Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brudkulla

Organismgrupp Kärlväxter Gymnadenia runei
Brudkulla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Brudkullan liknar brunkulla Nigritella nigra men blir i låglandet och på fuktig mark något större, 10–20 cm. Det täta blomaxet är huvudlikt men i sena blomstadier långsträckt äggformad. Blomman skiljer sig från den hos brunkulla genom en större, säcklik sporre samt bredare läpp och blomöppning. Blommans färg är vinröd (Bordeaux-röd), i tidigt stadium mörkare, senare något ljusare. Blomdoften är ej lik brunkullans utan svagare och mer påminnande om brudsporrens.
Utbredning
Länsvis förekomst för brudkulla Observationer i  Sverige för brudkulla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
År 1960 upptäcktes i sydvästra delen av Artfjällen i Tärnaområdet, Lycksele Lappmark en mycket betydande förekomst av vad som då bedömdes vara brunkulla, Nigritella nigra. Fyndet var anmärkningsvärt eftersom det låg helt utanför brunkullans tidigare kända utbredningsområde (Bicentriskt med ett sydligt område i Jämtland-Härjedalen och angränsande delar av Norge samt ett nordligt med en enda lokal vid Nordreisa i Troms fylke). Senare framkom uppgifter om ytterligare förekomster i södra Lappland. Vid mitten av 1980-talet var sålunda den för Sverige nya växten känd från fyra platser, belägna inom en yta med ca fem mils radie. Förutom förekomsten i Artfjällen finns en förekomst med ett fåtal ex i Ånkardalen öster om Tärnassjön i Lycksele lappmark. I Åsele lappmark finns dels en stor förekomst vid sjön Ransaren, dels en mindre förekomst norr om Klimpfjäll. Dessa är de enda kända kända i världen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Brudkulla är mycket sällsynt och förekommer endast på några få platser i Åsele och Lycksele lappmarker, vilka är de enda kända växtplatserna i världen. Den växer på kalkrika fjällängar strax ovan trädgränsen. Arten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-7000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2776 km² och förekomstarean (AOO) till 48 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Ekologi
Brudkulla är i likhet med sin nära släkting brunkullan en ljuskrävande art som uteslutande förekommer på öppna platser som lågalpina ängar, myrar och kulturskapad ängsmark. Båda är kalkbundna, dvs fordrar ett pH i marken på ca 6,5. I fråga om krav på fuktighet i marken skiljer sig arterna något. Brudkullan växer genomgående på något fuktigare mark. Den rikaste förekomsten av brudkulla finns på den först upptäckta lokalen som utgörs av fjällängar i en sydsluttning, strax ovan skogsgränsen mellan 700 och 850 m ö h. Den ingår här i växtsamhällen som kan beskrivas som fuktig Dryas-hed. Dominanta inslag är förutom fjällsippa Dryas octopetala, nätvide Salix reticulata, fjällglim Silene acaulis, kattfot Antennaria dioica, hårstarr Carex capillaris, svartstarr C. atrata, slidstarr C. vaginata, blåtåtel Molinia caerulea och vårbrodd Anthoxanthum odoratum. Området betas under försommar av renar och senare också i viss utsträckning av får. Övriga kända lokaler utgörs av öppna platser i fjällbjörkskog på ca 600 m nivå, där marken är ängsartad myr nära stränder av bäckar. Brudkullan ingår här i rikkärrsamhällen med bl a slåtterblomma Parnassia palustris, gullbräcka Saxifraga aizoides fjällruta Thalictrum alpinum, björnbrodd Tofieldia pusilla, blåtåtel Molinia caerulea, tuvsäv Trichophorum cespitosum ssp. cespitosum samt mossorna purpurvitmossa Sphagnum warnsdorfii och gyllenmossa Tomentypnum nitens. Den först upptäckta lokalen är sannolikt den primära, varifrån arten senare spritts genom frön. Renar har sannolikt spelat en viss roll vid spridningen eftersom alla subalpina lokaler ligger på sådan mark som flitigt trampats av renar, t ex flyttningsleder och gamla lappvallar. Frötransporten har sannolikt skett med vindens hjälp, men groningen har underlättats genom den markberedning som rentrampet utgör.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Gymnadenia (brudsporrar), Art Gymnadenia runei (Teppner & E. Klein) Ericsson - brudkulla Synonymer Gymnadenia runeii (Teppner & E. Klein) Ericsson, Gymnigritella runei Teppner & E. Klein

