexponerade och torkar ut under sommaren, men de är troligen fuktiga av sippervatten under resten av året. Svavlet ger substratet ett lågt pH-värde, vilket gör att arten bara följs åt av andra mycket tåliga mossor som nickkismossa Mielichhoferia elongata, kopparkismossa M. mielichhoferiana, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum och nickmossor Pohlia spp. Koppargrimmia utvecklar sällan kapslar men sprids troligen ändå bara med sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia atrata Miel. ex Hornsch. - koppargrimmia Synonymer Grimmia atrata Hoppe & Hornsch.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sällsynt art knuten till bergväggar av kopparmalm och sulfidhaltig skiffer vilket begränsar den potentiella förekomstarealen. Förekomsterna är sällan fertila och varje delpopulation tycks vara individfattig. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (80-2400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 km² och förekomstarean (AOO) till 120 (8-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 4 cm höga, mörkgröna till svartaktiga tuvor. Bladen är bredast vid basen och gradvis avsmalnande i en trubbig udd som alltid saknar hårudd. I tvärsnitt syns att bladet är något kölat och att bladkanten är tillbakaböjd i åtminstone ena halvan. Bladskivan är ett eller två cell-lager tjock i den övre delen och bladcellerna är kvadratiska med relativt tydligt vågiga cellväggar. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Mogna kapslar är ovala, släta och fästade på kraftiga, raka skaft som sticker upp tydligt ur tuvan. Locket har ett kort, trubbigt spröt.
Koppargrimmia kännetecknas av de jämnt avsmalnande, trubbiga bladen som saknar hårudd. Den kan förväxlas med trubbgrimmia G. unicolor, som den även påträffats tillsammans med, men den senare har längre och smalare bladspets, plan eller inböjd bladkant och rundade celler med släta väggar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för koppargrimmia

Länsvis förekomst och status för koppargrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för koppargrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer lokalt relativt rikligt i Torne lappmark - där den främst påträffas i lågalpin zon - men är i övrigt mycket sällsynt i Sverige; här finns enstaka förekomster i Jämtland och i Pite och Lule lappmarker. Den är något vanligare i Norge - särskilt i Dovre-området - men saknas i Finland, i Danmark och på Island. Arten förekommer spridd över Europa utom den södra delen, och världsutbredningen omfattar även Asien och norra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia atrataMiel. ex Hornsch. - koppargrimmia
    Synonymer
    Grimmia atrata Hoppe & Hornsch.

Koppargrimmia växer i lättvittrade klippskrevor med höga halter av koppar och andra tungmetaller. Den räknas till de klassiska ”kopparmossorna”, liksom bl.a. kismossor Mielichhoferia spp. Oftast påträffas den på platser med lysande gul eller ärggrön, oxiderad kopparsulfid, vilket gör att man redan på håll kan upptäcka potentiella växtplatser. Klipporna där den växer är ibland solexponerade och torkar ut under sommaren, men de är troligen fuktiga av sippervatten under resten av året. Svavlet ger substratet ett lågt pH-värde, vilket gör att arten bara följs åt av andra mycket tåliga mossor som nickkismossa Mielichhoferia elongata, kopparkismossa M. mielichhoferiana, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum och nickmossor Pohlia spp. Koppargrimmia utvecklar sällan kapslar men sprids troligen ändå bara med sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Artens sällsynthet innebär att den är känslig för slumpfaktorer. Fjällanläggningar för turism och friluftsliv kan vara ett hot mot artens växtplatser, liksom det faktum att den växer på substrat som kan vara intressant för malmbrytning.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Återbesök bör göras på äldre lokaler för att kontrollera dess status och utveckling. Kända lokaler bör delges berörda myndigheter för att om möjligt undvika en direkt exploatering av lokalerna.
Utländska namn - NO: Kisknausing, GB: Copper Grimmia.

Etymologi: atratus = svartfärgad, svartaktig, svart-; ater (lat.) = svart; suffixet -atus (lat.).
Uttal: [Grímmia atráta].

key facts Copper Grimmia. Forms up to 4 cm high, dark green to blackish tufts. Leaves keeled. Margin recurved on at least one side. Hyaline point always lacking. Lamina sometimes bistratose above. Cells quadrate, quite distinctly sinuose. Dioicous, capsules rare. Mature capsules ovoid, smooth, exserted. Seta long, straight and stout. - Grows in crevices of soft rock with a high content of copper and other heavy metals. Are as indicative of copper ore as the “true” Copper Mosses (Mielichhoferia spp.) Frequently found on rocks with bright yellow or verdigris green patches of copper sulphide, so potential sites for this species may be spotted from a long distance.

Brown, D.H. 1982. Mineral nutrition. I A.J.E. Smith (ed) Bryophyte Ecology:383-444. London New York.

Greven, H.C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiaceae, Musci) in Europe. Leiden.

Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area, nothern Swedish Lappland. II. Musci. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Avhandlingar i Naturskyddsärenden 14.

Weibull, H. 2006. Grimmia atrata koppargrimmia s. 118. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia atrata, Miel. ex Hornsch. - koppargrimmia
    Synonymer
    Grimmia atrata Hoppe & Hornsch.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Uppdaterad 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.