Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tajgakrokmossa

Organismgrupp Mossor Hamatocaulis lapponicus
Tajgakrokmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar röda, brunröda, svartröda eller sällan gröna mattor. Skotten är oftast 10-20 cm långa och vanligen sparsamt och oregelbundet förgrenade. Bladen är brett äggrunda och tydligt avsmalnande mot fästet. I övre delen smalnar de gradvis av mot bladspetsen som ibland utgörs av en avsatt udd. I sin basala del är bladen mer eller mindre raka och utstående medan de i övre delen plötsligt är böjda åt samma håll. Bladen är 0,8-2 mm breda, starkt kupade, vanligen längsveckade eller ibland nästan släta, och är ofta röda eller har ett rödfärgat band strax ovanför bladfästet.
Tajgakrokmossa är större, har mer utstående bladbaser och bladen smalnar av kraftigare mot bladfästet jämfört med käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus. Tajgakrokmossa kan även likna korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides, men denna har vanligen en kort, dubbel bladnerv, bashörnsgrupper av färglösa och uppblåsta celler, och stammen har en centralsträng och åtminstone delvis en hyalodermis.
Utbredning
Länsvis förekomst för tajgakrokmossa Observationer i  Sverige för tajgakrokmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från ett fåtal platser i östra Sverige (Uppland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Norrbotten). Arten eftersöktes 1987 på de flesta av sina gamla lokaler och återfanns endast på en lokal i Dalarna. Tre nya lokaler upptäcktes i Norrbotten i samband med våtmarksinventeringen. I övriga Norden finns arten i Finland. Den är känd från norra Europa och tidigare från södra Tyskland, samt från norra Asien och norra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Taigakrokmossa förekommer i blöta mellanrika kärr, källkärr och sjöstränder i östra delen av norra Sverige. Den är känd från tre aktuella lokaler i Norrbotten och en mycket liten delpopulation i Dalarna. Ett visst mörkertal kan antas finnas framförallt i nordöstra Norrbotten där lämpliga miljöer finns. Antalet reproduktiva individer skattas till 240 (20-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 km² och förekomstarean (AOO) till 90 (8-300) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Tajgakrokmossa växer i mesotrofa, våta och ofta källpåverkade kärr eller på sjöstränder. Ibland kan arten växa nedsänkt i vatten.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Calliergonaceae, Släkte Hamatocaulis (käppkrokmossor), Art Hamatocaulis lapponicus (Norrl.) Hedenäs - tajgakrokmossa Synonymer Hypnum lycopodioides var. lapponicum Norrl., taigakrokmossa, Drepanocladus lapponicus (Norrl.) Smirnova

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Taigakrokmossa förekommer i blöta mellanrika kärr, källkärr och sjöstränder i östra delen av norra Sverige. Den är känd från tre aktuella lokaler i Norrbotten och en mycket liten delpopulation i Dalarna. Ett visst mörkertal kan antas finnas framförallt i nordöstra Norrbotten där lämpliga miljöer finns. Antalet reproduktiva individer skattas till 240 (20-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 km² och förekomstarean (AOO) till 90 (8-300) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Bildar röda, brunröda, svartröda eller sällan gröna mattor. Skotten är oftast 10-20 cm långa och vanligen sparsamt och oregelbundet förgrenade. Bladen är brett äggrunda och tydligt avsmalnande mot fästet. I övre delen smalnar de gradvis av mot bladspetsen som ibland utgörs av en avsatt udd. I sin basala del är bladen mer eller mindre raka och utstående medan de i övre delen plötsligt är böjda åt samma håll. Bladen är 0,8-2 mm breda, starkt kupade, vanligen längsveckade eller ibland nästan släta, och är ofta röda eller har ett rödfärgat band strax ovanför bladfästet.
Tajgakrokmossa är större, har mer utstående bladbaser och bladen smalnar av kraftigare mot bladfästet jämfört med käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus. Tajgakrokmossa kan även likna korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides, men denna har vanligen en kort, dubbel bladnerv, bashörnsgrupper av färglösa och uppblåsta celler, och stammen har en centralsträng och åtminstone delvis en hyalodermis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tajgakrokmossa

Länsvis förekomst och status för tajgakrokmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tajgakrokmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från ett fåtal platser i östra Sverige (Uppland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Norrbotten). Arten eftersöktes 1987 på de flesta av sina gamla lokaler och återfanns endast på en lokal i Dalarna. Tre nya lokaler upptäcktes i Norrbotten i samband med våtmarksinventeringen. I övriga Norden finns arten i Finland. Den är känd från norra Europa och tidigare från södra Tyskland, samt från norra Asien och norra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Calliergonaceae  
  • Släkte
    Hamatocaulis - käppkrokmossor 
  • Art
    Hamatocaulis lapponicus(Norrl.) Hedenäs - tajgakrokmossa
    Synonymer
    Hypnum lycopodioides var. lapponicum Norrl.
    taigakrokmossa
    Drepanocladus lapponicus (Norrl.) Smirnova

Tajgakrokmossa växer i mesotrofa, våta och ofta källpåverkade kärr eller på sjöstränder. Ibland kan arten växa nedsänkt i vatten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Arten hotas av förändringar av myren och strandens vattenkvalitet. Därtill kan ingrepp som dämning eller torrläggning av stranden förstöra mossans växtplats.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Taigakrokmossans växtplatser måste ges ett ändamålsenligt skydd och åtgärder övervägas för lokalen i Dalarna, som kan öka artens chanser att överleva. Dessutom bör arten även eftersökas på andra myrar och stränder, där den kan tänkas förekomma. Om den återfinns bör skydd eller skötsel av lokalerna utformas så att artens populationsstorlek blir betryggande stor för att vara långsiktigt livskraftig.
Utländska namn - FI: Lapinsirppisammal.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Hedenäs, L. 2014. Hamatocaulis lapponicus tajgakrokmossa, s. 127. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Norin, M. 2000: Taigakrokmossa Hamatocaulis lapponicus funnen i Norrbotten. Myrinia 10(1): 4

Ruuhijärvi, R. 1962. Drepanocladus lapponicus (Norrl.) Z. Smirn. in Finland. Arch. Soc. Zool. Bot. Fenn. ’Vanamo’. 17 (4): 218-227.

Smirnova, Z.N. 1953. Novij vid roda Drepanocladus (C.Müll.) Roth. Drepanocladus lapponicus (Norrl.) Z.

Smirn. Trudi Bot. Inst. Akad. Nauk SSSR, Ser. 2. Sporov Rast. 8: 403-415 (på ryska).

Westerberg, O. & Johansson, O. 2003: Nya fynd av Hamatocaulis lapponicus (taigakrokmossa) i Norrbotten. Myrinia 13(1):1-5.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010 Rev. Lars Hedenäs 2014

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Calliergonaceae  
  • Släkte
    Hamatocaulis - käppkrokmossor 
  • Art
    Hamatocaulis lapponicus, (Norrl.) Hedenäs - tajgakrokmossa
    Synonymer
    Hypnum lycopodioides var. lapponicum Norrl.
    taigakrokmossa
    Drepanocladus lapponicus (Norrl.) Smirnova
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010 Rev. Lars Hedenäs 2014