Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  heppia

Organismgrupp Lavar Heppia lutosa
Heppia Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Heppia består av en mörkgrön till svartaktig, något fjällig till skorpformig bål på jord. Barkskiktet på undersidan av bålen är inte sammanhängande. Den har upp till 2 mm breda, konkava, brunsvarta (i väta rödaktiga) apothecier som är insänkta i bålen. Ascusväggarna reagerar I+ blått. Sporerna är encelliga. Heppia har cyanobakterier (Scytonema) som fotobiont. Arten har i Sverige tidigare klumpats ihop (också i rödlistan) med den nu likaså rödlistade rosettheppia Heppia adglutinata men denna har en mer bladlavslik bål, har ett sammanhängande barkskikt på undersidan av bålen och ascusväggarna reagerar I+ rödbrunt.
Utbredning
Länsvis förekomst för heppia Observationer i  Sverige för heppia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Heppia är endast känd från Öland, och det finns tre aktuella lokaler på alvaret. Den är intensivt men förgäves eftersökt på gamla lokaler på Öland. Eftersom den har en oansenlig färg och växer tryckt till markytan är den dock lätt att förbise. Arten bör sökas på ytterligare lokaler som inte har eller haft ett hårt betestryck. Heppia har en mer nordlig utbredning än de flesta arterna i släktet. Den är spridd men uppenbarligen överallt sällsynt i stora delar av Europa samt även i Kanada. I övriga Norden är den känd från Oppland (Gudbrandsdalen) i södra Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Arten har eftersökts intensivt men är bara funnen på tre lokaler på Ölands alvar. Växer på horisontella klippor och bar jord. Hotbilden är oklar då det finns ett flertal lokaler med lämpliga miljöer. Trots detta är den uppenbarligen mycket sällsynt. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (3-60). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6184 km² och förekomstarean (AOO) till 135 (12-240) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Arten växer på kalkjord i grusalvar, i det s.k. jordbroklavsamhället, bestående av bl.a. svavellavar Fulgensia spp., tegellav Psora decipiens, vitpudrad kantlav Squamarina lentigera och knagglav Toninia sedifolia på ljusexponerade ytor som ofta är översvämmade och vintertid utsatta för frosthävning. Andra typiska följearter är kalkhedslav Cladonia symphycarpia och fårsvingel Festuca ovina.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lichinomycetes, Ordning Lichinales, Familj Heppiaceae, Släkte Heppia (heppior), Art Heppia lutosa (Ach.) Nyl. - heppia Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Arten har eftersökts intensivt men är bara funnen på tre lokaler på Ölands alvar. Växer på horisontella klippor och bar jord. Hotbilden är oklar då det finns ett flertal lokaler med lämpliga miljöer. Trots detta är den uppenbarligen mycket sällsynt. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (3-60). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (3-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6184 km² och förekomstarean (AOO) till 135 (12-240) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Heppia består av en mörkgrön till svartaktig, något fjällig till skorpformig bål på jord. Barkskiktet på undersidan av bålen är inte sammanhängande. Den har upp till 2 mm breda, konkava, brunsvarta (i väta rödaktiga) apothecier som är insänkta i bålen. Ascusväggarna reagerar I+ blått. Sporerna är encelliga. Heppia har cyanobakterier (Scytonema) som fotobiont. Arten har i Sverige tidigare klumpats ihop (också i rödlistan) med den nu likaså rödlistade rosettheppia Heppia adglutinata men denna har en mer bladlavslik bål, har ett sammanhängande barkskikt på undersidan av bålen och ascusväggarna reagerar I+ rödbrunt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för heppia

Länsvis förekomst och status för heppia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för heppia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Heppia är endast känd från Öland, och det finns tre aktuella lokaler på alvaret. Den är intensivt men förgäves eftersökt på gamla lokaler på Öland. Eftersom den har en oansenlig färg och växer tryckt till markytan är den dock lätt att förbise. Arten bör sökas på ytterligare lokaler som inte har eller haft ett hårt betestryck. Heppia har en mer nordlig utbredning än de flesta arterna i släktet. Den är spridd men uppenbarligen överallt sällsynt i stora delar av Europa samt även i Kanada. I övriga Norden är den känd från Oppland (Gudbrandsdalen) i södra Norge.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lichinomycetes  
  • Ordning
    Lichinales  
  • Familj
    Heppiaceae  
  • Släkte
    Heppia - heppior 
  • Art
    Heppia lutosa(Ach.) Nyl. - heppia

Arten växer på kalkjord i grusalvar, i det s.k. jordbroklavsamhället, bestående av bl.a. svavellavar Fulgensia spp., tegellav Psora decipiens, vitpudrad kantlav Squamarina lentigera och knagglav Toninia sedifolia på ljusexponerade ytor som ofta är översvämmade och vintertid utsatta för frosthävning. Andra typiska följearter är kalkhedslav Cladonia symphycarpia och fårsvingel Festuca ovina.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Orsakerna till artens minskning är oklara. Det finns ett flertal lokaler med lämpliga miljöer men är trots detta uppenbarligen mycket sällsynt. En förklaring skulle kunna vara att arten har är känslig för det ökade kvävenedfallet. En annan orsak kan vara intensivt tramp av betesdjur. Enligt Rogers (1977) är släktet Heppia ytterst trampkänslig i Australien. Det är dock osannolikt att detta skulle ha slagit ut arten överallt, när antalet betesdjur på alvarmarker generellt har minskat kraftigt under 1900-talet.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Arten bör ytterligare eftersökas och om den hittas måste lokalen skyddas.
Fotografiet i boken Rödlistade lavar i Sverige – Artfakta från 1999 visar rosettheppia Heppia adglutinata och inte heppia Heppia lutosa.

Albertson, N. 1950. Heppia lutosa (Ach.) Nyl. i öländsk alvarvegetation. Svensk Bot. Tidskr. 44: 113–124.

Egea, J. M. 1989. Los géneros Heppia y Peltula (Líquenes) en Europa Occidental y Norte de Africa. Bibl. Lich. 31: 1–122.

Henssen, A. 1994. Contribution to the morphology and species delimitation in Heppia sensu stricto (lichenized Ascomycotina). Acta Botanica Fennica 150: 57-73.

Pettersson, B. 1946. Heppia lutosa (Ach.) Nyl. i Sverige. Bot. Not. 99: 94–102.

Rogers, R. W. 1977. Lichens of hot arid and semi-arid lands. I: Seaward, M. R. D. (red.), Lichen ecology: 211–252. Academic Press, London.

Thor, G. & Arvidsson, L. (red.) 1999. Rödlistade lavar i Sverige - Artfakta. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. Rev. Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lichinomycetes  
  • Ordning
    Lichinales  
  • Familj
    Heppiaceae  
  • Släkte
    Heppia - heppior 
  • Art
    Heppia lutosa, (Ach.) Nyl. - heppia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Fröberg 1999. Rev. Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.