Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktvaxskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hygrocybe splendidissima
Praktvaxskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Praktvaxskivling är en medelstor till stor, blodröd–orange vaxskivling med 3–6 cm bred hatt, som från början är välvd mot foten, trubbigt konisk, senare utbredd med ojämn, vågig hattkant. Hattytan är i väta svagt smetig, annars torr. Skivorna är svagt vidhäftade foten eller nästan fria, ljusare än hatten och med gulaktig egg. Foten är kraftig, ofta tillplattad, torr och fibrig, röd som hatten eller något ljusare gulröd. Köttet är saffransgult, just under hatthuden rött. Svampen avger som färsk eller vid torkning en sötaktig doft av honung. Arten är robustare än den närstående blodvaxskivlingen, H. coccinea, vilken även skiljer sig genom att ha klibbig, vaxartad hattyta, vidväxta till svagt nedlöpande skivor och mindre kraftig fot. Scharlakansvaxskivling H. punicea har nästan cylindrisk fot med vit märg. Ingen av dessa två arter luktar honung.
Utbredning
Länsvis förekomst för praktvaxskivling Observationer i  Sverige för praktvaxskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Praktvaxskivling finns i Götaland och Svealand med några få fynd i Dalarna och Jämtland. Det finns 100 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. I Norge har arten aktivt eftersökts på senare år och är nu känd från 250 lokaler. Den betraktas där som sällsynt men med lokalt rikare förekomster. Arten har sannolikt en sydlig–sydvästlig utbredning i Europa. Den är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Levnadsätt okänt. Växer på öppen, mager, ofta nästan hedartad gräsmark som hävdas genom bete eller slåtter. Ofta är marken så utmagrad att man finner stagg och ljungtuvor.Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Artens fortlevnadsmöjligheter håller på att förbättras genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015 har resulterat i en kraftigt ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (532-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Praktvaxskivling växer i hedartad, sur och mager gräsmark med stagg och ljungtuvor på betad mark med lång historia av hävd, ofta bland mossa. De allra flesta fynden i såväl Sverige som i Norge är från öppna marker och bara ett fåtal från betade skogar.

Praktvaxskivling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Som regel förekommer fruktkroppar bara på någon enstaka eller få platser på en lokal. Likså förefaller antalet individer på landskapsnivå att vara mycket lågt. Spridning som resulterar i en lyckad nyetablering är förmodligen sällsynt, eftersom deras livsmiljöer blivit allt sällsyntare.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Okänt
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Hygrophoraceae, Släkte Hygrocybe (hagvaxingar), Art Hygrocybe splendidissima (P. D. Orton) M. M. Moser - praktvaxskivling Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Levnadsätt okänt. Växer på öppen, mager, ofta nästan hedartad gräsmark som hävdas genom bete eller slåtter. Ofta är marken så utmagrad att man finner stagg och ljungtuvor.Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Artens fortlevnadsmöjligheter håller på att förbättras genom Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015 har resulterat i en kraftigt ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (100-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (532-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).

Åtgärdsprogram Fastställt
Praktvaxskivling är en medelstor till stor, blodröd–orange vaxskivling med 3–6 cm bred hatt, som från början är välvd mot foten, trubbigt konisk, senare utbredd med ojämn, vågig hattkant. Hattytan är i väta svagt smetig, annars torr. Skivorna är svagt vidhäftade foten eller nästan fria, ljusare än hatten och med gulaktig egg. Foten är kraftig, ofta tillplattad, torr och fibrig, röd som hatten eller något ljusare gulröd. Köttet är saffransgult, just under hatthuden rött. Svampen avger som färsk eller vid torkning en sötaktig doft av honung. Arten är robustare än den närstående blodvaxskivlingen, H. coccinea, vilken även skiljer sig genom att ha klibbig, vaxartad hattyta, vidväxta till svagt nedlöpande skivor och mindre kraftig fot. Scharlakansvaxskivling H. punicea har nästan cylindrisk fot med vit märg. Ingen av dessa två arter luktar honung.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för praktvaxskivling