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a+2a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Brudkulla är mycket sällsynt och förekommer endast på några få platser i Åsele och Lycksele lappmarker, vilka är de enda kända växtplatserna i världen. Den växer på kalkrika fjällängar strax ovan trädgränsen. Arten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (2000-7000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2776 km² och förekomstarean (AOO) till 48 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a+2a; D2).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, CITES bilaga B
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning NT (2013)
Brudkullan liknar brunkulla Nigritella nigra men blir i låglandet och på fuktig mark något större, 10–20 cm. Det täta blomaxet är huvudlikt men i sena blomstadier långsträckt äggformad. Blomman skiljer sig från den hos brunkulla genom en större, säcklik sporre samt bredare läpp och blomöppning. Blommans färg är vinröd (Bordeaux-röd), i tidigt stadium mörkare, senare något ljusare. Blomdoften är ej lik brunkullans utan svagare och mer påminnande om brudsporrens.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brudkulla

Länsvis förekomst och status för brudkulla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brudkulla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



År 1960 upptäcktes i sydvästra delen av Artfjällen i Tärnaområdet, Lycksele Lappmark en mycket betydande förekomst av vad som då bedömdes vara brunkulla, Nigritella nigra. Fyndet var anmärkningsvärt eftersom det låg helt utanför brunkullans tidigare kända utbredningsområde (Bicentriskt med ett sydligt område i Jämtland-Härjedalen och angränsande delar av Norge samt ett nordligt med en enda lokal vid Nordreisa i Troms fylke). Senare framkom uppgifter om ytterligare förekomster i södra Lappland. Vid mitten av 1980-talet var sålunda den för Sverige nya växten känd från fyra platser, belägna inom en yta med ca fem mils radie. Förutom förekomsten i Artfjällen finns en förekomst med ett fåtal ex i Ånkardalen öster om Tärnassjön i Lycksele lappmark. I Åsele lappmark finns dels en stor förekomst vid sjön Ransaren, dels en mindre förekomst norr om Klimpfjäll. Dessa är de enda kända kända i världen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Gymnadenia - brudsporrar 
  • Art
    Gymnadenia runei(Teppner & E. Klein) Ericsson - brudkulla
    Synonymer
    Gymnadenia runeii (Teppner & E. Klein) Ericsson
    Gymnigritella runei Teppner & E. Klein

