Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  honungsblomster

Organismgrupp Kärlväxter Herminium monorchis
Honungsblomster Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Honungsblomster är en 0,5–2 dm hög, späd orkidé med klotrunda rotknölar. Vid basen av stjälken sitter två eller tre, 2–6 cm långa blad. De är elliptiskt avlånga, spetsiga och kölade. Ovanför dessa blad följer i regel ett eller två betydligt mindre, smalt lansettlika blad. Blomaxen är cylindriska och vanligen ensidiga. Blommorna är ca 4 mm stora, gröngula och starkt honungsluktande. Honungsblomster har riklig frösättning men förökar sig även vegetativt. Från stjälkens bas utgår utlöpare som kan bli ett par decimeter långa och har en ny knöl i änden. Arten blommar under juni och juli. De honungsdoftande blommorna lockar många olika insekter, främst små parasitsteklar och flugor. Den största transporten av pollinier ombesörjs av arter av parasitsteklar som endast är 1,3 mm långa.
Utbredning
Länsvis förekomst för honungsblomster Observationer i  Sverige för honungsblomster
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Honungsblomster är känt från Skåne till Gästrikland och på Öland och Gotland men den har försvunnit från många platser, speciellt på fastlandet. Runt Siljan i Dalarna har inget fynd gjorts sedan 1950-talet. Fåtal aktuella lokaler finns i Bohulän, Västergötland, Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Öland och Gotland uppträder den rikligare. Arten finns sällsynt i stora delar av Danmark och i södra Norge. I Finland har den funnits på en lokal på fastlandet och ett par på Åland, men det är försvunnen från Åland och sannolikt även från fastlandet. Världsutbredningen omfattar Europa utom de nordligaste, västligaste och sydligaste delarna, samt stora delar av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Enstaka lokaler i Bohuslän, Västergötland, Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Öland och Gotland fler förekomster. Honungsblomster växer i kalkfuktängar och rikkärr i kalktrakter. Arten är mycket konkurrenskänslig, ohävd av dessa marker är därmed ett problem. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 992 (750-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Honungsblomster växer i kalkfuktängar och rikkärr i kalktrakter, ofta tillsammans med andra orkidéer. På Öland och Gotland växer det även i dynsänkor vid havet. Vegetationen är kortvuxen. De kalkfuktängar på Öland och Gotland där arten förekommer har ofta varit betade. Produktionen hålls uppe av översvämning eller genom att grundvattnet är högt och rörligt, vilket har en gödslande och syresättande effekt. En viss vattenöversilning är vanlig. Arten kan växla starkt i antal från år till år. Under extremt fuktiga år kan den tillfälligt dyka upp i annars alldeles för torra biotoper.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Herminium (honungsblomstersläktet), Art Herminium monorchis (L.) R. Br. - honungsblomster Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Enstaka lokaler i Bohuslän, Västergötland, Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Öland och Gotland fler förekomster. Honungsblomster växer i kalkfuktängar och rikkärr i kalktrakter. Arten är mycket konkurrenskänslig, ohävd av dessa marker är därmed ett problem. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 992 (750-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Konventioner CITES bilaga B, Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 7230 Rikkärr (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Honungsblomster är en 0,5–2 dm hög, späd orkidé med klotrunda rotknölar. Vid basen av stjälken sitter två eller tre, 2–6 cm långa blad. De är elliptiskt avlånga, spetsiga och kölade. Ovanför dessa blad följer i regel ett eller två betydligt mindre, smalt lansettlika blad. Blomaxen är cylindriska och vanligen ensidiga. Blommorna är ca 4 mm stora, gröngula och starkt honungsluktande. Honungsblomster har riklig frösättning men förökar sig även vegetativt. Från stjälkens bas utgår utlöpare som kan bli ett par decimeter långa och har en ny knöl i änden. Arten blommar under juni och juli. De honungsdoftande blommorna lockar många olika insekter, främst små parasitsteklar och flugor. Den största transporten av pollinier ombesörjs av arter av parasitsteklar som endast är 1,3 mm långa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för honungsblomster

