Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kärnticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Inonotus dryophilus
Kärnticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kärnticka är en hattbildande, ettårig ticka med konsolformad, i tvärsnitt trekantig, vanligen 10–25 cm bred och upp till 15 cm tjock fruktkropp. Översidan är som ung brungul, senare brun, hos fullt utvecklade fruktkroppar först borstig, med åldern kal. Undersidan är först ljusgrå, med tiden brun. Som färsk är den köttig till fast och tung, som torkad hård. Den upp till 10 cm stora mycelkärnan som finns i fruktkroppen blir som torr mycket hård.
Utbredning
Länsvis förekomst för kärnticka Observationer i  Sverige för kärnticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kärntickan förekommer sällsynt inom ekens utbredningsområde, främst i östra Sverige. De flesta fynden är gjorda i Mälarlandskapen, Närke och Östergötland, men även i Småland och på Öland. Den förekommer mycket sällsynt i Finland och i de baltiska staterna men är ej funnen i Danmark och Norge. I övrigt är den känd från Mellaneuropa, f.d. Sovjetunionen och Nordamerika. Arten är rödlistad i bl.a. Finland, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i medelgrova stammar av levande ekar, i ekskog, hagmark och löväng. En väl eftersökt art, som ibland dock växer ganska högt upp och/eller dolt i sina träd. Den totala populationen är liten och bedöms fortgående att minska p.g.a. lämpliga värdträd av lämplig kvalité är minskande. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (240-1600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (60-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (440-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D1).
Ekologi
Kärntickan växer på stammar eller grövre grenar av medelgrov, levande ek i skogsmiljö eller i hagmark. Fruktkropparna sitter vanligen 2–10 m över marken och visar sig under sommaren och hösten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Inonotus, Art Inonotus dryophilus (Berk.) Murr. - kärnticka Synonymer Inocutis dryophila (Berk.) Fiasson & Niemelä

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i medelgrova stammar av levande ekar, i ekskog, hagmark och löväng. En väl eftersökt art, som ibland dock växer ganska högt upp och/eller dolt i sina träd. Den totala populationen är liten och bedöms fortgående att minska p.g.a. lämpliga värdträd av lämplig kvalité är minskande. Antalet reproduktiva individer skattas till 800 (240-1600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (60-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (440-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D1).
Konventioner Typisk art i 9020 Nordlig ädellövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9160 Näringsrik ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Kärnticka är en hattbildande, ettårig ticka med konsolformad, i tvärsnitt trekantig, vanligen 10–25 cm bred och upp till 15 cm tjock fruktkropp. Översidan är som ung brungul, senare brun, hos fullt utvecklade fruktkroppar först borstig, med åldern kal. Undersidan är först ljusgrå, med tiden brun. Som färsk är den köttig till fast och tung, som torkad hård. Den upp till 10 cm stora mycelkärnan som finns i fruktkroppen blir som torr mycket hård.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kärnticka

Länsvis förekomst och status för kärnticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kärnticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kärntickan förekommer sällsynt inom ekens utbredningsområde, främst i östra Sverige. De flesta fynden är gjorda i Mälarlandskapen, Närke och Östergötland, men även i Småland och på Öland. Den förekommer mycket sällsynt i Finland och i de baltiska staterna men är ej funnen i Danmark och Norge. I övrigt är den känd från Mellaneuropa, f.d. Sovjetunionen och Nordamerika. Arten är rödlistad i bl.a. Finland, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Inonotus  
  • Art
    Inonotus dryophilus(Berk.) Murr. - kärnticka
    Synonymer
    Inocutis dryophila (Berk.) Fiasson & Niemelä

Kärntickan växer på stammar eller grövre grenar av medelgrov, levande ek i skogsmiljö eller i hagmark. Fruktkropparna sitter vanligen 2–10 m över marken och visar sig under sommaren och hösten.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Arten hotas av att värdträd avverkas och av att hela bestånd med olikåldrig ek- eller ekblandskog avverkas och ersätts av likåldriga barr- eller lövbestånd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Värdträden bör skyddas. Kvarvarande större bestånd av ek med lång kontinuitet och ett större inslag av äldre träd bör bevaras. Hagmarker med ek bör erhålla fortsatt hävd.
Utländska namn – NO: Kjernekjuke, FI: Isokarvakääpä.

Balevicius, K., Lapele, M. & Paltanavicius, S (ed.). 1992. Red data book of Lithuania. Environmental Protection Department of the Republic of Lithuania, Vilnius.

Jahn, H. 1963. Mitteleuropäische Porlinge (Polyporaceae s. lato) und ihr Vorkommen in Westfalen. Westfälische Pilzbriefe 4: 1–143.

Kotiranta, H. & Niemelä, T. 1996. Uhanalaiset käävet Suomessa (Threatened polypores in Finland). Helsinki

Sunhede, S. 1977. Något om ved- och barkbeboende eksvampar i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 101–108.

Sunhede, S. 1995. Vedsvampar på ek – 3. Ekbladet 10: 49–53.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1984. Rev. Stellan Sunhede 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Inonotus  
  • Art
    Inonotus dryophilus, (Berk.) Murr. - kärnticka
    Synonymer
    Inocutis dryophila (Berk.) Fiasson & Niemelä
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1984. Rev. Stellan Sunhede 1997.