Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedblomster

Organismgrupp Kärlväxter Helichrysum arenarium
Hedblomster Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hedblomster är en perenn ört med ett djupgående rotsystem (se bl.a. Anderberg & Anderberg 2005). Plantorna kan bli 10-40 cm höga med flera stammar. Både stam och blad är täckta av silvergrå, ulliga hår. Bladen är lansett- eller spatellika och sitter i basal rosett och strödda längs stammen. Blomkorgarna är 5-8 mm höga och sitter samlade i flocklika samlingar i toppen av stammen. De tvåkönade och insektspollinerade diskblommorna är tubformade och varierar från citrongul till gyllen/orange, där de mörkare formerna är de sällsyntaste (Tyler m.fl. 2007). När växten torkat avger den en karaktäristisk curryartad doft. Blomningstiden sträcker sig från juli till augusti/september. Frukten är en ljusbrun nöt med hårpensel.

Hedblomster är mycket karaktäristisk och den enda arten i släktet Helichrysum i Sverige, men står nära släktet noppor Gnaphalium dit den tidigare hörde (G. arenarium L.). Studier av morfologiska karaktärer hos arten visade på stor variation mellan olika individer, men liten variation mellan olika förekomster/lokaler (Radušiene 2002).
Utbredning
Länsvis förekomst för hedblomster Observationer i  Sverige för hedblomster
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hedblomster noterades för första gången av Linné 1741 (Nordstedt 1920) och förekommer idag på cirka 350 lokaler i Sverige (Artportalen 2015). Arten är främst funnen i Skåne (334 stycken 2,5 × 2,5 km-rutor; Tyler m.fl. 2007), men med smärre antal lokaler i södra Halland (cirka 15; se även Georgson m.fl. 1997), i sydvästra Blekinge (cirka 11 lokaler; se även Fröberg 2006), på Öland (cirka 16 lokaler; se även Sterner 1986), i Småland (cirka 9 lokaler; se även Edqvist & Karlsson 2007) samt en lokal på Gotland. En lokal fanns tidigare vid Göteborg och arten har tillfälligt funnits vid Stockholm och Hudiksvall (Thor 1992).

Hedblomster har förmodligen aldrig varit vida spridd i Sverige och noteras som sällsynt i de olika landskapsflororna. Den har minskat under hela 1900-talet baserat på två inventeringar av floran i Skåne (Weimarck & Weimarck 1985, Tyler m fl. 2007).
Hedblomster förekommer sällsynt i östra Danmark, men saknas helt på Jyllands västkust (Thor 1992), och är sällsynt i Baltikum där den har minskat drastiskt i Lettland, men fortfarande är relativt vanlig i sydöstra Litauen (Olsson m.fl. 2005). Arten saknas helt i Norge, Finland och på Island (Hultén 1971, Hultén & Fries 1986). Arten har en kontinental utbredning där den förekommer från östra Frankrike, ner mot Kroatien och över de ryska stäpperna bort mot Uzbekistan. Arten är inte fridlyst eller rödlistad i Danmark, men rödlistad som sårbar (VU) i Tjeckien (Grulich 2012) och nära hotad (NT) i Estland (Red Data Book of Estonia 2008) och i Ungern (Király m.fl. 2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Hedblomster förekommer främst i Skåne, med smärre antal lokaler i Halland, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Arten växer främst i sandiga gräsmarker men kan även förekomma i sandiga trädor och på ruderatmarker. Den har gått tillbaka under 1900-talet. Minskningstakten baseras på två landskapsflorainventeringar i Skåne. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1400 (1200-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (25-55) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Ekologi
Hedblomster växer på väldränerade sandiga, närings- och humusfattiga gräs- och hedmarker, samt på sanddyner, sandhedar och sandfält. En förutsättning för att hedblomster ska kunna etablera sig är att det finns bar sand eller att vegetationen är gles och jorden blottad (se Thor 1992). Därför kan hedblomster även förekomma på störda marker såsom trädor, magra åkrar, ruderatmarker, längs vägslänter, i täkter och på militära övningsfält. Det är troligt att hedblomster i likhet med flera andra sandmarksväxter inte har någon långlivad fröbank (jämför Ödman 2012). Hedblomster gynnas av aktiviteter som skapar störning av marken såsom tramp från betande djur och militär körning med bandfordon. Däremot har den svårt att växa i lös sand såsom i aktiva sanddyner (Olsson m.fl. 2005).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Helichrysum (hedblomstersläktet), Art Helichrysum arenarium (L.) Moench - hedblomster Synonymer Gnaphalium arenarium

