Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  käppkrokmossa

Organismgrupp Mossor Hamatocaulis vernicosus
Käppkrokmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Växer i gröna, grågröna eller brunaktiga lösa mattor, ofta med mindre eller sällan större inslag av klart röda färger. Skotten är vanligen 5-10 cm långa och oftast regelbundet fjädergrenade. Bladen är äggrunda och endast svagt avsmalnande mot fästet. I övre delen smalnar de gradvis av mot bladspetsen som ibland utgörs av en avsatt udd. I sin basala del är bladen mer eller mindre raka och upprätta medan de i övre delen plötsligt är böjda åt samma håll. Bladen är 0,6-1,1 mm breda, kupade, vanligen kraftigt längsveckade, och har ofta ett rödfärgat band strax ovanför bladfästet.
I fält kan man ofta se de rödfärgade banden strax ovanför bladbaserna. Käppkrokmossa kan likna tajgakrokmossa Hamatocaulis lapponicus, men den senare är större, har mer utstående bladbaser och bladen smalnar av kraftigare mot bladfästet. Käppkrokmossa kan även likna späd skorpionmossa Scorpidium cossonii, som dock har släta eller som torra på sin höjd något strimmiga blad, och i bashörnen har den några få färglösa och uppsvällda celler. Vidare har stammen en hyalodermis och en centralsträng, vilka båda saknas hos käppkrokmossa. Även cirkelmossa Sanionia uncinata och klotuffmossa Palustriella falcata förväxlas ibland med käppkrokmossa eftersom de har längsveckade blad. Båda dessa har tydliga grupper av avvikande bashörnsceller och bladen är dessutom mer gradvis krökta.
Utbredning
Länsvis förekomst för käppkrokmossa Observationer i  Sverige för käppkrokmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sparsamt i större delen av landet, men är vanligare i delar av södra Sverige, Jämtland och Norrbottens län, och är mycket sällsynt i fjällen. Under 1800-talet fanns den även på norra Öland. Den finns i Danmark, Norge (inkl. Svalbard), Finland och Färöarna. Arten finns i stora delar av Europa, Asien, Nordamerika och i bergsområden i norra Sydamerika. Den har även rapporterats från Algeriet.

Molekylära undersökningar har visat att käppkrokmossa egentligen består av två kryptiska arter (Hedenäs & Eldenäs 2007). Den ena finns i främst Centraleuropa och den andra i Nordeuropa och Nordamerika. I Sverige finns den sydliga norrut till Norrlandsgränsen, medan den andra är utbredd i hela landet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Käppkrokmossa växer i medelrika och rika kärr samt källkärr och järnockrakärr i hela landet nedom fjällen. Arten är mindre allmän till sällsynt och förväntas minska då rikkärr i södra Sverige fortsätter att växa igen. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (3000-40000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Käppkrokmossa växer i mineralrika, men inte nödvändigtvis kalkrika, och något näringsrika kärr, gärna i anslutning till källor. I norr hittar man ofta arten i anslutning till järnockrakällor, och ibland växer arten på sjöstränder. I miljöer med käppkrokmossa växer ofta guldskedmossa Calliergon richardsonii, gyllenmossa Tomentypnum nitens, lerkrokmossa Drepanocladus aduncus och nordlig krokmossa Sarmentypnum tundrae.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Sjöar
Sjöar
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Calliergonaceae, Släkte Hamatocaulis (käppkrokmossor), Art Hamatocaulis vernicosus (Mitt.) Hedenäs - käppkrokmossa Synonymer Stereodon vernicosus Mitt., Drepanocladus vernicosus (Mitt.) Warnst.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Käppkrokmossa växer i medelrika och rika kärr samt källkärr och järnockrakärr i hela landet nedom fjällen. Arten är mindre allmän till sällsynt och förväntas minska då rikkärr i södra Sverige fortsätter att växa igen. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (3000-40000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga I, Typisk art i 7160 Källor och källkärr (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 7310 Aapamyrar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 7230 Rikkärr (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Käppkrokmossa (Hamatocaulis vernicosus) är fridlyst enligt 8 § i hela landet. Undantag (13 §): Trots förbuden i 6, 8 och 9 §§ får enstaka exemplar av djurarterna bred gulbrämad dykare, bred kärrtrollslända, bred paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärrtrollslända, grön mosaiktrollslända och pudrad kärrtrollslända samt enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa, långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss och pyramidmossa samlas in, om 1. det har betydelse för dokumentering av arten, 2. det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt, 3. den som är ansvarig för insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen redovisar till länsstyrelsen a) vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen, b) antalet insamlade exemplar av varje art, c) var exemplaren har tagits, och d) syftet med insamlingen, 4. den som är ansvarig för insamlingen anmäler till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet a) fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten, och b) var de insamlade exemplaren förvaras, och 5. det insamlade materialet hålls tillgängligt för forskning.
Växer i gröna, grågröna eller brunaktiga lösa mattor, ofta med mindre eller sällan större inslag av klart röda färger. Skotten är vanligen 5-10 cm långa och oftast regelbundet fjädergrenade. Bladen är äggrunda och endast svagt avsmalnande mot fästet. I övre delen smalnar de gradvis av mot bladspetsen som ibland utgörs av en avsatt udd. I sin basala del är bladen mer eller mindre raka och upprätta medan de i övre delen plötsligt är böjda åt samma håll. Bladen är 0,6-1,1 mm breda, kupade, vanligen kraftigt längsveckade, och har ofta ett rödfärgat band strax ovanför bladfästet.
I fält kan man ofta se de rödfärgade banden strax ovanför bladbaserna. Käppkrokmossa kan likna tajgakrokmossa Hamatocaulis lapponicus, men den senare är större, har mer utstående bladbaser och bladen smalnar av kraftigare mot bladfästet. Käppkrokmossa kan även likna späd skorpionmossa Scorpidium cossonii, som dock har släta eller som torra på sin höjd något strimmiga blad, och i bashörnen har den några få färglösa och uppsvällda celler. Vidare har stammen en hyalodermis och en centralsträng, vilka båda saknas hos käppkrokmossa. Även cirkelmossa Sanionia uncinata och klotuffmossa Palustriella falcata förväxlas ibland med käppkrokmossa eftersom de har längsveckade blad. Båda dessa har tydliga grupper av avvikande bashörnsceller och bladen är dessutom mer gradvis krökta.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för käppkrokmossa

