Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  parbladsmossa

Organismgrupp Mossor Arnellia fennica
Parbladsmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Parbladsmossa är en upp till 3 cm lång och 2 mm bred, ljust blågrön bladlevermossa med krypande växtsätt. De cirkelrunda bladen sitter motsatta på stammen. Cellerna i bladkanterna är mer tjockväggiga än de övriga och bildar en kantlist. Stipler finns. Arten kan påminna om purpurmylia Mylia taylorii, men bladen sitter motsatt arrangerade och varje bladbas är sammanvuxen med basen hos det motsatta bladet på ovansidan av stammen. Liksom hos säckmossor Calypogeia utvecklas sporkapseln i en pungliknande fruktsäck (marsupium) på stammens undersida. Han- och honplantor tycks vara mycket ovanliga. Sporkapslar är endast funna i Finland och Sibirien (Jenisei). Däremot tycks vegetativ spridning ej vara ovanlig genom trådformiga utväxter på bladytan.
Utbredning
Länsvis förekomst för parbladsmossa Observationer i  Sverige för parbladsmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en arktisk-alpin utbredning och är i Sverige funnen på ett tiotal lokaler inom fyra områden i våra nordliga fjälltrakter (Tärnafjället, Padjelanta, Torneträsk och Pältsa). De flesta fynden är gjorda i Abisko-området, särskilt i branterna mellan Abisko och Björkliden. Från Tärnafjället föreligger endast gamla uppgifter (1800-talet) medan den är återfunnen i Padjelanta under 1980-talet. I Finland är parbladsmossa funnen på ett 20-tal lokaler inom ett begränsat område av Kuusamo. Arten är även funnen i Norge, samt på Spetsbergen. Utanför Norden föreligger uppgifter från Alperna, norra Ryssland, Sibirien, Nordamerika och Grönland. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Sällsynt fjällart som växer bland andra mossor på ostörda fjällsippehedar och i kalkrika bergbranter med jämn fuktighet t ex genom översilning. Populationerna är ytmässigt små och individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (60-9000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11000 km² och förekomstarean (AOO) till 160 (8-1200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan växer företrädesvis på kalkrika fjällsippehedar och i branter som översilas av kalkrikt vatten. Den förekommer i Sverige ofta i sällskap med arter som mörk lummermossa Barbilophozia quadriloba, trindmossa Myurella julacea och liten bräkenmossa Plagiochila porelloides.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Arnelliaceae, Släkte Arnellia, Art Arnellia fennica (Gottsche) Lindb. - parbladsmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sällsynt fjällart som växer bland andra mossor på ostörda fjällsippehedar och i kalkrika bergbranter med jämn fuktighet t ex genom översilning. Populationerna är ytmässigt små och individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (60-9000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11000 km² och förekomstarean (AOO) till 160 (8-1200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Parbladsmossa är en upp till 3 cm lång och 2 mm bred, ljust blågrön bladlevermossa med krypande växtsätt. De cirkelrunda bladen sitter motsatta på stammen. Cellerna i bladkanterna är mer tjockväggiga än de övriga och bildar en kantlist. Stipler finns. Arten kan påminna om purpurmylia Mylia taylorii, men bladen sitter motsatt arrangerade och varje bladbas är sammanvuxen med basen hos det motsatta bladet på ovansidan av stammen. Liksom hos säckmossor Calypogeia utvecklas sporkapseln i en pungliknande fruktsäck (marsupium) på stammens undersida. Han- och honplantor tycks vara mycket ovanliga. Sporkapslar är endast funna i Finland och Sibirien (Jenisei). Däremot tycks vegetativ spridning ej vara ovanlig genom trådformiga utväxter på bladytan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för parbladsmossa

Länsvis förekomst och status för parbladsmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för parbladsmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en arktisk-alpin utbredning och är i Sverige funnen på ett tiotal lokaler inom fyra områden i våra nordliga fjälltrakter (Tärnafjället, Padjelanta, Torneträsk och Pältsa). De flesta fynden är gjorda i Abisko-området, särskilt i branterna mellan Abisko och Björkliden. Från Tärnafjället föreligger endast gamla uppgifter (1800-talet) medan den är återfunnen i Padjelanta under 1980-talet. I Finland är parbladsmossa funnen på ett 20-tal lokaler inom ett begränsat område av Kuusamo. Arten är även funnen i Norge, samt på Spetsbergen. Utanför Norden föreligger uppgifter från Alperna, norra Ryssland, Sibirien, Nordamerika och Grönland. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Arnelliaceae  
  • Släkte
    Arnellia  
  • Art
    Arnellia fennica(Gottsche) Lindb. - parbladsmossa

Mossan växer företrädesvis på kalkrika fjällsippehedar och i branter som översilas av kalkrikt vatten. Den förekommer i Sverige ofta i sällskap med arter som mörk lummermossa Barbilophozia quadriloba, trindmossa Myurella julacea och liten bräkenmossa Plagiochila porelloides.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
I och med sin mycket begränsade utbredning kan arten lätt hotas av slumpartade faktorer. Därtill har en av de mest individrika lokalerna väster om Abisko troligen skadats genom uppförandet av en ny järnvägstunnel.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Artens samtliga lokaler bör återbesökas för att kontrollera dess nuvarande status, samt för att undersöka dess miljökrav i Sverige mer exakt. Växtplatser där arten fortfarande finns kvar bör meddelas berörda myndigheter så att de kan skyddas från exploatering.
Utländska namn - NO: Kragemose, FI: Turjansammal.

Auer, A. V. 1944. Kuusamon maksasammalkasviston aineistoa. Ann. Bot. Soc. Zool. Bot. Fen. Vanamo 21 (1): 1-46.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Konstantinova, N. A. & Potemkin, A. D. 1996. Liverworts of the Russian arctic: an annotated check-list and bibliography. Arctoa 6: 125-150.

Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area. II. Musci. K. Svenska Vet. Akad. Avh. Naturskydd. 14.

Schuster. R. M. 1980. The Hepaticae and Anthocerotae of North America. Vol. IV. Columbia University Press. New York.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Arnelliaceae  
  • Släkte
    Arnellia  
  • Art
    Arnellia fennica, (Gottsche) Lindb. - parbladsmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.