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Hedblomster förekommer främst i Skåne, med smärre antal lokaler i Halland, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Arten växer främst i sandiga gräsmarker men kan även förekomma i sandiga trädor och på ruderatmarker. Den har gått tillbaka under 1900-talet. Minskningstakten baseras på två landskapsflorainventeringar i Skåne. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1400 (1200-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (25-55) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Konventioner Typisk art i 2330 Grässandhedar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Hedblomster är en perenn ört med ett djupgående rotsystem (se bl.a. Anderberg & Anderberg 2005). Plantorna kan bli 10-40 cm höga med flera stammar. Både stam och blad är täckta av silvergrå, ulliga hår. Bladen är lansett- eller spatellika och sitter i basal rosett och strödda längs stammen. Blomkorgarna är 5-8 mm höga och sitter samlade i flocklika samlingar i toppen av stammen. De tvåkönade och insektspollinerade diskblommorna är tubformade och varierar från citrongul till gyllen/orange, där de mörkare formerna är de sällsyntaste (Tyler m.fl. 2007). När växten torkat avger den en karaktäristisk curryartad doft. Blomningstiden sträcker sig från juli till augusti/september. Frukten är en ljusbrun nöt med hårpensel.

Hedblomster är mycket karaktäristisk och den enda arten i släktet Helichrysum i Sverige, men står nära släktet noppor Gnaphalium dit den tidigare hörde (G. arenarium L.). Studier av morfologiska karaktärer hos arten visade på stor variation mellan olika individer, men liten variation mellan olika förekomster/lokaler (Radušiene 2002).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedblomster

Länsvis förekomst och status för hedblomster baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedblomster

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hedblomster noterades för första gången av Linné 1741 (Nordstedt 1920) och förekommer idag på cirka 350 lokaler i Sverige (Artportalen 2015). Arten är främst funnen i Skåne (334 stycken 2,5 × 2,5 km-rutor; Tyler m.fl. 2007), men med smärre antal lokaler i södra Halland (cirka 15; se även Georgson m.fl. 1997), i sydvästra Blekinge (cirka 11 lokaler; se även Fröberg 2006), på Öland (cirka 16 lokaler; se även Sterner 1986), i Småland (cirka 9 lokaler; se även Edqvist & Karlsson 2007) samt en lokal på Gotland. En lokal fanns tidigare vid Göteborg och arten har tillfälligt funnits vid Stockholm och Hudiksvall (Thor 1992).

Hedblomster har förmodligen aldrig varit vida spridd i Sverige och noteras som sällsynt i de olika landskapsflororna. Den har minskat under hela 1900-talet baserat på två inventeringar av floran i Skåne (Weimarck & Weimarck 1985, Tyler m fl. 2007).
Hedblomster förekommer sällsynt i östra Danmark, men saknas helt på Jyllands västkust (Thor 1992), och är sällsynt i Baltikum där den har minskat drastiskt i Lettland, men fortfarande är relativt vanlig i sydöstra Litauen (Olsson m.fl. 2005). Arten saknas helt i Norge, Finland och på Island (Hultén 1971, Hultén & Fries 1986). Arten har en kontinental utbredning där den förekommer från östra Frankrike, ner mot Kroatien och över de ryska stäpperna bort mot Uzbekistan. Arten är inte fridlyst eller rödlistad i Danmark, men rödlistad som sårbar (VU) i Tjeckien (Grulich 2012) och nära hotad (NT) i Estland (Red Data Book of Estonia 2008) och i Ungern (Király m.fl. 2007).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Helichrysum - hedblomstersläktet 
  • Art
    Helichrysum arenarium(L.) Moench - hedblomster
    Synonymer
    Gnaphalium arenarium

