Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kärröronmossa

Organismgrupp Mossor Jamesoniella undulifolia
Kärröronmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kärröronmossa är en mörkgrön till gulgrön bladlevermossa, som växer i låga mattor och ofta intrasslad med andra mossor. Stammen är nedliggande och upp till 2 cm lång och 2 mm bred. Stipler finns. Arten saknar groddkorn men svepen är inte ovanliga. Sporkapslar är inte funna i Sverige. Bladen är cirkelrunda och vågiga i kanten. Den kan likna andra rundbladiga levermossor, men är vågiga, ganska stora bladen och oljekropparnas utseende skiljer den från dessa. Kärröronmossa liknar något höstöronmossa J. autumnalis till storlek, men har en svepemynning med korta tänder och bladceller som är något större. Den mest påtagliga skillnaden ligger dock i att kärröronmossa växer på marken och höstöronmossa på hårda underlag såsom sten eller ved.
Utbredning
Länsvis förekomst för kärröronmossa Observationer i  Sverige för kärröronmossa
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Arten är i Sverige funnen på sju lokaler från Skåne till Uppland. På fyra av de mest precist angivna lokalerna är arten eftersökt men utan positivt resultat. I övriga Norden är den uppgiven för Danmark (Jylland), Norge (Hordaland) och Finland (Åland). Den är även funnen i mellersta och norra Europa och i den asiatiska delen av Ryssland. I Nordamerika är den uppgiven endast för Baffinön och Grönland. I Europa är den rödlistad i samtliga länder där arten är känd från och som har rödlista för mossor. Den anses utgången i Norge, Finland (Åland) och Tjeckien (senast sedd 1907). I Danmark, som saknar rödlista, påträffades arten sista gången 1915. Här har arten eftersökts på växtplatsen, dock utan resultat (K Damsholt, i brev). Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Arten finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Känd från sju lokaler i Sverige och observerad senast 1958. Eftersökt på de mest precist angivna lokalerna men utan resultat. På de övriga saknas idag rätt typ av biotop. Allt talar för att arten försvunnit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1958.
Ekologi
Arten är i Sverige funnen i några olika typer av våtmarker från medelrikkärr i Dalsland, där den växte tillsammans med piprensarmossa Paludella squarrosa, till fukthed i Västergötland med tät vitmossa Sphagnum compactum och till kärrvegetation runt hällkar i Uppland med bl.a. räffelmossa Aulacomnium palustre.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Jungermanniaceae, Släkte Jamesoniella (öronmossor), Art Jamesoniella undulifolia (Nees) Müll.Frib. - kärröronmossa Synonymer Biantheridion undulifolium (Nees) Konstant. & Vilnet, Jamesoniella undulifolia (Nees) K. Müll., Jungermannia schraderi var. undulifolia Nees

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Känd från sju lokaler i Sverige och observerad senast 1958. Eftersökt på de mest precist angivna lokalerna men utan resultat. På de övriga saknas idag rätt typ av biotop. Allt talar för att arten försvunnit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1958.
Global rödlistning VU A1ac (2000)
Kärröronmossa är en mörkgrön till gulgrön bladlevermossa, som växer i låga mattor och ofta intrasslad med andra mossor. Stammen är nedliggande och upp till 2 cm lång och 2 mm bred. Stipler finns. Arten saknar groddkorn men svepen är inte ovanliga. Sporkapslar är inte funna i Sverige. Bladen är cirkelrunda och vågiga i kanten. Den kan likna andra rundbladiga levermossor, men är vågiga, ganska stora bladen och oljekropparnas utseende skiljer den från dessa. Kärröronmossa liknar något höstöronmossa J. autumnalis till storlek, men har en svepemynning med korta tänder och bladceller som är något större. Den mest påtagliga skillnaden ligger dock i att kärröronmossa växer på marken och höstöronmossa på hårda underlag såsom sten eller ved.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för kärröronmossa

Länsvis förekomst och status för kärröronmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kärröronmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige funnen på sju lokaler från Skåne till Uppland. På fyra av de mest precist angivna lokalerna är arten eftersökt men utan positivt resultat. I övriga Norden är den uppgiven för Danmark (Jylland), Norge (Hordaland) och Finland (Åland). Den är även funnen i mellersta och norra Europa och i den asiatiska delen av Ryssland. I Nordamerika är den uppgiven endast för Baffinön och Grönland. I Europa är den rödlistad i samtliga länder där arten är känd från och som har rödlista för mossor. Den anses utgången i Norge, Finland (Åland) och Tjeckien (senast sedd 1907). I Danmark, som saknar rödlista, påträffades arten sista gången 1915. Här har arten eftersökts på växtplatsen, dock utan resultat (K Damsholt, i brev). Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Arten finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Jungermanniaceae  
  • Underfamilj
    Jamesonielloideae  
  • Släkte
    Jamesoniella - öronmossor 
  • Art
    Jamesoniella undulifolia(Nees) Müll.Frib. - kärröronmossa
    Synonymer
    Biantheridion undulifolium (Nees) Konstant. & Vilnet
    Jamesoniella undulifolia (Nees) K. Müll.
    Jungermannia schraderi var. undulifolia Nees

Arten är i Sverige funnen i några olika typer av våtmarker från medelrikkärr i Dalsland, där den växte tillsammans med piprensarmossa Paludella squarrosa, till fukthed i Västergötland med tät vitmossa Sphagnum compactum och till kärrvegetation runt hällkar i Uppland med bl.a. räffelmossa Aulacomnium palustre.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Utdikning, uppodling, igenväxning och försurning av våtmarker är de fyra mest sannolika hoten som har lett till att arten troligtvis försvunnit från Sverige, trots flera försök att återfinna den.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Eftersom arten möjligen kan finnas kvar i våra våtmarker är det av stor vikt att våtmarker, där kärröronmossa kan tänkas förekomma, inventeras med avseende på mossfloran före eventuella ingrepp. Återfinns arten är det av mycket stor vikt att kärröronmossas överlevnad säkras.
Utländska namn - NO: Krusøremose, FI: Etelänkaulussammal, GB: Marsh Flapwort.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. - Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Hallingbäck, T. 1993. Jamesoniella undulifolia - spårlöst försvunnen? Myrinia 3: 10-13.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Jungermanniaceae  
  • Underfamilj
    Jamesonielloideae  
  • Släkte
    Jamesoniella - öronmossor 
  • Art
    Jamesoniella undulifolia, (Nees) Müll.Frib. - kärröronmossa
    Synonymer
    Biantheridion undulifolium (Nees) Konstant. & Vilnet
    Jamesoniella undulifolia (Nees) K. Müll.
    Jungermannia schraderi var. undulifolia Nees
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010.