Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordlig skimmermossa

Organismgrupp Mossor Isopterygiopsis alpicola
Nordlig skimmermossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Växer i gröna till brunaktiga tussar eller små mattor. Skotten blir 0,5-1 cm långa och är oregelbundet förgrenade. Stammen har en tydlig hyalodermis. Stambladen är upprätta till nästan utstående och något ensidigt böjda. Bladen är triangulära eller äggrunda och smalnar gradvis av till en smal spets. Cellerna i bladmitten är 14-38(-52) × 5-8(-10) µm. Arten är skildkönad. Sporkapslar är okända.
Nordlig skimmermossa liknar en liten upplaga av kloskimmermossa Isopterygiopsis pulchella. Den skiljer sig från den senare genom sin välutvecklade hyalodermis och de kortare bladcellerna. Kloskimmermossan är samkönad och har ofta sporkapslar. Stammens hyalodermis skiljer den även från dvärgkrypmossa Platydictya jungermannioides som ofta växer i samma miljö.
Utbredning
Länsvis förekomst för nordlig skimmermossa Observationer i  Sverige för nordlig skimmermossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den nordliga skimmermossan är känd från ett fåtal lokaler i Lule och Torne lappmarker. Jensen (1939) uppger även lokaler i Jämtland och Pite lappmark, men det är tveksamt om dessa uppifter är korrekta. Alla fynd är från före 1950. Arten har eftersökts 1990 på lokalen i Torne lappmark, dock utan resultat. Nordlig skimmermossa är också känd från ett fåtal lokaler i Kongsvolls-området i Norge (Frisvoll & Blom 1993) samt i Finland. Totalutbredningen omfattar norra Europa, norra Asien och Alaska, och arten tycks vara ovanlig i alla områden. Arten är rödlistad även flera andra länder. Den finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Mycket sällsynt fjällart med en aktuell lokal. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade och sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (0-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (4-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer på basiska klippor och i klippskrevor i fjällen. I Norge uppges arten från fjällbjörkskog (Frisvoll & Blom 1993), men i Sverige tycks den även gå ovan trädgränsen (Nyholm, muntligen). I övrigt är växtmiljön dåligt känd.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Plagiotheciaceae, Släkte Isopterygiopsis (skimmermossor), Art Isopterygiopsis alpicola (Lindb. ex Lindb. & Arnell) Hedenäs - nordlig skimmermossa Synonymer Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & Arnell) Hedenäs, Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & H. Arn.) Hedenäs, Isopterygium alpicola (Lindb. ex Lindb. & Arnell) Nyholm, Isopterygium alpicola (Lindb.), Isopterygium alpicola (Lindb. & Arnell) Nyholm, Stereodon alpicola Lindb. ex Lindb. & Arnel

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Mycket sällsynt fjällart med en aktuell lokal. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade och sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (0-1600). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (4-320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Växer i gröna till brunaktiga tussar eller små mattor. Skotten blir 0,5-1 cm långa och är oregelbundet förgrenade. Stammen har en tydlig hyalodermis. Stambladen är upprätta till nästan utstående och något ensidigt böjda. Bladen är triangulära eller äggrunda och smalnar gradvis av till en smal spets. Cellerna i bladmitten är 14-38(-52) × 5-8(-10) µm. Arten är skildkönad. Sporkapslar är okända.
Nordlig skimmermossa liknar en liten upplaga av kloskimmermossa Isopterygiopsis pulchella. Den skiljer sig från den senare genom sin välutvecklade hyalodermis och de kortare bladcellerna. Kloskimmermossan är samkönad och har ofta sporkapslar. Stammens hyalodermis skiljer den även från dvärgkrypmossa Platydictya jungermannioides som ofta växer i samma miljö.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordlig skimmermossa

Länsvis förekomst och status för nordlig skimmermossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordlig skimmermossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den nordliga skimmermossan är känd från ett fåtal lokaler i Lule och Torne lappmarker. Jensen (1939) uppger även lokaler i Jämtland och Pite lappmark, men det är tveksamt om dessa uppifter är korrekta. Alla fynd är från före 1950. Arten har eftersökts 1990 på lokalen i Torne lappmark, dock utan resultat. Nordlig skimmermossa är också känd från ett fåtal lokaler i Kongsvolls-området i Norge (Frisvoll & Blom 1993) samt i Finland. Totalutbredningen omfattar norra Europa, norra Asien och Alaska, och arten tycks vara ovanlig i alla områden. Arten är rödlistad även flera andra länder. Den finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Plagiotheciaceae  
  • Släkte
    Isopterygiopsis - skimmermossor 
  • Art
    Isopterygiopsis alpicola(Lindb. ex Lindb. & Arnell) Hedenäs - nordlig skimmermossa
    Synonymer
    Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & Arnell) Hedenäs
    Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & H. Arn.) Hedenäs
    Isopterygium alpicola (Lindb. ex Lindb. & Arnell) Nyholm
    Isopterygium alpicola (Lindb.)
    Isopterygium alpicola (Lindb. & Arnell) Nyholm
    Stereodon alpicola Lindb. ex Lindb. & Arnel

Arten växer på basiska klippor och i klippskrevor i fjällen. I Norge uppges arten från fjällbjörkskog (Frisvoll & Blom 1993), men i Sverige tycks den även gå ovan trädgränsen (Nyholm, muntligen). I övrigt är växtmiljön dåligt känd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Ett par av artens lokaler ligger eller låg i anslutning till Stora Sjöfallet, och mossans nuvarande status på dessa är oklar. Eftersom arten tycks vara mycket ovanlig torde det främsta kända hotet mot den utgöras av slumpfaktorer. De bristfälliga kunskaperna om den nordliga skimmermossans krav på växtplatsen gör att potentiella hot ej för närvarande går att förutse.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Artens alla kända lokaler bör återbesökas, och dess habitatkrav undersökas.
Utländska namn - NO: Hårblankmose, FI: Pohjankiiltosammal.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Hedenäs, L. 2014. Isopterygiopsis alpicola nordlig skimmermossa s. 287. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Jensen, C. 1939. Skandinaviens bladmossflora. København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1997. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Plagiotheciaceae  
  • Släkte
    Isopterygiopsis - skimmermossor 
  • Art
    Isopterygiopsis alpicola, (Lindb. ex Lindb. & Arnell) Hedenäs - nordlig skimmermossa
    Synonymer
    Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & Arnell) Hedenäs
    Isopterygiopsis alpicola (Lindb. & H. Arn.) Hedenäs
    Isopterygium alpicola (Lindb. ex Lindb. & Arnell) Nyholm
    Isopterygium alpicola (Lindb.)
    Isopterygium alpicola (Lindb. & Arnell) Nyholm
    Stereodon alpicola Lindb. ex Lindb. & Arnel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1997. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.