Länsvis förekomst och status för praktvaxskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktvaxskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Praktvaxskivling finns i Götaland och Svealand med några få fynd i Dalarna och Jämtland. Det finns 100 kända aktuella lokaler i landet (2015). En iögonfallande, väl känd och väl eftersökt art. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500. I Norge har arten aktivt eftersökts på senare år och är nu känd från 250 lokaler. Den betraktas där som sällsynt men med lokalt rikare förekomster. Arten har sannolikt en sydlig–sydvästlig utbredning i Europa. Den är rödlistad i bl.a. Danmark, Norge och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Hygrocybeae  
  • Släkte
    Hygrocybe - hagvaxingar 
  • Art
    Hygrocybe splendidissima(P. D. Orton) M. M. Moser - praktvaxskivling

Praktvaxskivling växer i hedartad, sur och mager gräsmark med stagg och ljungtuvor på betad mark med lång historia av hävd, ofta bland mossa. De allra flesta fynden i såväl Sverige som i Norge är från öppna marker och bara ett fåtal från betade skogar.

Praktvaxskivling har individfattiga populationer av långlivade till mycket långlivade individer. Som regel förekommer fruktkroppar bara på någon enstaka eller få platser på en lokal. Likså förefaller antalet individer på landskapsnivå att vara mycket lågt. Spridning som resulterar i en lyckad nyetablering är förmodligen sällsynt, eftersom deras livsmiljöer blivit allt sällsyntare.

Ekologisk grupp: Okänt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
De viktigaste orsakerna till att praktvaxskivlingen och andra ängssvampars tillbakagång är ändrad markhävd och igenväxning. Jordbrukets stora förändringar under 1900-talet har lett till att bete och slåtter minskat och en omfattande igenväxning. Skogsplantering av marga betesmarker har bidragit till minskningen av lämpliga livsmiljöer. Minskningen och förstörelsen av lokaler har varit mycket dramatisk. Praktvaxskivlingen och andra ängssvampar tål inte gödsling som medför ökad halt av kväve och fosfor och finns därför in på gödslade grämarker. Den omfattande användning av konstgödsel har troligen utrotat ängssvamparna över mycket stora arealer. Övergödning genom kvävenedfall bedöms också kunna vara en bidragande faktor till ängssvamparnas tillbakagång.
Praktvaxskivlongens livsmiljö hedartad gräsmark med lång beteskontinuitet är en starkt hotad naturtyp.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Kunskapen om praktvaxskivlingens förekomst och fortlevnadsmöjligheter har starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker som påbörjade 2007 men officiellt har löpt mellan 2011-2015. Det är nödvändigt att kända lokaler fortsatt hävdas av slåtter eller bete, att gräset skall vara kort på hösten och att ingen gödsling får förekomma .Eftersom kunskapen om ängssvamparnas liv som markmycel är dåligt kända, bör man sköta marker med ängssvampar så nära den traditionella skötseln som möjligt. Markmycel kan fortleva många år utan att fruktkroppar bildas. Betet bör inte vara för svagt eller för hårt och jorden skall inte trampas sönder. Intensivt bete under längre tid är ogynnsamt. För att undvika skador bor markerna inte betas för sent på hösten. Efter slåtter måste det slagna gräset transporteras bort upprätthålla en utmagring av marken. Det är mycket viktigt att undvika gödsling. Extra foder bör inte läggas ut till djuren eftersom det leder till forhöjda näringsnivåer och markstörning. Om detta ska ske bör det göras på odlad mark med stängsel mot naturbetesmarken. Det finns dock en risk att det sker en näringsutjämning mellan vall och naturbetesmark vid kombinerat bete. Plöjning och körning med tunga maskiner skall undvikas.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Rød honningvokssopp, DK: Knaldrød vokshat.

Boertmann, D. 1987. Vokshatteslægten Hygrocybe i Danmark. Svampe 15: 27–48.

Boertmann, D. 2010. The genus Hygrocybe. second revised edition. Fungi of Northern Europe 1. Svameptryck. BILD

Jordal, J.B. 2011. Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011-2015. Naturvårdsverket. Rapport 6423.

Malm, E. 1988. Hygrocybe splendidissima och H. aurantiosplendens. Jordstjärnan 9(3): 17–19.

Rald, E. 1985. Vokshatte som indikatorarter for mykologisk værdifulde overdrevslokaliteter. Svampe 11: 1–9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Erik Malm 1992. Rev. ArDatabanken 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Hygrocybeae  
  • Släkte
    Hygrocybe - hagvaxingar 
  • Art
    Hygrocybe splendidissima, (P. D. Orton) M. M. Moser - praktvaxskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare & Erik Malm 1992. Rev. ArDatabanken 2016.