Länsvis förekomst och status för käppkrokmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för käppkrokmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sparsamt i större delen av landet, men är vanligare i delar av södra Sverige, Jämtland och Norrbottens län, och är mycket sällsynt i fjällen. Under 1800-talet fanns den även på norra Öland. Den finns i Danmark, Norge (inkl. Svalbard), Finland och Färöarna. Arten finns i stora delar av Europa, Asien, Nordamerika och i bergsområden i norra Sydamerika. Den har även rapporterats från Algeriet.

Molekylära undersökningar har visat att käppkrokmossa egentligen består av två kryptiska arter (Hedenäs & Eldenäs 2007). Den ena finns i främst Centraleuropa och den andra i Nordeuropa och Nordamerika. I Sverige finns den sydliga norrut till Norrlandsgränsen, medan den andra är utbredd i hela landet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Calliergonaceae  
  • Släkte
    Hamatocaulis - käppkrokmossor 
  • Art
    Hamatocaulis vernicosus(Mitt.) Hedenäs - käppkrokmossa
    Synonymer
    Stereodon vernicosus Mitt.
    Drepanocladus vernicosus (Mitt.) Warnst.

Käppkrokmossa växer i mineralrika, men inte nödvändigtvis kalkrika, och något näringsrika kärr, gärna i anslutning till källor. I norr hittar man ofta arten i anslutning till järnockrakällor, och ibland växer arten på sjöstränder. I miljöer med käppkrokmossa växer ofta guldskedmossa Calliergon richardsonii, gyllenmossa Tomentypnum nitens, lerkrokmossa Drepanocladus aduncus och nordlig krokmossa Sarmentypnum tundrae.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Förändringar av växtplatsernas hydrologi och av kvaliteten på vattnet som försörjer källorna, utgör ett hot. Möjligen kan även luftburna föroreningar i form av stort kvävenedfall hota artens fortlevnad, liksom igenväxning och exploatering av lokalerna.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
Ett större antal av artens lokaler i södra Sverige bör återbesökas. Man kan misstänka att en del av dessa slagits ut p.g.a. ändrad markanvändning, igenväxning, dikning m.m.
Utländska namn - NO: Alvemose, FI: Kiiltosirppisammal, DK: Fedtet Krogmos.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Hedenäs, L. 1990. The genera Scorpidium and Hamatocaulis, gen. nov., in Northern Europe. Lindbergia 15: 8-36.

Hedenäs, L. 2014. Hamatocaulis vernicosus käppkrokmossa, s. 125-126. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Hedenäs, L. & Eldenäs, P. 2007. Cryptic speciation, habitat differentiation, and geography in Hamatocaulis vernicosus (Calliergonaceae, Bryophyta). Pl. Syst. Evol. 268: 131-145.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Calliergonaceae  
  • Släkte
    Hamatocaulis - käppkrokmossor 
  • Art
    Hamatocaulis vernicosus, (Mitt.) Hedenäs - käppkrokmossa
    Synonymer
    Stereodon vernicosus Mitt.
    Drepanocladus vernicosus (Mitt.) Warnst.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014