Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rodnande lutvaxskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Neohygrocybe ingrata
Rodnande lutvaxskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rodnande lutvaxskivling är en medelstor, ca 5–8 cm hög, brun vaxskivling med vita till gulvita skivor och ljust kött. Fruktkroppen rodnar vid beröring och skrapning, speciellt på skivorna. Den bruna hatten har ofta små, inväxta fjäll. Foten är vit eller ljusbrun. Svampen har en nitrös lukt liksom den närstående och mer allmänna lutvaxskivlingen H. nitrata, vilken dock inte rodnar i köttet. Det är en höstsvamp.
Utbredning
Länsvis förekomst för rodnande lutvaxskivling Observationer i  Sverige för rodnande lutvaxskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rodnande lutvaxskivling är sällsynt funnen från Skåne till Medelpad och Jämtland. Arten är känd från Färöarna, fyra platser i Danmark och några i Norge samt från Mellaneuropa, bl.a. Schweiz. Den är också uppgiven från Nordamerika. I Europa antyder fynden en nordlig utbredning och i Mellaneuropa tycks den vara knuten till bergsområden och alptrakter. Den nordiska utbredningen kan ha en något västlig tyngdpunkt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Levnadsätt okänt. Växer i örtrik, välhävdad grässvål i ängs- och naturbetesmark. Lätt att känna igen och lågt mörkertal. Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (1600-16000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (80-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (436-1200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Ekologi
Rodnande lutvaxskivling är endast funnen i naturliga fodermarker i tät, örtrik grässvål. De flesta lokalerna är betesmarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Okänt
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Hygrophoraceae, Släkte Neohygrocybe, Art Neohygrocybe ingrata (J.P.Jensen & F.H.Møller) Herink - rodnande lutvaxskivling Synonymer rodnande lutvaxing, Hygrocybe ingrata J.P.Jensen & F.H.Møller

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Levnadsätt okänt. Växer i örtrik, välhävdad grässvål i ängs- och naturbetesmark. Lätt att känna igen och lågt mörkertal. Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (1600-16000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (400). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (80-800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (436-1200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Global rödlistning VU A2c+3c+4c (2015)
Rodnande lutvaxskivling är en medelstor, ca 5–8 cm hög, brun vaxskivling med vita till gulvita skivor och ljust kött. Fruktkroppen rodnar vid beröring och skrapning, speciellt på skivorna. Den bruna hatten har ofta små, inväxta fjäll. Foten är vit eller ljusbrun. Svampen har en nitrös lukt liksom den närstående och mer allmänna lutvaxskivlingen H. nitrata, vilken dock inte rodnar i köttet. Det är en höstsvamp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rodnande lutvaxskivling

Länsvis förekomst och status för rodnande lutvaxskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rodnande lutvaxskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rodnande lutvaxskivling är sällsynt funnen från Skåne till Medelpad och Jämtland. Arten är känd från Färöarna, fyra platser i Danmark och några i Norge samt från Mellaneuropa, bl.a. Schweiz. Den är också uppgiven från Nordamerika. I Europa antyder fynden en nordlig utbredning och i Mellaneuropa tycks den vara knuten till bergsområden och alptrakter. Den nordiska utbredningen kan ha en något västlig tyngdpunkt.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Humidicuteae  
  • Släkte
    Neohygrocybe  
  • Art
    Neohygrocybe ingrata(J.P.Jensen & F.H.Møller) Herink - rodnande lutvaxskivling
    Synonymer
    rodnande lutvaxing
    Hygrocybe ingrata J.P.Jensen & F.H.Møller

Rodnande lutvaxskivling är endast funnen i naturliga fodermarker i tät, örtrik grässvål. De flesta lokalerna är betesmarker.

Ekologisk grupp: Okänt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas av att hävden upphör så att lokalerna växer igen, men även av skogsplantering. Användning av gödning påverkar arten negativt liksom på sikt luftföroreningar med åtföljande kvävenedfall och försurning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Lokalerna bör skyddas och hävdas på ett traditionellt vis, vanligen med måttligt bete av nötkreatur. Gödsling måste undvikas. För att klara arten på lång sikt måste alla ännu hävdade, ogödslade fodermarker måste skyddas och hävdas på traditionellt sätt.
Utländska namn – NO: Rødnende lutvokssopp, DK: Jensens vokshat.

Boertmann, D. 1995. The genus Hygrocybe. Fungi of Northern Europe 1.

Møller, F.H. 1945. Fungi of the Færøes. Part 1. Basidiomycetes. Köpenhamn.

Printz, P. 1980. De hvide, grå og brune vokshatte. (Slægterna Camarophyllus og Hygrocybe pro parte.). Svampe 2: 57–65.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1992.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Humidicuteae  
  • Släkte
    Neohygrocybe  
  • Art
    Neohygrocybe ingrata, (J.P.Jensen & F.H.Møller) Herink - rodnande lutvaxskivling
    Synonymer
    rodnande lutvaxing
    Hygrocybe ingrata J.P.Jensen & F.H.Møller
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 1992.