Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fågelgrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia plagiopodia
Fågelgrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten växer i täta, upp till 1 cm höga, bruna till svartgröna tuvor. Bladen är ovala, bredast vid mitten och något kupade. Skottets övre blad har vanligen en kort men tydlig, färglös hårudd, medan bladen längre ned ofta saknar hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något tillbakaböjd nedtill. Bladskivan är ett cellager tjock och bladcellerna är små och rundade. Arten är samkönad och kapslar förekommer nästan alltid rikligt. Dessa är klot- eller urnformade och släta, och de sitter snett fästade på mycket korta, tunna och krokiga skaft, vilket gör att de nästan helt döljs av bladen. Kapslarna har ett tydligt, men perforerat, orangefärgat peristom, och locket har ett ytterst kort knubbigt spröt.
Fågelgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska arterna i släktet genom den knubbiga kapseln på ett kort, krokigt skaft. Den närstående arten skedgrimmia G. anodon skiljer sig från fågelgrimmia genom avsaknad av peristom. Fågelgrimmia kan även förväxlas med blommossor Schistidium spp., men dessa har ett utspärrat, mer lysande orangefärgat eller rött peristom och kapslar med korta men kraftiga och raka skaft.
Utbredning
Länsvis förekomst för fågelgrimmia Observationer i  Sverige för fågelgrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten växer uteslutande i den nordligaste delen av fjällkedjan, där den är mycket sällsynt. Den påträffas i subalpin och lågalpin zon. Den förekommer även sällsynt i nordligaste Norge och på Island, medan den saknas i Danmark och Finland. I övriga Europa förekommer den i bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Nordafrika, Asien, Nya Zeeland och Antarktis samt Nord- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Växer på exponerade fågelgödslade block och klippor i fjällen. Endast känd från två lokaler, på en av dem är den sedd i modern tid. Den aktuella förekomsten är mycket liten och därför sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (30-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 52 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (4-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Fågelgrimmia påträffas enbart i fjällen och växer på varma solexponerade, sydvända block och klippor. Substratet är uteslutande kalksten eller kalkhaltig skiffer med riklig påväxt av den karakteristiska, kalkindikerande laven praktlav Xanthoria elegans. Fågelgrimma förekommer bara på riktigt varma och torra växtplatser - som dessutom oftast är rikligt fågelgödslade - där den växer tillsammans med andra kalkgynnade mossor som kantfläta Hypnum revolutum, takmossa Syntrichia ruralis och blommossor Schistidium spp. Fågelgrimmia sprider sig troligen främst med hjälp av sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan. I andra delar av världen kan fågelgrimmian även växa på betong (Spessard 1983).
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia plagiopodia Hedw. - fågelgrimmia Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Växer på exponerade fågelgödslade block och klippor i fjällen. Endast känd från två lokaler, på en av dem är den sedd i modern tid. Den aktuella förekomsten är mycket liten och därför sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (30-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 52 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (4-80) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Arten växer i täta, upp till 1 cm höga, bruna till svartgröna tuvor. Bladen är ovala, bredast vid mitten och något kupade. Skottets övre blad har vanligen en kort men tydlig, färglös hårudd, medan bladen längre ned ofta saknar hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något tillbakaböjd nedtill. Bladskivan är ett cellager tjock och bladcellerna är små och rundade. Arten är samkönad och kapslar förekommer nästan alltid rikligt. Dessa är klot- eller urnformade och släta, och de sitter snett fästade på mycket korta, tunna och krokiga skaft, vilket gör att de nästan helt döljs av bladen. Kapslarna har ett tydligt, men perforerat, orangefärgat peristom, och locket har ett ytterst kort knubbigt spröt.
Fågelgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska arterna i släktet genom den knubbiga kapseln på ett kort, krokigt skaft. Den närstående arten skedgrimmia G. anodon skiljer sig från fågelgrimmia genom avsaknad av peristom. Fågelgrimmia kan även förväxlas med blommossor Schistidium spp., men dessa har ett utspärrat, mer lysande orangefärgat eller rött peristom och kapslar med korta men kraftiga och raka skaft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fågelgrimmia

Länsvis förekomst och status för fågelgrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fågelgrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten växer uteslutande i den nordligaste delen av fjällkedjan, där den är mycket sällsynt. Den påträffas i subalpin och lågalpin zon. Den förekommer även sällsynt i nordligaste Norge och på Island, medan den saknas i Danmark och Finland. I övriga Europa förekommer den i bergstrakter, och världsutbredningen omfattar även Nordafrika, Asien, Nya Zeeland och Antarktis samt Nord- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia plagiopodiaHedw. - fågelgrimmia

Fågelgrimmia påträffas enbart i fjällen och växer på varma solexponerade, sydvända block och klippor. Substratet är uteslutande kalksten eller kalkhaltig skiffer med riklig påväxt av den karakteristiska, kalkindikerande laven praktlav Xanthoria elegans. Fågelgrimma förekommer bara på riktigt varma och torra växtplatser - som dessutom oftast är rikligt fågelgödslade - där den växer tillsammans med andra kalkgynnade mossor som kantfläta Hypnum revolutum, takmossa Syntrichia ruralis och blommossor Schistidium spp. Fågelgrimmia sprider sig troligen främst med hjälp av sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan. I andra delar av världen kan fågelgrimmian även växa på betong (Spessard 1983).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
Åtminstone en av de svenska lokalerna (den andra ej återbesökt), öster om Nissonjåkks kanjon, ligger intill en större stig. Arten växer här på ett ensamt block (möjligen rör det sig om en klippa) som kan tänkas attrahera fjällvandrare som vill söka lä, göra upp eld, o.s.v.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Även artens andra svenska lokal bör återbesökas. Artens lokaler bör sedan återbesökas med jämna mellanrum för att kontrollera dess status. Växtplatserna behöver någon form av ändamålsenligt skydd.
Utländska namn - NO: Fugleknausing, IS: Veggjaskeggi.

Etymologi: plagiopodius (gr.) = med sned fot; plagios (gr.) = sned; podos genitiv av pous (gr.) = fot.
Uttal: [Grímmia plagiopódia]

key facts A very rare species forming up to 1 cm high, brown to blackish-green tufts. Leaves oval, widest at the middle, slightly concave. Hyaline point white, short but distinct, frequently present only in the upper leaves. Leaf rounded in cross-section, margin plane or slightly recurved below. Autoicous, capsules nearly always abundant. Capsules smooth, globose to urceolate, obliquely attached to a very short, thin and arcuate seta, hence almost completely hidden by the perichaetial leaves. Peristome distinct, orange-coloured. Teeth perforated. Beak very short and stout. - A strictly alpine species growing exclusively on warm, dry, sun-exposed, south-facing cliffs and boulders of limestone or calcareous schist, frequently in places richly fertilised by guano.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42, 1-55.

Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area, northern Swedish Lappland. II. Musci. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Avhandlingar i Naturskyddsärenden 14.

Savich-Lyubitskaya, L. I. 1978. Listostebelnie mchi vostochnoj Antarktidy. Bot. Zourn. 63: 272-290.

Spessard, L. L. 1983. A bryological survey of the southern Panhandle of Nebraska. Trans. Nebr. Acad. Sci. 11: 77-80.

Weibull, H. 2006. Grimmia plagiopodia fågelgrimmia s. 104. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia plagiopodia, Hedw. - fågelgrimmia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010.