Länsvis förekomst och status för honungsblomster baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för honungsblomster

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Honungsblomster är känt från Skåne till Gästrikland och på Öland och Gotland men den har försvunnit från många platser, speciellt på fastlandet. Runt Siljan i Dalarna har inget fynd gjorts sedan 1950-talet. Fåtal aktuella lokaler finns i Bohulän, Västergötland, Skåne, Östergötland, Södermanland och Uppland. På Öland och Gotland uppträder den rikligare. Arten finns sällsynt i stora delar av Danmark och i södra Norge. I Finland har den funnits på en lokal på fastlandet och ett par på Åland, men det är försvunnen från Åland och sannolikt även från fastlandet. Världsutbredningen omfattar Europa utom de nordligaste, västligaste och sydligaste delarna, samt stora delar av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Herminium - honungsblomstersläktet 
  • Art
    Herminium monorchis(L.) R. Br. - honungsblomster

Honungsblomster växer i kalkfuktängar och rikkärr i kalktrakter, ofta tillsammans med andra orkidéer. På Öland och Gotland växer det även i dynsänkor vid havet. Vegetationen är kortvuxen. De kalkfuktängar på Öland och Gotland där arten förekommer har ofta varit betade. Produktionen hålls uppe av översvämning eller genom att grundvattnet är högt och rörligt, vilket har en gödslande och syresättande effekt. En viss vattenöversilning är vanlig. Arten kan växla starkt i antal från år till år. Under extremt fuktiga år kan den tillfälligt dyka upp i annars alldeles för torra biotoper.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Honungsblomster har försvunnit från många lokaler genom utdikning. I t ex Skåne är många rikkärr dikade och omförda till åker eller betesmarker. Arten är också mycket konkurrenskänslig. När betet upphör utvecklas kalkfuktängar till mindre artrika högörtssamhällen med bl a älggräs Filipendula ulmaria, plattstarr Carex disticha och strandlysing Lysimachia vulgaris. Så småningom tar buskar och träd över, på Gotland främst tall och på Öland björk. Även gödsling av betesmarker är ett allvarligt hot liksom det luftburna kvävet.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Honungsblomstret och andra konkurrenssvaga arter, som det ofta förekommer tillsammans med det, gynnas av att markerna hålls välhävdade genom framförallt bete av nötkreatur.. Även slåtter eller tramp, vilket håller gräsväxten låg, är gynnsamt. Utdikning och gödsling måste undvikas. Arten bör övervakas av floraväktare.
Honungsblomster är fridlyst. Utländska namn – NO: Honningblom, DK: Pukkellæbe, FI: Mesikämmekkä, GB: Musk Orchid.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Ekstam, U., Jacobson, R., Mattson, M. & Porsne, T. 1984. Ölands och Gotlands växtvärld. Natur och Kultur. Stockholm.

Engströn, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter i Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter i Östergötlands län 1995-2005. Rapport 2006.20. Länsstyrelsen Östergötland.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Grøntved, J. 1948. Orchidéernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 277–370.

Hæggström, C.-A. 1992. Mesikämmekän (Herminium monorchis) siiortoistutuksista Ahvenanmaalla. Lutukka 8: 35–38.

Ingmansson, G. & Johansson B. G. 2005. Gotlands orkidéer. Rindi 25: 3–82.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Nilsson, L. A. 1979. The pollination ecology of Herminium monorchis (Orchidaceae). Bot. Not. 132: 537–549.

Olsson, K.-A. & Svensson, Å. 1997. Honumgsblomster, Herminium monorchis, i Skåne. Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1997 (2): 13–16.

Peterrson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Ranta, P. 1997. Mesikämmekkä. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sahlin, E. 2006. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1–49.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Herminium - honungsblomstersläktet 
  • Art
    Herminium monorchis, (L.) R. Br. - honungsblomster
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006.