Brudkulla är i likhet med sin nära släkting brunkullan en ljuskrävande art som uteslutande förekommer på öppna platser som lågalpina ängar, myrar och kulturskapad ängsmark. Båda är kalkbundna, dvs fordrar ett pH i marken på ca 6,5. I fråga om krav på fuktighet i marken skiljer sig arterna något. Brudkullan växer genomgående på något fuktigare mark. Den rikaste förekomsten av brudkulla finns på den först upptäckta lokalen som utgörs av fjällängar i en sydsluttning, strax ovan skogsgränsen mellan 700 och 850 m ö h. Den ingår här i växtsamhällen som kan beskrivas som fuktig Dryas-hed. Dominanta inslag är förutom fjällsippa Dryas octopetala, nätvide Salix reticulata, fjällglim Silene acaulis, kattfot Antennaria dioica, hårstarr Carex capillaris, svartstarr C. atrata, slidstarr C. vaginata, blåtåtel Molinia caerulea och vårbrodd Anthoxanthum odoratum. Området betas under försommar av renar och senare också i viss utsträckning av får. Övriga kända lokaler utgörs av öppna platser i fjällbjörkskog på ca 600 m nivå, där marken är ängsartad myr nära stränder av bäckar. Brudkullan ingår här i rikkärrsamhällen med bl a slåtterblomma Parnassia palustris, gullbräcka Saxifraga aizoides fjällruta Thalictrum alpinum, björnbrodd Tofieldia pusilla, blåtåtel Molinia caerulea, tuvsäv Trichophorum cespitosum ssp. cespitosum samt mossorna purpurvitmossa Sphagnum warnsdorfii och gyllenmossa Tomentypnum nitens. Den först upptäckta lokalen är sannolikt den primära, varifrån arten senare spritts genom frön. Renar har sannolikt spelat en viss roll vid spridningen eftersom alla subalpina lokaler ligger på sådan mark som flitigt trampats av renar, t ex flyttningsleder och gamla lappvallar. Frötransporten har sannolikt skett med vindens hjälp, men groningen har underlättats genom den markberedning som rentrampet utgör.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Främsta hotet mot brudkullan är uppgrävning och insamling av mindre nogräknade orkidésamlare. Orkidéens ställning som svensk endem gör den mycket åtråvärd på den internationella samlarmarknaden.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Båda lokalerna i Lycksele Lappmark ligger inom Vindelfjällens naturreservat och den stora förekomsten vid Ransaren i Åsele Lappmark finns inom Marsfjällens naturreservat. En mycket liten och osäker förekomst nära Klimpfjäll är oskyddad. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Brudkulla är fridlyst. Arten omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Brudkullan finns i odling i Fjällbotaniska trädgården vid Tärna fjällpark, Hemavan. Brudkulla har ett annat kromosomtal (2n=80) än brunkullan i övriga Norden som är hexaploid (2n=60) och den har sitt ursprung från en arthybrid som uppkommit genom korsning mellan brunkulla och brudsporre Gymnadenia conopsea (2n=40). Trots att brunkulla normalt är apomiktisk, d.v.s. bildar frö utan pollination och befruktning, kan den producera pollenkorn, vilka åtminstone i vissa fall är oreducerade, d.v.s. har samma kromosomuppsättning som moderplantan (2n=60). Om sådana kombineras med en reducerad äggcell av brudsporre (2n=20) får man anlagsfördelningen 3:1 mellan fader och moder, vilket medför att hybriden mest liknar brunkullan. Hybriden fortplantar sig apomiktiskt, något som gör att anlagen blir konstanta hos avkomman, varför den kan uppfattas som egen art. Sedan brudkullans uppkomst klarlagts uppstår frågan var detta skett eftersom brunkullan i nutiden helt saknas såväl inom som i närheten av det aktuella området. Genom sitt beroende av utmarker som nyttjades för bete och fodertäkt har brunkullan sannolikt haft en mycket vidare utbredning i äldre tid och den starka tillbakagången under innevarande sekel är väl känd och dokumenterad. I den sydlappländska fjällvärlden torde brunkullan dock inte ha funnits men väl på många ställen i Nordnorge. Mest sannolikt syns därför vara att arten uppstått för kanske ca 1000 år sedan nära den plats där den först anträffades på Rödingsnäset i sydvästra delen av Artfjällen. Den klimatförsämring som började i slutet av medeltiden och kulminerade under 1600- och 1700-talen, "lilla istiden" och ledde till avfolkning och igenväxning av hävdad mark, kan ha bidragit till brunkullans försvinnande i dessa trakter. Brudkullan, ekologiskt bättre anpassad till opåverkad ängs- och myrmark, överlevde och kunde även sprida sig till nya ställen. Utländska namn – DK: Hybridkulle.

Ericsson, S. 1997. Om brudkulla, Gymnigritella runei, och dess ursprung. Svensk Bot. Tidskr. 91: 139–142.

Ericsson, S. 1998. Minst 2800 brudkullor Gymnadenia runei blommade 1998. Natur i Norr 17: 75–78.

Lidberg, R. 1988. Brunkulla Nigritella nigra funnen i Åsele lappmark. Natur i Norr 7: 63.

Lindeberg, G. 1991. Återbesök hos brunkullorna Nigritella nigra vid Ransaren. Natur i Norr 10: 51.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar 49–63. Svensk Bot. Tidskr. 70: 205–224.

Rune, O. 1993. Distribution and ecology of Gymnigritella runei: a new orchid in Scandinavian mountain flora. Opera Botanica 121: 29–33.

Teppner, H & Klein, E. 1989. Gymnigritella runei spec. nova (Orchidaceae-Orchideae) aus Schweden. Phyton (Austria) 29(2): 161–173.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Rune 1995.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Gymnadenia - brudsporrar 
  • Art
    Gymnadenia runei, (Teppner & E. Klein) Ericsson - brudkulla
    Synonymer
    Gymnadenia runeii (Teppner & E. Klein) Ericsson
    Gymnigritella runei Teppner & E. Klein
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Rune 1995.