Hedblomster växer på väldränerade sandiga, närings- och humusfattiga gräs- och hedmarker, samt på sanddyner, sandhedar och sandfält. En förutsättning för att hedblomster ska kunna etablera sig är att det finns bar sand eller att vegetationen är gles och jorden blottad (se Thor 1992). Därför kan hedblomster även förekomma på störda marker såsom trädor, magra åkrar, ruderatmarker, längs vägslänter, i täkter och på militära övningsfält. Det är troligt att hedblomster i likhet med flera andra sandmarksväxter inte har någon långlivad fröbank (jämför Ödman 2012). Hedblomster gynnas av aktiviteter som skapar störning av marken såsom tramp från betande djur och militär körning med bandfordon. Däremot har den svårt att växa i lös sand såsom i aktiva sanddyner (Olsson m.fl. 2005).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Hedblomster hotas av olika typer av förändringar av biotopen som leder till beskuggning och ett kallare lokalklimat, samt av frekvent plockning. Trädplanteringar, av framförallt tall, eller uppodling av sandiga marker har lett till att biotoper för hedblomster försvunnit. Hedblomster är känslig för konkurrens från högvuxen vegetation och näringstillförsel som gynnar ett fåtal snabbväxande arter (jämför Faust m.fl. 2012). Upphörd störning av markerna leder till att mängden bar sand försvinner och konkurrensen om utrymmet ökar. Är betestrycket för högt betas plantorna bort. Lokaler med hedblomster har även försvunnit genom täktverksamhet eller exploatering.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Information till markägare och brukare om förekomst av arten och vilka åtgärder som gynnar den. Markerna bör hållas öppna med frekvent störning som ger bar sand och en uppluckrad vegetation. Gödsling bör undvikas (Thor 1992).
Släktnamnet Helichrysum kommer från grekiskans ”helios” som betyder sol och ”chrysos” som betyder guld, medan artnamnet arenarium härrör från latinets ”arena” som betyder sand. Hedblomster kallas även eternell ”Everlasting” eftersom blommorna bibehåller både färg och form efter torkning. Plantorna har ofta plockats av denna anledning och även odlats (Edqvist & Karlsson 2007).

Hedblomster har använts i folkmedicin över hela Europa och ansetts bota åkommor i gallan, levern och urinblåsan (Olsson m.fl. 2005). I framförallt Östeuropa används örten fortfarande som medicin och dricks bland annat som te.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. 2005. Hedblomster. I: Den virtuella floran. [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astra/helic/heliare.htlm.]

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-02-26].

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Faust, C., Storm, C. & Schwabe, A. 2012. Shifts in plant community structure of a threatened sandy grassland over a 9-yr period under experimentally induced nutrient regimes: is there a lag phase? Journal of Vegetation Science 23: 372-386.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K., Johansson, B., Johansson, Y., Kuylenstierna, J, Lenfors, I & Nilsson, N.-G. (red.). 1997. Hallands flora. Lund.

Grulich, V. 2012. Red List of vascular plants of the Czech Republic: 3:e uppl. Preslia 84: 631-645.

Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden. Fanerogamer och ormbunksväxter. 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz. Scientific Books. Königstein.

Király, G. m.fl. 2007. Red list of the vascular flora of Hungary.

Nordstedt, O. 1920. Prima loca plantarum suecicarum. Bilaga till Botaniska Notiser 1920: 1-95.

Olsson, K., Pihlik, U., Radusiene, J. & Wedelsbäck Bladh, K. 2005. Helichrysum arenarium (L.) Moench (Everlasting). I: Spice- and medicinal plants in the Nordic and Baltic countries. Conservation of genetic resources, sid. 55-65 Report from a project group at the Nordic Gene Bank, Alnarp, December 2005.

Radušiene, J. 2002. Phenotypic variation in Helichrysum arenarium (L.) Moench from natural habitats. Biologija 48(1): 65-68.

Red Data Book of Estonia [http://www.envir.ee/orb.aw/class=file/action=preview/id=1098483/Eesti+Punane+Raamat+2008.pdf]. 2008. Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences. [http://elurikkus.ut.ee/prmt.php?lang=eng] [uttag 2015-05-10].

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a uppl. Btj datafilm, Lund.

Thor, G. 1992. Helichrysum arenarium. I: Ingelög, T., Thor, G., Hallingbäck, T., Andersson, R. & Aronsson, M. (red), Floravård i jordbrukslandskapet. Skyddsvärda växter. SBT-förlaget, Lund, s. 176-177.

Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening, Lund.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Forskningsrådens Förlagstjänst, Stockholm.

Ödman, A.M. 2012. Disturbance regimes in dry sandy grasslands - past, present and future. Doktorsavhandling, Lunds universitet. E-husets tryckeri, Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gabrielle Rosquist 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Helichrysum - hedblomstersläktet 
  • Art
    Helichrysum arenarium, (L.) Moench - hedblomster
    Synonymer
    Gnaphalium arenarium
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gabrielle Rosquist 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.